Oj, nu har jag låtit det miserabla föregående inlägget ligga högst uppe för länge... skynda skynda, här kommer ett mer positivt inlägg!
Höstlovet var i och för sig inte så minnesvärt - det kom och gick, jag var krasslig och ur form och sen började jag jobba ungefär när barnen fick sitt lov. Men sen! På fredagen checkade jag ut från jobbet efter lunch och plockades upp av den höstlovslediga familjen. På grund av olika orsaker - framför allt de osynkade lovdagarna - hade vi ju inga stora planer för lovet, men något ville vi hitta på ändå. Och så blev det Tropiclandia, en hotellnatt och en massa god mat i Vasa. Så enkelt, men så trevligt! Ja, till och med att guppa runt i Tropiclandias överbefolkade bassäng utan att kunna ta fem simtag åt något håll utan att krocka med en annan höstlovsfirare var trevligt. Att sova på hotell och spela Carcassonne på rummet var trevligt. Att äta en massa gott var trevligt. Att gå på stan och titta på saker var trevligt. Att gå en sväng på färgsprakande, höstiga Sandön var trevligt. Framför allt - att umgås och göra något roligt tillsammans med familjen var trevligt. Det behövde vi!
Men sen tog min förkylning ny fart och nu, en och en halv vecka senare, känns det som att jag kommer att vara förkyld för alltid. Det är så det är nu. Huvudet som i ett akvarium, en röst som inte riktigt fixar lärarjobbet och en energinivå som ligger långt under alla önskemål. Kanske inte helt smart att ligga och skvalpa runt i en bassäng tillsammans med halva Österbotten när jag inte riktigt hunnit bli frisk ändå. Men det var det värt.
(Men jag ger den inte många dagar till. För snart ska jag ut på äventyr igen!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar