Inga språkgranskningar så långt ögat når

Det är kanske lite knäppt att jag ska känna mig duktig när jag har sett till att bli av med arbete, men så är det. Nu har jag dels gjort undan en hög med språkgranskningar, dels ordnat så att en annan språkgranskare tar de texter jag lovat att granska nästa vecka. Så nu är det... tomt... i språkgranskningsfacket. Och det betyder bara en sak. Inga ursäkter för att inte ta itu med graduskrivandet! Nu är det allvar! Den här veckan ska jag rulla igång igen, och nästa vecka, Matias tredje pappaledighetsvecka, blir det skriva av. För 3 december ska jag ha något att skicka in. Visst, jag skulle väl kunna skicka texten i (nästan) det halvfärdigt rangliga skick den är nu, men då skulle jag knappast få så speciellt mycket ut av seminariet.

Vilken lättnad att faktiskt bara ha att ta itu med gradun! Känner mig faktiskt riktigt laddad.

Men visserligen sover nog inte Arvid länge till för denna gång...