Jobba

Kvällspasset är avslutat och jag är ganska nöjd med mig själv - efter att ha hälsat på goda vänner och nattat Arvid avslutade jag en språkgranskning. Det låter på sätt och vis överambitiöst och arbetsknarkande, men det är bara det att tid för arbete är en sån bristvara... Just nu, en relativt kort tid, skulle det finnas arbete nästan så mycket jag vill ha, och jag skulle också ha lust att arbeta. Men det går inte, eller väldigt lite. Och det är frustrerande. Men å andra sidan kände jag inte direkt heller att jag hade frihet att göra som jag ville för ett år sen när jag var självbestämmande och barnlös (eller tja, strängt taget hade jag ju redan ett barn, men det var väldigt lättskött) - då var det på tok för mycket jobb som var problemet. Aldrig är människan nöjd. Eh, eller jo, just nu är jag lite nöjd i alla fall, som jag ju började med att säga... Flummeri. Skulle tro att mitt problem helt enkelt är att jag vill göra så mycket att jag tvingar mig själv att bli tidsoptimist, men samtidigt trivs jag absolut inte när det aldrig finns tid att fundera över vad jag ska göra härnäst. Tror jag återkommer till det här...

Nu blir det i alla fall en kopp te och lite nervarvning.