Augusti - både sommar och inte

Höstterminen är på gång igen, augustiluften är tropiskt klibbig och åskvädren är stora, mäktiga och ständigt återkommande. Som det har åskat den senaste veckan! Och som vi har svettats. 

Känner att min blogg har en viss identitetskris - än en gång. Förutom riktiga storbloggare är det ju knappt någon människa som bloggar längre? Är det någon som ens orkar läsa småbloggar? Men vill ändå inte sluta, för det här känns som mitt eget mysiga rum. Instagram använder jag rätt flitigt, men där hänger ju en stor del av min bekantskapskrets, så då och då blir jag blyg. Eller så övertänker jag - borde jag få in lite mer vardag, lite mer tråkig hemmalunk, lite mer vad som helst? Ger jag verkligen en rättvis bild av mitt liv? 

Vid skolstarten pratade jag med två olika kollegor som båda två nämnde att vi visst hade varit ut och rest mest hela sommaren. Tja... vi har ju rest. Fem dagar i London och sju i Sverige är en hel del, men däremellan finns ju också åtta (!) sommarlovsveckor till när vi mest gått här hemma och dragit upp ogräs, plockat i diskmaskin och tjatat på barn om att lägga bort skärmarna. Och jobbat förstås. Hoppsan, det syntes visst inte på the gram! Här på bloggen har jag mindre behov av att tänka efter före, för jag har färre läsare och det är ganska skönt. Det som syns, det syns! Mest roligt är det ju ändå för mig själv. 

En rolig sommar har vi i alla fall haft - sommaren 2022 slår sommaren 2021 med hästlängder tack vare att vi INTE renoverade kök i år! Det rekommenderas varmt. Det gav utrymme för betydligt mer roligheter. Den första delen av sommaren var ganska inrutad med många läger och andra aktiviteter för barnen. Sedan kom London, därefter ett par stillsamma hemmaveckor med covid och så Sverige, lite uppskjutet på grund av sjukandet. Efter Sverige hade vi ett par galet sociala och aktiva veckor, men hann till all lycka dra ner på tempot lite innan höstterminen började. Och nu är vi igång! Starten har varit bra, men lite snurrar det i min hjärna när jag försöker hålla kolla på skolfotograferingar, fotbollsträningar, läsordningar - och så mitt eget jobb. Men he var no bra!

Mer fjäll, mer regn

 
Bear with me - det blir ännu ett inlägg från fjällen! Men sen blir det inte fler, för då åkte vi hem. Vi stannade två nätter hos Ylva och Anders i Norrfjärden på hemvägen och det var väldigt roligt och mysigt, även om det blev lite dåligt med bilder. Vi spelade discgolf, kollade in nyköpt kammare i kyrkstuga, gjorde stan i Piteå och åt tårta. Jättefina dagar! 

Men innan dess alltså, en sista dag i fjällen. Vädret var - surprise, surprise - regnigt, men vi bestämde oss ändå för att åka iväg hela flocken till Guoletisjaure en gång till för att äta lunch på fjället. Inte helt lätt att styra upp med den variation i ålder, ambitionsnivå och fart som fanns i vårt gäng! Jag hoppas att ingen levde i villfarelsen att det är okomplicerat att kombinera tre generationer, fyra hushåll och 16 individer på semester? Nej, inte enkelt, men absolut värt det! Och så småningom lade sig förvirringen och vi hittade ett fint ställe i lä för att packa fram matsäckar och trangiakök. Vi konstaterade också att det var ett ganska tryggt ställe för lillvandraren på två år att tassa runt, men medan vi packade ihop lyckades han ändå falla raklång på rygg med huvudet ner i en vattenfylld skreva och ge oss alla skrämselhicka. Men tur att vi var många som var redo att dra upp honom och bylta på honom torra kläder!

Efter maten var en del av oss färdiga med fjället för den gången, till exempel han som fått sig ett dopp, medan andra ville gå lite till. Vi som gick vidare vandrade uppåt, fram till ett krön med utsikt över en vidsträckt dalgång. En så mäktig plats, till och med en dag när molnen täckte mycket av utsikten! 

