Det har redan gått en vecka, men här kommer ett inlägg (eller två) om förra helgens blixtsemester i Tammerfors! Redan på försommaren hade jag och mina systrar + min lillebrors sambo Sandra börjat smida lite planer på att resa iväg en snabbis, men vi hittade helt enkelt ingen tidpunkt som passade oss alla. Konstigt nog var det lättare nu i oktober! Sagt och gjort: vi bokade tågbiljetter och en hotellövernattning i Tammerfors. Smidigt resmål när tiden är begränsad - det gick minimalt med tid åt resorna samtidigt som det ändå är en tillräckligt främmande stad för att det ska kännas lite annorlunda och kul!
Hanna, Jenny och jag startade först och kom fram lagom till att årets första snö började singla ner. Kallt och ruggigt var det, så måste medge att det faktiskt var lite skönt att vi inte hade planerat någon friluftsweekend! Bra av andra orsaker också, eftersom Hanna är lagom gravid för att gå på halvfart och med jämna mellanrum behöva mat omedelbums och jag själv har en inflammerad monsterstortå som gjort livet surt för mig hela hösten. (Efter diverse kurer känns den faktiskt lite bättre nu, så det finns kanske hopp!) När Amanda också kom fram var prio ett... KAKOR! Redan på förhand bestämde vi att god mat och mysiga caféer liksom var hela huvudpoängen med den här helgen - att sitta och njuta av att äta gott är liksom inte riktigt samma sak tillsammans med barnen, hur roligt det än kan vara att vara ute på vift med dem också... Rekommenderar Pella's café, som var jättemysigt och som verkligen gjorde det svårt för oss att välja! Faktum är att vi gillade det tillräckligt mycket för att ta en fikapaus där dagen efter igen...
Men nu måste jag väl ändå revidera och förtydliga att det allra viktigaste med den här resan förstås ändå inte var att äta gott, utan att umgås (medan vi äter gott). Visst träffas vi regelbundet, men då för det mesta tillsammans med hela våra flockar. Jag tycker verkligen om mina systrars flockar, men det är ändå så oerhört skönt att ibland få sitta och snacka och snacksa utan att bli avbruten! Är också så väldigt glad över att vi trivs tillsammans; jag fattar att det inte är så för alla syskon. Ingen kan påstå att vi är en smidig och harmonisk familj alltid - det finns starka viljor och kort tålamod både här och var - men aldrig att det skulle förändra att mina syskon hör till de människor jag tycker allra mest om, litar allra mest på och är mest stolt över. Att växa upp som äldst av fem är inte bara roligt och jag var kanske inte alltid så glad över våra föräldrars strikta "lämna aldrig någon utanför-policy", men tydligen gjorde de något rätt med den!
Sedan gick vi förstås på stan också. Rätt mycket. Och wohoo - det var Hullut päivät på Stockman! Lika huvudlöst som alltid, men kul. Till sist trillade också den sista pusselbiten, Sandra, in på järnvägsstationen så att vi blev fulltaliga lagom till middagen på hotellet. Så glad att hon också kunde komma!
Fin dag med fina människor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar