Det här en av våra närmaste grannar. Det är också den enda vägen ut från vår byadel. En obevakad plankorsning som har diskuterats, stötts och blötts och nu håller på att byggas om, men bara med en liten ändring av vinkeln, en liten breddning, en liten... ja, väldigt liten skillnad. Några bommar är inte inräknade i ekvationen. I vintras var Matias först på plats senast det smällde. Den gången var det en kollega till honom som drogs med av tåget och klarade sig med änglavakt, om än allvarligt skadad.
I morse hade jag precis vinglat upp ur sängen och stod i badrummet och klädde på mig när jag hörde tåget tuta. Det hör vi då och då och efter olyckan i vintras lystrar vi alltid lite extra. När jag kom ner möttes jag av Edvin och Josef som sa att pappa har farit ut till korsningen för att kolla och vi tror det är [en av grannarna] som krockat med tåget. Det dröjde innan Matias kom tillbaka och det var långa, spända minuter innan han kom in igen! Det var som de hade trott, en av grannarna hade krockat med tåget. För andra gången under samma år hade Matias varit först på plats. Grannen är skadad, men inte så illa som det kunde ha varit. Vilken lättnad!
Nästa problem blev då tåget som blockerade vår enda väg ut i världen... Förra gången tog det några timmar innan det hade blivit flyttat, så morgonens reservplan fick bli att gå över en blöt åker och en snart nedlagd plankorsning (utan bilväg) längre fram. Resten av familjen cyklade vidare därifrån, själv hämtades jag upp av en snäll kollega. Så fint med människor som ställer upp, kör en omväg, inte gör nån grej av det. Tack!
Är rätt belåten ändå att hela familjen kom sig till jobb och skola i god tid, om än med leriga gummistövlar och pannlampor i högsta hugg! På ett sätt kan jag till och med uppskatta det smått äventyrliga i morgonens kringelikrokar, även om olyckan förstås lade sordin på dagen. Hade det gått sämre skulle det förstås ha varit en annan sak. Men nu önskar vi innerligt att det inte blir fler incidenter - det går inte att räkna med att det ska smälla då och då och ändå sluta lyckligt! Kanske det här till sist ska kunna bli droppen som får bommar hit...
Det är bara en vecka sedan Yle gjorde det här inslaget.
Puh! Annars har veckan på jobbet haft ungefär samma känsla som att var instoppad i en torktumlare och nu vacklar jag ut, ser mig förvirrat runt och konstaterar att det visst är helg igen. Utöver allt det vanliga har vi lämnat in slutrapporten för vårt första Erasmusprojekt - och när jag precis försökte lista ut hur jag skulle lyckas få allt att gå ihop fick jag ett mejl med en påminnelse om att mellanrapporten för vårt nya projekt var försenad. Oh-oh. Det var bara att justera tunnelseendet och köra hårt.
Men nu! Nu är all EU-byråkrati i skick, skolveckan har rullat i mål och allt har klaffat. Jag gjorde det! Inte hälsosamt och definitivt något att undvika, men visst är det lite av en adrenalinrush att se vad man kan få till stånd när det behövs! Och nu - välkommen helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar