Att läsa Harry Potter and the Deathly Hallows har varit som att knapra på en riktigt, riktigt god karamell. Men nu är den obönhörligt slut, i förmiddags läste jag ut den. Även om jag varit en (ganska) god moder och (ganska) duktig graduskribent har jag ändå hunnit läsa med ganska bra fart - man hinner mycket medan man ammar! Om babyn låter en förstås. En mamma i rådgivningsgruppen berättade att hon varken kunde läsa eller se på tv medan hon ammade, för då slutade killen äta och stirrade på henne tills han fick ögonkontakt med henne... Lite mer sällskapssjuk till maten har Arvid blivit med åldern, men ofta är han lyckligtvis belåten med att ligga och blunda njutningsfullt när han sörplar i sig. Så jag har plöjt igenom en aktningsvärd mängd böcker, tidningar, filmer och tv-program medan jag ammat, det uppskattar jag!
Jag är mycket nöjd med Harryfinalen. När det redan på de första sidorna fanns en känsla av uppbrott och jag insåg att Harry inte packade för Hogwarts, trodde jag inte den kunde bli så värst bra. Men spänningen ökade och ökade, och mot slutet satt jag bara och njöt. Man kan säkert komma med kritiska invändningar, men dem tänker jag strunta i den här gången. Min enda invändning är att det fanns ett efterord typ "vad hände sen" som jag kunde ha varit utan. Det suddade liksom ut det storartade slutet och tillförde ingenting jag inte själv hade kunnat tänka ut. Men all in all - tummen upp!
3 kommentarer:
Åh, jag har bara lyssnat till kapitel 22 än så länge, en tredjedel kvar med andra ord. De senaste två veckorna har det gått väldigt sakta framåt - dels har jag inte haft så mycket lyssningstid, och dels hämmas jag lite av att min version funkar så att varje kapitel blir en mp3-fil. När jag lyssnade på Harry Potter and the half-Blood Prince bestod varje kapitel av föera mp3or, vilket gjorde det mycket lättare att bara lyssna på en del av ett kapitel.
Grattis! :-) Eller vad säger man? Jag gillade nog också boken, epilogen var väl lite charmig på sitt sätt, men på ett annat sätt kanske det vore bättre att ha lämnat bort den helt, just för att man skulle få tänka själv. Eller att ha skrivit ut den som J.K först tänk (Jeanne mailade länken till en intervju där det kom fram mer om vad epilogen ursprungligen innehöll) så skulle man ha fått ännu mer svar. Tacksamt att Arvid låter dig pyssla när han äter! F åt så snabbt så jag hann sällan börja med så mycket. ;-) Nåja, se på tv kanske. Eller lyssna på hörbok.
ika: har faktiskt upptäckt ljudböcker jag (vi) nu också, jättebra att ha i bilen! Men visst är det irriterande att det inte går att sluta var som helst och börja enkelt igen! Borde eg skriva en blogg om våra rådderier med lyssnandet...
mamma linda: Den intervjun skulle jag gärna läsa, har du kvar länken? Och ja, A har ju börjat äta allt kortare stunder i gången, så är inte fullt lika bortskämd som "när han var liten"...
Skicka en kommentar