Åka karusell i 30 grader

Vi kom hem från resan och fortsatte flänga runt! Kommer definitivt att skriva ett par inlägg om resan också nu när jag äntligen har en resa att skriva om, men har inte riktigt hunnit med. Det var så otroligt roligt att vara ute på vift och bara göra roliga saker nästan en vecka i sträck! När vi kom hem  var det dags för ett besök i Solf, tre dagar fotboll på Kokkola Cup och lite (alltså pyttelite) Jakobs dagar, så vi höll tempot uppe... Sedan tog köksrenoveringen och vardagslogistiken över relativt snabbt igen, men det är väl så det är med sommarlovet i år. Nu närmar vi oss i alla fall ljuset i tunneln med renoveringen! Det är på tiden eftersom augusti och höstterminen närmar sig med stormsteg... 

Igår drog vi i alla fall djupt efter andan och vågade oss på en dag på Power Park. Det lovade vi nämligen redan ifjol, men ändrade oss och for till Zip Park istället - personligen föredrar jag att åka ziplines mellan träd istället för att trängas på ett nöjesfält i högsäsong, men nu var det dags. De lediga sommardagarna började vara på upphällningen, så det fick bli i går trots att det utlovades 30 plusgrader... Phew! Vi laddade med vatten, solkräm och huvudbonader och klarade faktiskt värmen förvånansvärt bra även om vi kände oss lite slitna i slutet av dagen. 

Folkmängden däremot var jag inte riktigt beredd på. Vi hade läst att de tar in max 40 % av maxkapaciteten nu, men i så fall undrar jag nog vad 100 % egentligen innebär... Det var bara att rusta sig med tålamod och ställa sig i kö. Vi hann ändå åka det mesta vi helst ville och barnen fixade väntandet riktigt bra. Nåja, det är ju egentligen bara vad man kan förvänta sig av en solig dag i slutet av juli, men jag hade liksom inbillat mig att värmen skulle ha hållit antalet nere... Om det blir ett försök nästa sommar ska vi nog försöka vara snabba på bollen och åka riktigt i början av sommaren när det säkert är luftigare mellan attraktionerna! 

Roligt hade vi i alla fall! Storbarnen ville helst åka höga berg- och dalbanor medan Josef fortfarande vill hålla sig till de snällare, så ibland åkte vi tillsammans, ibland delade vi på oss. Thunderbird (berg- och dalbanan i trä) tycker jag om, men det är ungefär lagom för mig - jag överlät med varm hand åt Matias att följa med på saker som vänder folk upp och ner eller accelererar från 0 till 100 km/h på 1,9 sekunder... Storbarnen var överens om att Junker var oslagbar, med Pitt's och Thunderbird som starka utmanare. Josef kunde inte peka ut en favorit, men ser vi på antalet åk skulle jag tro att det var vattenskotrarna eller pariserhjulet... 

Vi åt en tidig lunch hemma och hade tänkt oss att äta kvällsmat mellan åken. Tji fick vi! Det var nämligen ingen som hade tid med något så världsligt som att äta när det gick att åka karusell istället! När parken stängde klockan sju hade vi alltså bara ätit lite kex och riskakor efter vår tidiga lunch, så det är möjligt att våra darriga knän hade flera orsaker. Vi handlade med oss lite plockmat från Halpa-Halli och körde till kyrkan i Alahärmä för att hitta en bänk att sitta på. Gravgården går ända upp till kyrkan, så det kändes nästan lite vanvördigt att sitta där med vår gula plastkasse och äta, men så underbart stillsamt efter vår intensiva dag. Önskar jag kunde säga att hela familjen delade den lugna känslan, men två familjemedlemmar hade var sitt sammanbrott under tiden - någon kan ha sagt "Ni kan inte TVINGA oss att sitta på en gravgård hur länge som helst! Då är man DÅLIGA föräldrar!". Jag vågar påstå att vi hade plockat våra föräldrapoäng tidigare under dagen så att det räckte till för att täcka en sådan föräldratabbe... 

En vacker kyrka har de i alla fall i Härmä, även om den inte uppskattade till 100 % av alla familjemedlemmar just i går. Nån gång skulle jag gärna gå in och titta!

 

Husvagnsliv (!)

 

Hej från vägen! 

För tillfället är vi på vår längsta resa sedan februari 2020 - längst hemifrån och med störst planer! Blev en aning besviken när jag insåg att vi fortfarande bara är 200 kilometer från Sandsund, men ändå - så långt hemifrån har ingen av oss varit på 17 månader... 

Längre har vi tänkt att det ska bli i alla fall, dagens mål är Koli och efter det har vi tänkt oss vidare mot Joensuu och Nyslott. Som jag ju konstaterade i ett tidigare blogginlägg har jag kanske aldrig varit längre österut i Finland än Vuokatti, så det här ser jag fram emot! Med skräckblandad förtjusning. Orsaken till den lilla dosen skräck är kopplad till vår dragkrok och är svärfars Solifer anno 1988. Vi är på husvagnssemester! Yikes. En gång tidigare har vi försökt oss på husvagnssemester, men då kom vi hem efter två nätter i Seitseminen och Tammerfors pga inte kul längre. Det är länge sedan, så efter det har vi fått en Josef i familjen, men svärfar har också hunnit uppdatera till en som är ungefär samma årgång, men lite större och lite fräschare. Och så har vi nog preppat bättre den här gången. Och det klokaste vi gjort i sommar är antagligen att vänta ut värmeböljan - att vara noviser i husvagn när det utlovas över 30 grader hela veckan låter inte som något vinnande koncept... men nu lär det bli lite mer lagom svalt väder ett tag framöver.

Bilderna är från en utomordentligt oansenlig rastplats i Reisjärvi, men nog måste ju vår första husvagnssemesterslunchrast förevigas. Väl? Så här långt har det i alla fall varit ett nöje! Även om det kändes liiite typiskt att bara nån kilometer efter att vi stannat av nödtvång eftersom vi inte tyckte vi kunde skjuta upp lunchen längre körde vi förbi en jättefin plats precis vid stranden av en stor sjö, med lekpark och allt... oh well. (Måste anteckna för min egen skull att den platsen var helt nära Kisatien koulu ifall vi nångång kör här i trakten igen...)

Läget i baksätet då? Alldeles utmärkt, tackar som frågar! Tydligen har barnen samlat på sig bra med biltålamod under vårt långa uppehåll. Vi har lyssnat på 90 minuter sommarprat med Benjamin Ingrosso (på barnens begäran) och tävlat i vem som kan suga längst på Lakrisal (Arvid är oslagbar mästare). Nu kör vi vidare!

Tillsammanslägret 2021

Ska jag börja med att erkänna en sak? När årets lägerhelg närmade sig i fredags var jag inte direkt upplagd. Jag längtade efter ett avbrott i sommarlunken, men inte ett som skulle innebära en hel helg där jag förväntades umgås med en massa människor och liksom vara... trevlig och social. Och bo i en hydda tillsammans med min familj, bli biten av myror och sånt. Men anmält är anmält, så vi packade ihop oss och körde till Humle. Tur det! Det tog faktiskt inte länge innan jag hade värmts upp och mjuknat av lägerlivet. Och tänk, det visade sig att det var just ett sådant avbrott jag behövde! 

Förra året ordnades faktiskt också ett Tillsammansläger, men eftersom det var förkortat till ett dygn försvann det snabbare än en Humlemyra hann blinka, så nu var det roligt att få återuppta lägerlivet! Visserligen är det ett kort läger även i vanliga fall, men ändå så att man hinner landa ett tag innan man måste packa ihop igen. Så roligt att hinna träffa och prata med gamla vänner ( och - faktiskt - några nya ansikten). Det är ju inte direkt något man skämts bort med de senaste 17 månaderna. Extra roligt att syrran Hanna och hennes familj också var där, så vi fick umgås intensivt i ett par dagar. 

Stranden vid Humle är vacker i solnedgången, men ingen vidare badstrand. Då är det tur att det finns andra stränder i närheten! Både på lördag och söndag körde vi iväg till (två olika) stränder i Kantlax tillsammans med Hannas gäng. Älskar älskar älskar att simma i klart, (ganska) varmt sommarvatten. 

Och så kom vi då hem på söndag eftermiddag, trötta och bromsbitna, men mycket glada för helgen som varit. Här hemma stod renoveringsröran kvar som vi lämnat den, men i drygt två dygn hade vi fått strunta blankt i den och ägna tiden åt annat. Det behövde vi!