När vi var på väg tillbaka ner mot Silvervägen igen rullade molnen ner från fjället bakom oss nästan som en flytande massa, jämngrå och kompakta. Det var en mäktig upplevelse, men det påminde också om att man ska ha respekt för fjällvädret - till och med i juli! 

Det var den utflykten, det var den resan. Mycket tacksam för att vi kom oss till fjälls igen efter vårt uppehåll!

Så småningom får jag ta upp Londontråden igen! Jag tycker det är så otroligt kul att mina två resor den här sommaren har varit så diametralt olika - den ena storstadspuls och människor från världens alla hörn, den andra vildmark och fjälluft. Så fint att inte behöva välja det ena eller det andra!

Årets Norge

I förhållande till hur många gånger jag varit till Norge har jag ändå tillbringat väldigt få timmar i landet - och i ett ganska begränsat område! Norska gränsen ligger bara en halvtimme från Vuoggatjålme och kanske tio minuter vidare från Guoletisjaure, så för det mesta brukar det bli en utflykt till andra sidan gränsen. Nån gång blir det en längre dagstur, kanske till Fauske eller till och med Bodö och Saltstraumen, men många gånger har det bara blivit en avstickare till Saltdal som ligger bara en dal och ett fjäll förbi gränsen. Så blev det även den här gången - efter vår regniga första utflykt till Guoletisjaure blandade vi om barnen så att vi fick med oss kusin Joar istället för Josef och så lämnade vi landet. Häng med!

En av orsakerna till att vi var nyfikna på Norge trots att vi inte hade tid att köra långt var att arbetet med Kjernfjellstunneln hade avslutats under de tre år som gått sedan vi var i trakten senast. Vi ville förstås se hur det blev. Tidigare gick en smal och slingrande väg på fjällsidan och även om vi aldrig kört den annat än sommartid har det alltid varit med andan i halsan - men det har också varit den mest storslagna vägsträckan jag kan tänka mig! Saknar den, men den finns kvar som cykelväg. Hade jag varit långtradarchaffis hade jag nog inte saknat den alls tror jag! 

(Den som hade hoppats på vackra bilder av norska landskap blir nog lite besviken nu, har jag på känn. Regnet var envist, molnen täta och dessutom har jag tydligen bara använt mobilkamera... så kan det gå.)

Vi körde i alla fall till Saltdal turistsenter och konstaterade att det kändes helt rätt att hållas inomhus efter förmiddagens regniga vandring. Annars finns det en stig i vackra Junkerdalsura med bland annat en hängbro som brukar vara en rolig bensträckare. Det är inte alltid man kan gå så långt mot Junkerdalen på grund av rasrisk, sist vi var där fick vi vända om ganska snabbt. Tänk ändå att det var det som var vägen innan tunneln och innan den slingrande vägen på fjällsidan! En trång dalgång med fjäll som skjuter upp på båda sidorna och en ständig rasrisk, särskilt vid snösmältning och efter regn. 

Nu blev det istället ett besök på Nordland nasjonalparksenter som vi aldrig hade varit inne på tidigare. Jag visste inte ens att det fanns ett konstgalleri där! Men det passade oss bra den här dagen - en vacker byggnad och en skön miljö. Under tak. Och en liten souvenirshop att spana in förstås. 

På väg hem gjorde vi faktiskt en avstickare till den lilla (lilla!) byn Graddis också - där finns en stugby och gissningsvis ett hus med bofasta, men inte mycket mer än så. Kul att ta en omväg dit i alla fall - jag hade ett vagt minne av att vi har åkt dit och köpt glass nån gång när jag var liten, men kom inte ihåg mycket av hur det såg ut. Och det var det, så snabbt inleddes och avslutades årets Norgeresa!

(Godis från Camp Polcirkeln också ett måste innan vi avslutade dagens utflykt.)