Bloggkalender, lucka 1

Adventskalendrar... är det alltså jättejätteviktigt att de börjar 1.12 och avslutas 24.12..?

Kanske vi kan tänka oss att rucka på det där lite? Till exempel så att den börjar 18.12 och slutar när den slutar? Oui? I slutet av november googlade jag nämligen bloggkalendrar och blev inspirerad av den här (Emily Dahl, från ifjol). Hade väldigt goda intentioner inför advent... och sen blev det en sån där december månad som inte riktigt ger utrymme för nöjesbloggande. Rubrikerna har ändå varit lite för lockande att helt lämna, så nu har jag tänkte ge mig på dem. Temat är alltså året som gått.

Och här kickstartar jag med lucka 1:
En bild från en dag du aldrig kommer att glömma

Bilden är tagen när 2014 precis har blivit 2015, lillasyster Jenny precis har blivit gift och Josef, 4½ månad, precis har somnat i min famn på småtimmarna. Jag har firat nyårsaftonen tillsammans med familjen och släkten, vi har ätit, skrattat och dansat. Snön smälter bort och marshallerna brinner. Vi har blivit tårögda av det lyckliga brudparet och vi har fått årets godaste soppa i förrätt. Josef har mest sovit medan hans ännu yngre kusin har hållit sina hålögda föräldrar sysselsatta. När raketerna hade smällts av hämtades Arvid och Edvin av fammo och faffa - då ännu helt självklart att fammo fanns där för våra barn. Ett av mina bästa nyårsfiranden hittills!
....................
Här finns alla rubriker:

Lucka 1: En bild från en dag du aldrig kommer glömma
Lucka 2: En bild på något gott du ätit i år
Lucka 3: En bild på någon du älskat i år
Lucka 4: En bild du tog när du kände dig sorgsen/deppig/ledsen
Lucka 5: En bild på dig som någon annan tagit
Lucka 6: En bild från en resa du gjorde under året
Lucka 7: En bild du tagit som du själv tycker mycket om
Lucka 8: En bild från i år som bäst beskriver din vardag
Lucka 9: En bild från din arbetsplats/skola
Lucka 10: En bild på ditt favoritplagg just precis nu
Lucka 11: En bild på en person du saknat i år
Lucka 12: En bild från i somras som väcker din sommarlängtan
Lucka 13: En bild ifrån ett avgörande ögonblick i år 
Lucka 14: En bild som du inte minns att du har tagit. 
Lucka 15: En bild på en person som får dig att skratta 
Lucka 16: En selfie/ett självporträtt du tagit i år 
Lucka 17: En bild från i höstas som ger dig höstfeeling 
Lucka 18: En bild på något fint du fått i år 
Lucka 19: En bild från din semester/ditt sommarlov 
Lucka 20: En bild från ett äventyr du gjort i år 
Lucka 21: En bild på någon som du ska fira jul tillsammans med 
Lucka 23: En bild från ditt hem 
Lucka 24: En bild som bäst beskriver din december

Nattliga arrangemang

Imorse när jag vaknade låg jag, alla barnen och Tintin i vår säng. Matias sov i Edvins säng.

Ikväll somnade Arvid i vår säng, Josef i Edvins säng och Edvin i soffan. (Julnerver?) Var vi själva ryms när det nån gång blir läggdags för oss får vi se.

Santa please, om jag får önska vill jag gärna ha lite mer uppstyrda sovarrangemang i julklapp. Att sova ensam en hel natt utan att någon vill mig något skulle vara underbart. Att kunna lägga sig tidigare på kvällarna och sova längre på morgnarna skulle också vara ganska fantastiskt. Åtminstone så nätterna skulle snitta på något närmare åtta än sex (!) timmar per natt. Det här funkar nämligen inget vidare.

Mvh,
trött mama

Jul på Södermalm

Julstämningen har väl inte direkt kört över mig som en ångvält hittills i år. Den har faktiskt knappt visat sig. Vårt kökslösa hus är upp och ner, och förutom att det spratt till lite i julnerven under lillajulhelgen har det varit ganska pliktskyldigt jag har ställt in mig på jul. Vissa år är jag julfantast, andra inte. Trevligt blir det med jul i vilket fall som helst, men i år peppar jag tydligen inte hela advent.

Idag gjorde jag i alla fall vad jag kunde och tog med Arvid och Edvin på Jul på Södermalm. Ett av mina favoritgrejer inför jul! Först gled vi runt inne på stadsmuseet och beundrade skeppsmodeller (som vi brukar beundra en gång om året eller så) och sedan armbågade vi oss in i museets uthus för att titta på "julen i bondstugan" där det sitter en ganska läskig julbock och tar emot. Som kompensation fick barnen smaka polkagrisar i den gamla butiken.

Vi kunde knappt röra oss två meter utan att träffa någon bekant. (Edvin hjälpte till genom att peka och ropa om jag höll på att missa någon bekant och Arvid tyckte efteråt att jag varit trååkig för att jag pratat så länge med alla. Tja. Det är väl det vuxna ska göra och barn ska tycka.) Vi tog oss i alla fall till After eights mysiga julmarknad och beundrade oss runt hela innergården. A&E blev experter på att hitta smakprov. (Pepparkakor och julgodis drog mest, bröd inte lika mycket.)

Sedan vet jag inte om Allegro X-mas (med en massa konstnärer och designers) är nytt för i år eller nytt bara för mig, men där var det också pintjockt med folk. Och en miljon vackra saker! Fanns så många prints som jag hade velat klä väggarna med att jag fick beslutsångest och inte köpte någonting. Arvid köpte en virkad morot och ett korsstygnskex. Edvin dansade till hornorkestern som spelade.

Yeah!

Sen kom vi hem och kom på att vi nog borde ha planerat något i matväg med tanke på att vi för tillfället inte heller har någon spis/ugn. Josef var mammig till tusen och storebröderna var i luven på varandra hela tiden. Eller ungefär tills vi gav dem lördagsgodis och tryckte igång Frozen. Tack Frozen. (Och tack Mango house som räddade kvällsmaten.)

På gång i köket

TGIF! Thank. God. It's Friday.

Och halsen är bättre och jullovet är nära och Matias och barnen hade städat big time i barnrummet när jag kom hem från jobbet idag. Josef har haft ordentligt med feber i två dagar nu, men han äter, dricker och leker, så vi är inte alltför oroliga. Att halva huset fortfarande är upp och ner kan jag ignorera ikväll och koncentrera mig på att... tja, göra viktiga saker som att sjava runt i säckiga mysbyxor.
 

Nu är det dags för fredagsmys...

Renoveringsuppdatering:

Golv och tak i köket är åtminstone färdiga. Lookin' good. Nu är det bara allt däremellan som fattas.

Alla våra (gamla) köksskåp är uppställda i vardagsrummet. Kylskåpet och mikron likaså. Och våra nya skåp, fortfarande i platta paket. Det känns inte så värst aktuellt att hänga upp tro, hopp och kärlek där till lucia, som vi brukar...

I köket har vi tillfälligt kopplat in vår gamla spis och vår diskmaskin.
(Underbart med diskmaskin! I några dagar hade vi varken diskmaskin eller diskho eller rinnande vatten i köket.) Vatten tar vi från lillvessan. Det blir man också van med ganska snabbt.

Att fixa all el som ska fixas innan spånskivorna kan läggas på plats och skåpstommarna börja monteras visade sig ta längre än förväntat. (Vilket vi borde ha förväntat oss!)

Fläkten vi hade beställt kom häromdagen, men visade sig vara bara en fläktkåpa, så den är returnerad och en fläkt som faktiskt är en fläkt är beställd. Bänkskivorna anlände också i veckan och står nu som tre stora paket i spisrummet. Det ska onekligen bli skönt sen, när köket förstår att hålla sig i köket!

Maxifun och mindre kul

Igår gjorde jag något jag aldrig gjort förut. Inte fallskärmshoppning, inte kamelridning, inte macaronbakning. Lekland! Med perfekt timing lyckades jag och två kompisar (och våra sammanlagt åtta barn) få till en lekträff en helt vanlig tisdagseftermiddag. Med tanke på att Maxi fun är mindre än fem kilometer hemifrån och lär vara ett mycket bra lekland är det kanske lite konstigt att jag aldrig varit dit. Arvid och Edvin har varit ett par gånger, men aldrig med mig.

Det var... kul för barnen! Vi vuxna lyckades inte riktigt umgås så mycket som vi hade föreställt oss (våra yngsta är 1, 1 och 2 år och mår inte bra av att trilla nerför alltför många klätterväggar), men lite roligt var det ändå att klättra runt med knattarna. Det som var mest överraskande var att det faktiskt var roligt för de minsta också - jag tänkte på förhand att Josef mest var med som extraperson, men han tyckte faktiskt också det var jättespännande att klättra runt. Klart det måste bli premiär för pastelliga jätteklätterställningar när man nu en gång lärt sig gå!

Det som är mindre kul är min hals. Efter att jag var förkyld för en månad sedan har den inte blivit riktigt bra. Förra veckan tog jag faktiskt ett anginatest* eftersom det är mycket sånt som går i skolan nu. Tyckte nästan det var synd att det var negativt, hade varit en ganska enkel förklaring på halsont och allmän trötthet de senaste veckorna... Nu har halsen dessutom blivit tjugo gånger värre och jag kan varken tala eller svälja utan att det gör ont. Mycket irriterande! (Och mycket tråkigt att läsa om, jag beklagar..!)

*Angina, är det en finlandism? Halsfluss kanske?

Josef, (nästan) 15 månader

Han är så rolig, den här lille mannen! Tänk att vi fick ännu ett roligt och klokt barn i vår familj. (Säger hans mamma, fullständigt opartiskt.) Nästa tisdag blir han 15 månader, och jag har tänkt skriva en babyrapport ända sedan han blev 14 månader. Än en gång har vi en period då det händer massor hela tiden. Det är fantastiskt roligt och enormt utmattande på samma gång.

För en vecka sen började han gå på allvar och nu övar han flitigt med långa, en aning skakiga steg. Han började en gång för kanske en månad sen också, men slutade efter nån dag när det ändå inte blev mer än ett par steg. Kanske han inte tyckte det var värt besväret..? Ganska snabb har han blivit, och när han faller studsar han genast upp igen. Han började gå lite senare än sina bröder, men det har varit riktigt skönt att han väntade tills han blev lite klok också. Dessutom har det gått ganska bra nu direkt, han kanske väntade tills han kunde? Storebror Arvid hade en period i början då han föll handlöst hela tiden, så pass att vi köpte en sån där stoppad "gåhjälm" i tyg på loppis. (Den var förstås till ingen nytta alls, minns inte ens om A lät oss sätta på den.)

När Josef inte går tar han till sin gamla, beprövade metod, nämligen att gå på knäna. Det har han gjort nu i flera veckor, till omvärldens förtjusning. Vill han riktigt sätta fart så spänner han ut magen som en liten general och pinnar på riktigt snabbt. Kryper gör han ibland också, om han har lust.

För det mesta är han en riktig solstråle, och de flesta som träffar honom brukar tycka att han verkar så glad och nöjd. Och det är han nog. På dagis har det gått bra hela hösten, vilket var över alla förväntningar! Nu i slutet av terminen har vi pusslat så han har bara 1-2 dagisdagar/vecka ett tag, men det har inte gjort nån skillnad - han har varit lika nöjd att bli lämnad där fast det blivit mer sällan. Jag kunde inte föreställa mig att den första terminen med en liten på dagis skulle vara så här okomplicerad! Ganska frisk har han också fått vara, ett par snälla snuvor bara. (Peppar, peppar, hoppas på en frisk fortsättning också! Nu blev jag plötsligt vidskeplig.)

Även om han är glad och harmonisk överlag så visar han helt klart temperament och säger ifrån när det behövs. Det som gör honom allra argast är om bröderna håller fast honom eller om någon rör hans mat (alt. vägrar ge honom av sin mat). Då kan han skrika till så det isar i öronen - men han brukar inte vara långsint. Han bara markerar vad som är okej, och det är ju inte så dumt när man är minst av tre bröder och nästminst på dagis!

Mat ja - han är ju matfrisk också, vår unge! Han vill gärna sleva/plocka i sig själv, och äter det mesta. Gurka tycker han är lite trist, men något annat kan jag inte komma på att han ratar... Bröd och klementiner älskar han.

Här hemma kan han sova 2-3 timmar i vagnen på eftermiddagen, men på dagis sover han inte mer än en. Han har en ful liten ovana att vakna nån timme efter läggdags och vilja vara uppe med oss tills vi lägger oss (minst!), och det är lite tröttsamt, men han brukar åtminstone vara på gott humör.

Han pratar massor, och jag har en stark känsla av att det är mycket tanke bakom om vi bara skulle förstå... Mamma säger han, och appa (men vem han säger de orden åt och om är lite slumpartat). Bota (bok) och ita (rita) tror vi att han kanske säger, men vem vet. Och typ Tätä för Tintin, som han älskar att krama. (Tur att vi har en snäll och ganska härdad katt!)

Ja, här kom då en lång och förälskat rosenskimrande 15-månadersrapport. Trötta är vi, och vaktar gör vi, men hittills har han inte varit någon krånglig unge, vår Josef! (Efter åtta år som småbarnsförälder vet jag att uppskatta de perioderna. Det kan komma... andra sorters perioder. Men då har jag i alla fall njutit av den här!)

Fredagsmys

Count your blessings:

1. Edvins julfest
2. Tung, vacker snö
3. Urblåst kök till helgen

(Och någon har gjort det hemtrevligt för sig i det gamla skåpet med Harry Potter, dagbok och virkning.)

Lillajul!

Jag tycker verkligen om lillajul, startskottet för advent. Det är en så kravlös högtid - det går att göra det hur mysigt som helst, men det är ingen panik om man nu hellre skippar den. Under ganska många år kändes den inte så viktig, men numera har det blivit roligt igen med lillajulgran, pyntstart och mystisk lillajultomte som bullrar på dörren och lämnar fyllda tomteluvor efter sig... ja, inte så mycket för min egen del då, men för all förväntan som sjuder här hemma dagarna före!

I år hälsade Ylva, Anders och deras barn på i helgen - svärfar ska fira jul med dem i Sverige i år, så vi passade på att fira i förväg nu istället. Eftersom de inte har nån lillajultradition får vi köra hårt på vår! (Jag vet inte ens om det är någon utanför min familj som gör grejen med tomteluvorna??)

Förutom de efterlängtade tomteluvorna blev det en helg full av bra saker tillsammans. Julbasar, adventsgudstjänst, ljus på gravgården och en massa god mat både hemma och borta. De firade lillajul här för två år sedan också, och det är märkligt att tänka på hur mycket som hänt sedan det. Å ena sidan tände vi ljus på Maj-Britts grav istället för att sätta oss vid hennes dukade bord, och å andra sidan har barnaskaran växt till sig ganska radikalt - på de här två åren har vi blivit tre fler i sällskapet. Livet!

Helt plötsligt känns det som väldigt avlägset - och väldigt rofyllt - att hålla reda på bara två barn. När vi åt risgrynsgröt på julbasaren i Betania var det inte mycket till bordssamtal... eller rättare sagt, samtalet bestod av det absolut mest nödvändiga: "Har ni fler servetter? Var är haklappen? Kom tillbaka och ät klart! Akta, nu flyger mjölkglaset!" Basaren är alltid mysig, men det var några ganska stirriga vuxna som fortsatte med dagen efteråt... Hur som helst är det jätteroligt att vi haft möjlighet att träffas så pass ofta nu medan småbarnen är så små att de växer så det syns. De verkar också ha väldigt roligt tillsammans, de små liven!

Friends & brgrs förresten! Dit gick vi efter adventsgudstjänsten på söndag. Jag älskar inte hamburgare, så det har inte blivit av att gå dit, men nu är jag såld. Så gott!

Fredag i vårt kök!

Vad göra när det lackar mot lillajul och halva köket är bortrivet? Häng julbelysning över spånskivorna!

Det gjorde i alla fall min man, och jag tycker att det blev riktigt mysigt här. (Allt är relativt.) Vi får Sverigebesök över helgen och hade tänkt slå på stort, pynta och riktigt fira jul i förskott, men... den tiden har inte funnits, alls. Tack och lov hade Matias tid att städa och fixa lite idag i alla fall! Inte för att våra gäster skulle vara särskilt krävande av sig, men det är nu bara inte roligt att slappna av i kaos.

En FB-vän skrev häromdagen att hon tycker om att gå förbi hus där det tänds ljus, för där vet hon att det finns luft i vardagen - man orkar göra något utöver det allra mest nödvändiga. Först kände jag mig provocerad, sedan insåg jag att jag kände mig provocerad för att vi bara tänt ljus en handfull gånger de senaste veckorna, mitt i mörkaste november. Men så har vi inte heller haft det där utrymmet, den extra luften i vardagen som egentligen behövs för att det ska vara sunt. Min poäng här var kanske att jag väldigt sällan städar för någon annans skull - att vi hinner städa visar helt enkelt att vi haft tillräckligt med luft för att göra det trevligt omkring oss.

Och på tal om det börjar det äntligen falla en del pusselbitar på plats i köket. Efter att jag ringt och beställt golvmatta till köket föll en tyngd från mina axlar. Vi har i princip bestämt oss för hur vi gör med bänkskivan och tapeterna beställer vi på måndag om vi inte hunnit ändra oss före det. Den senaste veckan har vi satt ganska mycket tid på diverse efterforskningar, men nu börjar vi ha det! Hurra! Vi KAN ha ett fungerande (eller kanske till och med helt färdigt?) kök till jul!

En dag i mitt liv

Vaknade lite för sent efter en natt med ganska vaken Josef.
(Vaknade för övrigt under baby i E:s säng; på min sida i dubbelsängen låg Arvid, Edvin och Tintin i en prydlig rad och sov tungt.)
Familjen iväg före åtta.
Körde i snöslask.
Hade lektioner.
Skrattade.
Krånglade med projektor som inte ville funka.
Blev hes.
Förbjöd elever att kasta snö på förbjudet område.
Fick våta fötter.
Testade igen med projektorn som låtsades som ingenting och funkade perfekt.
Rekognoserade golvmattor, tapeter, bänkskivor och kakel.
Insåg att jag blir sen till dagis.
Ringde och bad så hemskt mycket om ursäkt för att jag blir sen till dagis.
Hämtade en febrig Josef som inte var febrig imorse.
Hämtade en blöt men glad Edvin.
Kom hem.
Märkte att jag i misstag hade åkt iväg med vår gömda nyckel så Arvid hade fått vänta en halvtimme i varmgaraget tills vi andra kom hem.
(Vårt varmgarage är faktiskt ganska varmt och mysigt.)
Hittade odrucken tekopp från imorse med påsen fortfarande i blöt.
Hällde ut.
Lyssnade på berättelser om dagen som gått. Snabbåt korv, makaroner och gurkskivor.
(Inte så gott.)
Blev bara lite sen till frissan.
Somnade (!) i hårtvättsstolen.
Handlade ägg, smör och persimon.
Snabbkoll i spegeln för att se hur håret egentligen blev.
(Som förr, men fräschare.)
Snorig, ledsen Josef.
Pyjamasar.
Tandborstar.
Godnattbok.
Godnattkram.
.
.
.
Nu sitter jag här och allt som finns kvar på listan är att förbereda morgondagens undervisning, bestämma golvmatta, tapeter och bänkskiva till köket samt leta fram kläder tills imorgon bitti. Ja, och gärna städa och förbereda inför lillajul också. Sen är det klart för idag! Cést tout!


Livet är lite extra allt just nu, men trots allt på ett bra sätt. Sådana här dagar är inte hälsosamma i längden, men idag slogs jag ändå flera gånger av hur bra jag har det just nu - hur mycket glädje det finns i min vardag.

Tack.

----
Vad hörde jag? Någon som sa att det är ganska tråkigt att läsa om folks vanliga vardagar? Oh well.