Det är nu det börjar, det nya läsåret! Jag har varit sällsynt opeppad på att inleda ett nytt år - jag hade blivit så bekväm i sommarlovslunken att det kändes riktigt, riktigt motigt att tvinga mig ner framför datorn för att tänka jobbtankar igen. Men igår på lärarnas planeringsdag var det något som klickade på plats. Äntligen började jag känna hur det glittrade till av förväntan inför det nya året! Jag tror lite försiktigt att jag inte faller tillbaka i mitt überstressiga tempo från i maj, för det verkar faktiskt finnas tillräckligt med luft i mina vardagsveckor det här året. Att vi har en alldeles nybyggd avdelning med superfin matsal, lärarrum och inte minst skolbibliotek skadar inte alls heller. Idag kom eleverna och nu kan jag äntligen känna att ja, nu är vi på gång igen. Nu känner jag att det ska bli roligt att styra upp den här hösten!
Barnen har förstås också börjat och jag känner redan hur jag kommer att angsta till våren - nu har vi nämligen kommit fram till Arvids sista år före högstadiet och Josefs sista före förskolan. Tiden går så fort, stanna den snälla! Men den här hösten njuter vi av att helt enkelt... fortsätta. Ingen byter jobb. Ingen byter skola. Framför allt har vi ingen flytt framför oss. Vi bara rullar vidare, och det är ju ibland det bästa som finns.
Måste till sist bara - med tillåtelse av Arvid - dela med mig av bilden jag försökte få till av mig och min älskade tweenie... Hans ansiktsuttryck! Det är faktiskt inte misär, det är bara hans "enough with the pictures"-ansikte. Han ställer upp på ett par bilder (se ovan), men sen skrynklar han ihop ansiktet för att försäkra sig om att det är omöjligt att ta nån fin bild där han ingår... lite som det här familjefotot från Spanien 2013. Redan då! Han har tydliga gränser, min son.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar