Vilken vecka det varit! Väldigt bra. Väldigt utmattande. Efter en första skolvecka finns det sällan särskilt mycket överskottsenergi, men samtidigt har allt gått jättebra. Josef har börjat ettan utan någon som helst dramatik och själv har jag haft en så osannolikt snäll och trevlig första vecka med elever att det känts som om varje lektion hade kommit inpackad i mjukaste bomull. Skulle lärarlivet på ett högstadium alltid vara så här skulle ingen någonsin vilja jobba med något annat, jag lovar! Och ändå var fredagen väldigt välkommen när den kom. Att behöva vara både trevlig och skärpt hela dagarna är inget jag är van vid efter ett långt sommarlov, tydligen.
Inte nog med att vi haft skolstart på gång, dessutom fick både Matias och jag vår andra vaccindos igår - samma dag som det rapporterades att hälften av Finlands befolkning hade blivit fullt vaccinerade. Det känns lite extra roligt att ha blivit vaccinerade just den dagen - nästan lite historiskt! I slutet av sommaren har jag känt mig så oerhört trött på den här pandemin. Det är klart att jag har varit det till och från tidigare, men när deltavarianten slog till och siffrorna blev allt sämre började jag känna att det här är något vi aldrig kommer att bli av med - munskydden, de återkommande restriktionerna, alla tester vid minsta förkylning, icke-resandet... jag är så trött på det. Hittills har jag tänkt i kortare perioder och sett det hela som något tillfälligt och begränsat i tid. Egentligen tror jag ju fortfarande att det är så och att vi så småningom kommer till en hanterbar vardag tack vare vaccineringskampanjen, men jag har haft lite svårt att övertyga mig själv om det. Men nu har vi gjort vad vi kan för vår del i alla fall!
Jag måste ändå erkänna att jag var nervös efter att ha hört mycket om att andra dosen pfizer kan ge starkare biverkningar än den första - och det trots att jag inte kände av mer än en något öm överarm förra gången. Den här gången hade jag funderat på reservplaner för mina lektioner, sett till att inte planera in något extra den dagen och utgick nästan från att jag skulle däckas lite, lite grann... men se nej. Armen är sjukare än sist, men fortfarande inte värre än ett rejält blåmärke - annars har det inte varit minsta fel på mig idag! Däremot uppmärksammade både Edvin och Josef skolårets första helg med lite stegring och allmän krasslighet ikväll, så om det inte går snabbt över lär det blir en riktigt, riktigt lugn helg för oss. Oh well. Kanske vi tar lite behövlig ny sats med köksrenoveringen i så fall. Wish us luck!
Trevlig helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar