Idag är det Buy nothing-dagen, för att få folk att tänka till just nu när julhandeln småningom börjar blåsa upp. Bra tanke tycker jag, även om dagen inte blev helt köpfri för min del; fick så lov att handla en del mat eftersom jag inte planerat på förhand... Men det viktiga är kanske inte att affärerna märker av dagen, utan att konsumenterna gör det.
Häromdagen läste jag (nånstans... hittade inte artikeln igen nu när jag tänkte länka) om en kvinna som tagit det hela ett steg längre. Eller många steg längre, rättare sagt. Hon körde nämligen med ett köpfritt år, från nyår till nyår. Det nödvändiga i mat- och medicinväg köpte hon, men ingenting som kunde undvaras. Det fick mig att tänka efter. Hur stor del av allt det jag köper kan undvaras? Väldigt mycket, har jag på känn. Men jag började också fundera på var gränsen går för vad som är nödvändigt.
- Godis är ganska självklart att man kan undvara. Och att köpa bulla och kex är inte heller nödvändigt. Men om man bakar en kaka själv, är det okej om man har ingredienser hemma i skåpet? För socker kan man ju ändå behöva, om man t.ex. vill safta lingon man plockat i skogen...
- Hur god mat är nödvändigt att köpa? Räcker det med att överleva och få tillräckligt med näring i sig, eller är det nödvändigt att äta något roligare än ärtsoppa ibland?
- Hur många hela par strumpor behöver man ha? När går gränsen för att man verkligen behöver ett par nya strumpor? Vid fyra, fem par? Åtta?
- Om man jobbar som programmerare, hur bra dator måste man ha för att hålla sig á jour med utvecklingen? Om man jobbar som lärare, hur snygga kläder måste man ha för att inte tappa elevernas och kollegornas förtroende?
Det är intressant att tänka på. Jag undrar när jag senast köpte ett plagg för att jag verkligen, verkligen behövde det och inte för att "det skulle vara trevligt att ha en svart kofta som passar till det och det". Eller ja, jag vet. Byxorna jag har på mig just nu var nödvändiga att köpa på grund av min postgraviditetskroppsform. Men bortsett från det.
3 kommentarer:
Vi hade sluppit hela problemet om människan inte av naturen har en drift att samla saker svamp, nötter, ved, kläder och bilar mm.
Tacka gudarna för att vi och inte ekorrarna utveckalde civilisationen, då hade vi haft verkliga problem.. :)
/ S Ström
Frågan är intressant, själv brukar jag ifrågasätta nödvändigheten i mitt syende, stickande, hobbande och pysslande. Hittade http://nikkishell.typepad.com/wardroberefashion/ tidigare i år och har funderat på det...
Sen på tal om ekorrarna och samlandet har ju nog våra hamstertendenser underlättat för vår överlevnad också, även om den tar sig absurda uttryck rätt så ofta.
S Ström: Du har rätt i att samlandet gör att vi håller på och dränker oss i prylar. Men om vi bara kunde samla som farmor & den generationen gjorde under efterkrigstiden skulle nog samlandet kunna bli riktigt ekologiskt!
malinjohanna: intressant länk! Skulle kunna vara lärorikt att se hur länge ens garderob räcker... men man borde kanske ha större pysselintresse än jag har för att det riktigt ska lyckas. :)
Skicka en kommentar