Här är alltså vår nya familjemedlem i all sin prakt. Den är från 1996, men extremt lite körd och har haft två tydligen väldigt prydliga tidigare ägare. Kombimodellen gör maken lycklig - jag har väl aldrig drömt om en kombi direkt (fick nog av stora familjebilar när jag fick med rykande färskt körkort fick köra gaturally med Pajero - störst i stan), men får hålla med om att det trots allt är praktiskt. Och det är ändå en relativt liten kombi, så jag är nöjd. Wohoo, trodde väl aldrig att jag skulle bilblogga. Inget är omöjligt, bara mer eller mindre oväntat. För att ingen ska tro att det hamnat på fel blogg kan jag ju tillägga att Arvid stortrivdes i storstaden - vem kan klaga när det finns bilar, bussar, spårvagnar och en och annan hund att titta på? Det bådar gott inför nästa resa...
2 kommentarer:
Ser bra ut! :-) En farmare är nog nästan ett måste när man har barn. Vi hade ju bara Toyotan tills Felicia var 1½, och jag kan säga att det var sköööönt när plötsligt hela vagnen rymdes in där BAK i bilen! Och TVÅ barn i en sedan? Njä, så det är nog bra att ha en farmare, för nuvarande liksom framtida behov. :-)
Där ser ni, barn går bra att resa med! :-D Det blir ju inte som att resa förr, FB (före barn), men så länge man inte väntar sig det är det sgs a piece of cake!
Grattis till bilen! :) Kul!
Skicka en kommentar