Helgen har gått, och därmed två av mina fem höstlovsdagar. Kan inte påstå att det har varit två stärkande, upplyftande dagar, utan snarare en ganska eländig mix av gråväder, spänningshuvudvärk, konflikter med de två mer konfliktbenägna barnen, misslyckade planer och skärande Weltschmerz. Jag vet inte, kanske är det helt enkelt det som händer när det kommer lite ledighet efter en höst med alltför lite återhämtning? Sist och slutligen skönt ändå att vi inte har så storslagna planer! Vi hade funderat på en tur till Sverige för att hälsa på kusinerna, men det föll på olika saker - bland annat att kommunerna här har synkat lovet så dåligt att jag är ledig i början av veckan och barnen i slutet, vilket ju känns lite klumpigt... Matias, den lyxliraren, har höstlov hela veckan. Vi får ta lovet som det kommer och gott så!
Blir också så oerhört ledsen för det här jordklotet när jag läser nyheterna och går in på sociala media. Det sista världen behövde just nu var ett hastigt upptrappat, våldsamt krig på en redan så inflammerad plats. Redan nu syns det ju också hur polariserande den här situationen är - hur kan man välja sida i en konflikt där det finns så många fel och så lite rätt? Hur ska det någonsin gå att hitta en väg till fred när varje raketanfall gräver djupare sår bland människorna?
Vad kan jag säga - jag ber om ursäkta för detta bedrövliga inlägg!
Jag har åtminstone plockat äpplen och kokat mos i helgen. Och gått på 12-årskalas. Det är åtminstone något!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar