onsdag 11 juli 2018

En halvdan EFIT

Projekt som påbörjas med entusiasm och därefter trillar ihop som en pannkaka och glöms bort - de är ju en del av livet. Eller så är det bara jag? Idag tänkte jag så stort göra en ett foto i timmen-utmaning (för jag gillar dem), men det blev väldigt halvdant eftersom dagen inte blev så fotogenisk. Inte dålig i sig, men inget vidare EFIT-material. Tänkte strunta i det hela, men som en tribute till alla halvfärdiga projekt i livet - här kommer en halvdan, halvtråkig, men ändå lite småtrevlig "ett foto i timmen".

8.30 
Frukostbrickan. Även om det lätt blir sena kvällar på sommarlovet brukar vi försöka få upp barnen vid åttatiden så dygnet inte blir spritt språngande galet. Tyvärr var det vissa mammor i den här familjen som prompt skulle blogga, se på Orange is the New Black (fjärde säsongen är så bra!) OCH dessutom ligga i sängen och läsa efter att barnen sent omsider hade somnat igår, så vissa mammor kände sig kanske inte helt utvilade i morse när vissa pappor i familjen tappert försökte väcka huset. Vissa mammor blev ändå snälla till sinnes av att göra en frukostbricka och plocka jordgubbar rakt ur landet för att avnjutas på nya terrassen. Mol allena dessutom - en stund i alla fall.


9.30
Jag är med i planeringsgruppen för (familje)lägret Tillsammans på Humle och jag har lovat att fixa ett och annat. Lägret är i helgen, så jag bet i det sura äpplet, vinklade ner persiennerna för att stänga ute sommarens vackraste sol och beredde mig på en förmiddag i arbetsrummet. Sen fortsatte jag ända tills Matias ropade att maten var klar, så där hände inte mycket fotogeniskt. Fot-o-fotogeniskt kanske vi däremot kan kalla det... får jag svullna fötter av den här värmen? Svar ja.


11.30
"Husets lunch" kan vi kalla den festliga anrättning som består av... lite av varje. Själv kalasade jag på gårdagens cannelloni med älgfärs medan barnen mycket hellre ville ha kokta makaroner och stekta ägg. Inte mig emot. En sak jag verkligen gillar med sommarlov är att vi är så bra på att äta upp våra rester. Hela läsåret går jag med dåligt samvete över allt som möglar bort längst bak i kylskåpet medan jag panikhandlar för säkerhets skull på väg hem från jobbet trots att jag inte har en aning om vad vi har hemma. Men nu, nu känns det som att vi äter rester för det mesta, även om det rimligtvis inte kan stämma riktigt. Det känns i vilket fall som helst bra.


12.00
Fortsätter med att förbereda läger, men nu genom att plocka ihop diverse prylar som ska följa med. Men det betyder att jag i alla fall fick se lite sol!


12.30
A&E går iväg till simskolebussen. Så lyxigt att de får busskjuts till simskolan! Vi får inte ens följa dem till bussen längre... Perfekt tajming att simskolan började precis nu i värmeböljan - även om tajmingen också innebär att de kommer att missa ett par dagar på grund av läger och Åboresa. Det där med simningen verkar inte vara så viktigt, men de håller på att bygga nån slags kanal eller bassäng (?) tillsammans med sina kompisar och det verkar de väldigt uppslukade av!


Sen gick jag in och fortsatte framför datorn, ända till...
16.30
...när jag bestämde mig för att enough is enough och gick ut, tog en osmickrande selfie och satte mig en stund i solstolen med (ännu mer) jordgubbar och lite chicklit. Det mesta är ändå på plats när det gäller lägret, men känner du dig manad att på hemskt kort varsel komma och ansvara för en barnsamling på lördag förmiddag är du HEMSKT MYCKET VÄLKOMMEN!


Sen blev det kvällsmat och sen tog jag med A&E på sommarteater i Purmo (Saltkråkan). Där skulle vi äntligen ha haft något att fota, men tyvärr hade jag bara med telefonen och de bilder jag mot bättre vetande försökte ta i motljuset är inget att visa upp. Trevlig kväll var det i alla fall, väldigt somrigt! Väldigt, väldigt somrigt. Väldigt, väldigt, väldigt somrigt i betydelsen "vi höll nästan på att smälta bort i den gassande solen mot läktaren under första akten"... Jag har utrustat mig med fleecefiltar, tjocktröjor och regnkläder när jag gått på sommarteater i mina dar, men att sitta med tunn sommarklänning och skärmmössa och nästan förgås kändes... annorlunda. Bara att njuta medan det varar! Och Saltkråkan var en trevlig föreställning, även om det kanske inte är en sommarteater jag kommer att bära med mig resten av livet.

Ja, det var den dagen det. Nu en välbehövlig dusch och ett minst lika välbehövligt avsnitt av Orange is the new black. Säsong fyra alltså, mark my words. Bra säsong!

Inga kommentarer: