Den eviga sommaren

"Den eviga sommaren" heter sommarteatern som spelats i Nykarleby i juli. Den var jag och såg i söndags tillsammans med min moster och moffa och vi var lika grundligt imponerade alla tre! Det är så roligt att se en sommarteater där allt sitter - allt från musiken till skådespelarna. De biografiska bitarna kändes kanske lite långsamma, men det vägdes upp av de mer färgstarka surrealistiska bitarna där Topelius sagohjältar traskar in i historien. Skulle rekommendera den varmt om det inte hade varit sista föreställningen vi såg!

Men en sak pjäsmakarna lyckades osannolikt bra med var väl ändå namnet. Sommaren 2018 har verkligen känts som just det - den eviga sommaren! Jag kan inte minnas någon sommar sedan jag blivit vuxen då jag känt mig så avslappnad och känt av SOMMAREN så intensivt som i år. Rätt mycket kan det väl bero på den osannolika värmeböljan vi haft. Vi har simmat, simmat, svettats och druckit saft i skuggan. Det har varit underbart!

Det blir snabbt lite förutsägbart när värmen kommer på tal, precis som med andra lite mer extrema väder. Det blir liksom "Team värme" och Team anti-värme" och så debatteras för- och nackdelar, som om vi hade något annat att göra än att tacka och ta emot! Och visst har också jag varit bekymrad för grödorna som torkar bort, skogsbränderna som härjar och alla stackare som mår dåligt av hettan... men personligen har jag njutit. Det går ju faktiskt att göra både och. Vara bekymrad för problemen med överhettade äldreboenden och ändå sträcka ut armarna och låta mig smekas av värmen. Veta om att jag kommer att få huvudvärk till kvällen och ändå bli glad när prognosen visar att vädret ser likadant ut imorgon.

Men det är förstås en lyxsituation att kunna njuta av den här sommaren - vi har ju varit lediga och kunnat välja att åka till stranden eller sätta oss i skuggan bakom huset och läsa när det varit för varmt för att göra något annat. Jag förstår verkligen de som varit uppgivna när de är tvungna att jobba och prestera när kroppen bara vill smälta ner i ljummet havsvatten.

Men se där, nu gjorde jag det själv. Jag började debattera för OCH emot värmen! Så går det. Gillar läget gör jag i alla fall och försöker tanka mig själv med den här mjuka värmen så länge det går - tids nog får vi dra fram tjocktröjorna igen!

 (Alla bilder i inlägget är från en av alla sköna sommardagar, häromveckan när vi hälsade på våra vänner på deras sommarstuga i Kantlax. Vi simmade i tre omgångar och mätte havsvattnet till 26 grader. Vi testade SUP på en gammal surfbräda, aktade oss för getingar och låg och guppade i småvågorna utan att någonsin bli frusna. Det ska jag tänka på när jag skrapar vindrutan på bilen en mörk morgon i november. )

Signerat

Ja, nu har vi gått och gjort det. Vi har sålt huset! Vi har skrivit under, skrivit under och skrivit under igen. Från och med den första november, senast, är det här inte längre vårt hus. Hallonbuskarna, varmgaraget, kökstapeterna och terrassen bakom huset är inte vårt hemma längre.

Jag blev förvånad i förmiddags när jag tänkte på det inbokade mötet hos mäklaren - det var mer känslosamt än jag trodde! Att vi ska flytta har ju stått helt klart ända sedan början av juni, så det här borde ha varit en ren formalitet. Och visst är vi glada att försäljningen gick så smidigt och att vi fick det ordnat redan nu - för att inte tala om hur glada vi är för att köparna inte hade några problem alls med att få tillgång till huset först efter att vi hunnit få tillgång till vårt nya! Men nu är det ännu ett steg närmare det slutgiltiga. Och nej, jag är inte bra på förändringar.

Ibland tänker jag att vi inte är riktigt kloka som går och flyttar, inte nu när vi äntligen trivs! När vi renoverat och fixat och byggt terrasser och anlagt jordgubbsland. Den som gapar efter mycket..? Samtidigt vet jag att det inte var ett misstag; det var alldeles för mycket som föll på plats alldeles för smidigt. Det kommer att bli bra! Det vet vi. Att den fnissiga nyförälskelsen från i våras har lagt sig är kanske inte så konstigt eftersom jag inte varit där sedan konditionsgranskningen (inte inomhus alltså - har händelsevis förlagt en och annan kvällspromenad åt det hållet i sommar...) samtidigt som vi avnjuter tidernas kanske skönaste sommar just nu - här i vårt sjuttitalshus.

Jag är glad över att flytten blir först i höst, det betyder att vi får njuta av och så småningom avrunda sommaren här. I oktober kommer jag ändå inte att ha någon lust att äta frukost på vår nya terrass och det kommer att vara enklare att flytta. Då är det bara ta sina lådor, flytta och bo in sig. Easy! Ja, bo in sig... Här tog det flera år. Är så nyfiken att jag nästan spricker när jag funderar över hur länge det tar på nya stället innan det känns som självklart hemma..?

Värmebölja i Åbo, del 2

Även om Åboresan inte var så lång var den tydligen för lång för att rymmas i ett inlägg! Här kommer fortsättningen. På onsdag morgon åt vi frukost med Sverigekusinerna och vinkade hej så länge till dem - de skulle köra direkt upp till faffa i Jakobstad, men vi hade en viktig sak kvar att göra i Åbo... 

Kokoo!

Förutom vattenbussen ut till Runsala hade jag också hittat det tipset när jag googlade i bilen på väg ner till Åbo. Gissa om det började glittra i ögonen på vissa familjemedlemmar när jag berättade om det..! Det är en korsning av legobutik, byggplats och lekland. Inte stort eller fancy, men p-e-r-f-e-k-t för våra legonördar. Man betalar lite inträde, sen får man bygga hur mycket och hur länge man vill och så går det att köpa med sig lego i lösvikt också. Vi konstaterade nästan direkt att vi inte skulle hinna med det på tisdag, men att vi kunde stanna i Åbo tillräckligt länge på onsdag för att de skulle få bygga hur länge de ville innan vi körde hem. I teorin tyckte alla det var ett rimligt förslag, men i praktiken... oj, vad det var länge till onsdag kl 12 när de skulle öppna! 

Tur att det gick att distrahera lite med Akademen på förmiddagen i väntan på öppning! (Jag hittade ett fyndbord och bar hem några kilo böcker... igen. För böcker väger väl ändå inte så mycket sen när vi ska flytta..? Hrm.) Ett tips för den som inte tänkt betala in sig på Kokoo är att åtminstone gå en sväng till Forum och se på montern där de byggt upp en legovariant av Ruisrock. Jättekul att se på alla detaljer! (Och den som är uppmärksam noterar kanske att Ruisrock-bilderna är tagna kvällen innan, för annars skulle inte Ylva och Adil vara med på en av dem...)

Vi bestämde att Matias och barnen skulle botanisera bland legolådorna medan jag tog ledigt från familjelivet en stund... Jag började med att testa en restaurang vi skippade kvällen innan eftersom vårt sällskap på nio personer inte riktigt rymdes in. Bra drag, kan varmt rekommendera Taco Nito på Auragatan! God mat, kall läsk, en pocketbok och  flera timmar att göra precis vad jag ville med i en av mina favoritstäder... så avslappnad har jag nog inte varit på hela sommaren! Underbart! Tror hela familjen njöt lika mycket. Och TRE timmar tog det innan Matias ringde och sa att de var klara! Efteråt studsade barnen runt av iver när de skulle berätta om vad de byggt och vad de köpt och vad de hittat i lådorna. Fem legodiamanter av fem möjliga fick Kokoo!

Är så glad för den här Åboresan, något av det bästa vi gjort i sommar! Det är märkligt hur det ibland blir så att man bara slappnar av och gör det man har lust med och i efterskott inser att man hunnit göra massor utan att det överhuvudtaget känts stressigt... som nån slags parallell tideräkning. Det händer inte ofta, men det hände den här gången i Åbo!

Hemkomsten blev inte lika lustig - Josef blev magsjuk igår, fjärde gången sen april... Inte min favoritpusselbit i familjelivet. Och det innebar att vi för säkerhets skull helt lät bli att träffa Ylva och Anders under deras stopp i Jakobstad, ville inte sprida något vidare om vi kunde låta bli. Men snopet var det, vi hade ju tänkt fortsätta med vårt sköna sommarhäng i Österbotten... Men samtidigt kan jag inte klaga - så skönt att vara hemma istället för på resande fot när ett barn däckar!! Och vi hade ju hunnit umgås i Åbo och har själva en resa till Norrfjärden inplanerad i slutet av sommarlovet... så tajmingen kunde ha varit bättre, men den kunde lätt ha varit mycket sämre också! Idag mår sjuklingen bra, så nu hoppas vi bara att resten av familjen hålls i skick. Det finns ju så mycket sommar att njuta av!!

Värmebölja i Åbo, del 1

Att uppleva tropisk värme i Åbo - det var nåt nytt! Även om jag har bott sex (läs)år i Åbo har jag aldrig bott där över sommaren, och verkligen inte när temperaturerna stigit över 30 grader... Jag är liksom mer van med snöslask och vintermörker. I början av veckan var vi på minisemester i semestern och hängde lite i Åbo med våra Norrlandskusiner. De har varit på en imponerande roadtrip till både Helsingborg och Stockholm innan de kom över till Åbo där vi mötte dem och visade en av våra favoritstäder för dem innan de fortsatte upp till Jakobstad (och imorgon, vidare norrut hemåt). De kom med båten på tisdag morgon, men vi körde ner redan på måndag för att hinna vara där lite längre.

I värmen som slog emot oss när vi steg ur bilen fanns egentligen bara ett alternativ - bada! Vi bestämde oss för ett kvällsdopp på min gamla favorit, simstadion vid Samppalinna. Vi var inte de enda som kommit på den tanken, om vi säger så... Det var visserligen en trevlig kväll, men jag föredrar det där magiska i att simma utomhus i en uppvärmd bassäng i krispig och klar septemberluft, eller kanske som en försmak av sommaren en vacker dag i maj. (Ja, de har lång sommarsäsong!)

På tisdagen anlände de efterlängtade kusinerna och vi inledde dagen med frukost i vårt lilla hotellrum. Mysigt, men aningen svettigt och röjigt - vi insåg att vi snarast möjliga behövde hitta en skuggig lekpark! Det kändes inte klokt att gå ut - i Finland! - tidigt på förmiddagen och nästan golvas av värme. Det blev en annan gammal favorit, som också råkade vara närmast till vårt hotell. Jag har bott på två sidor av Puolalaparken och den är fortfarande en av mina favoritplatser i Åbo.

Efter lek i mesta möjliga skugga och lunch i luftkonditionerat köpcentrum skulle vi testa på nåt nytt som jag hade snubblat över när jag googlade på Åbotips. Så bra grej, se det här som ett tips! Åbos lokaltrafik har börjat med en vattenbuss ut till Runsala till priset av en vanlig bussbiljett. Det var kanske jag som var mest uppspelt vid tanken på att få turista lite från vattnet, men jag fick med mig Ylva och mina barn. (Familjefäderna körde bilarna ut till Runsala så vi skulle komma lite snabbare tillbaka och kusinerna behövde en tupplur i bilen.) Obs för den som tänkt ta mig på orden - notera gärna att det inte går att betala med kort, vilket vi aningen nervöst konstaterade efter en språngmarsch i hettan tillsammans med tre barn, med bara ett par minuters marginal... glad blev jag av att hitta en bortglömd sedel i mitt telefonfodral!

Väl framme vid Folkparken var det inte direkt svalare... det första Edvin gjorde var att leta upp skugga, även om den var i minsta laget. Tur att inte han heller är så bred! (Den här bilden... kan vara sommarens mest talande!)

En annan bra grej (som vi inte testade på riktigt) var att Åbo tydligen har börjat med citybikes! På stranden vid Runsala hade de en pop up-station som jag antar att är där så länge båten går... tänk vad mysigt att ta båten ut och sen cykla tillbaka in till stan!

Sen blev det en eftermiddag på stranden! Det var faktiskt mitt första dopp utanför en bassäng i år, så skönt... När vi var lagom möra fräschade vi upp oss lite och begav oss ut på stan för att hitta mat - onormalt sent för att vara två trötta barnfamiljer, men det var något med värmen som gjorde att det ändå kändes fullt rimligt... Vi trillade in på Pincho Nation, som vi verkligen gillade! "Det här är världens bästa restaurang, det är ju precis som ett tivoli", tyckte Edvin. Ja, lite så. Och god mat också. Blir alldeles hungrig när jag tänker på det. Perfekt sätt att avsluta en riktigt svettig, somrig, skön och avslappnad Åbodag!

(fortsättning följer)

Tillsammans 2018

Svettigt, roligt och gemytligt! Vi har precis kommit hem från en skön helg på Humle och jag kan pusta ut - det blev ett bra läger i år igen! I år blev det i lite mindre skala (dels var det lite färre anmälda än ifjol, dels hade planeringsgruppen kommit igång senare), men det gjorde inget. Just för att det var lite färre deltagare hann jag faktiskt umgås och prata med de flesta och just för att vi hade sänkt kraven lite på programmet så kunde även jag och de andra i planeringsgruppen slappna av och njuta lite mellan uppgifterna. Vi hann till och med ut och paddla en sväng! Det var ett riktigt mysigt läger vill jag påstå, och jag vågar tro att andra tyckte det också.

Och vädret! Den här värmeböljan gjorde visserligen att speciellt småbarnen började bli ganska möra nu på söndagen, men samtidigt var det så oerhört skönt att kunna gå barfota nästan en hel helg och att stå utanför hyddan sent på kvällen och borsta tänderna i mild och mjuk varmluft - och bli tvungen att söka efter skuggiga platser för stafetter och utomhuspyssel! Det känns som en sällsynt nåd här i vårt hörn av världen. Och Humle, den här vackra platsen. I mitt hjärta. Glad och tacksam!

(Kameran hann jag däremot inte riktigt med och på de bilder jag har finns det andras barn på nästan allihopa... så vi nöjer oss med A vid de fenomenala selfievingarna som gjordes på föregående läger. Så fina! "de som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar.")

En halvdan EFIT

Projekt som påbörjas med entusiasm och därefter trillar ihop som en pannkaka och glöms bort - de är ju en del av livet. Eller så är det bara jag? Idag tänkte jag så stort göra en ett foto i timmen-utmaning (för jag gillar dem), men det blev väldigt halvdant eftersom dagen inte blev så fotogenisk. Inte dålig i sig, men inget vidare EFIT-material. Tänkte strunta i det hela, men som en tribute till alla halvfärdiga projekt i livet - här kommer en halvdan, halvtråkig, men ändå lite småtrevlig "ett foto i timmen".

8.30 
Frukostbrickan. Även om det lätt blir sena kvällar på sommarlovet brukar vi försöka få upp barnen vid åttatiden så dygnet inte blir spritt språngande galet. Tyvärr var det vissa mammor i den här familjen som prompt skulle blogga, se på Orange is the New Black (fjärde säsongen är så bra!) OCH dessutom ligga i sängen och läsa efter att barnen sent omsider hade somnat igår, så vissa mammor kände sig kanske inte helt utvilade i morse när vissa pappor i familjen tappert försökte väcka huset. Vissa mammor blev ändå snälla till sinnes av att göra en frukostbricka och plocka jordgubbar rakt ur landet för att avnjutas på nya terrassen. Mol allena dessutom - en stund i alla fall.

9.30
Jag är med i planeringsgruppen för (familje)lägret Tillsammans på Humle och jag har lovat att fixa ett och annat. Lägret är i helgen, så jag bet i det sura äpplet, vinklade ner persiennerna för att stänga ute sommarens vackraste sol och beredde mig på en förmiddag i arbetsrummet. Sen fortsatte jag ända tills Matias ropade att maten var klar, så där hände inte mycket fotogeniskt. Fot-o-fotogeniskt kanske vi däremot kan kalla det... får jag svullna fötter av den här värmen? Svar ja.

11.30
"Husets lunch" kan vi kalla den festliga anrättning som består av... lite av varje. Själv kalasade jag på gårdagens cannelloni med älgfärs medan barnen mycket hellre ville ha kokta makaroner och stekta ägg. Inte mig emot. En sak jag verkligen gillar med sommarlov är att vi är så bra på att äta upp våra rester. Hela läsåret går jag med dåligt samvete över allt som möglar bort längst bak i kylskåpet medan jag panikhandlar för säkerhets skull på väg hem från jobbet trots att jag inte har en aning om vad vi har hemma. Men nu, nu känns det som att vi äter rester för det mesta, även om det rimligtvis inte kan stämma riktigt. Det känns i vilket fall som helst bra.

12.00
Fortsätter med att förbereda läger, men nu genom att plocka ihop diverse prylar som ska följa med. Men det betyder att jag i alla fall fick se lite sol!

12.30
A&E går iväg till simskolebussen. Så lyxigt att de får busskjuts till simskolan! Vi får inte ens följa dem till bussen längre... Perfekt tajming att simskolan började precis nu i värmeböljan - även om tajmingen också innebär att de kommer att missa ett par dagar på grund av läger och Åboresa. Det där med simningen verkar inte vara så viktigt, men de håller på att bygga nån slags kanal eller bassäng (?) tillsammans med sina kompisar och det verkar de väldigt uppslukade av!

Sen gick jag in och fortsatte framför datorn, ända till...
16.30
...när jag bestämde mig för att enough is enough och gick ut, tog en osmickrande selfie och satte mig en stund i solstolen med (ännu mer) jordgubbar och lite chicklit. Det mesta är ändå på plats när det gäller lägret, men känner du dig manad att på hemskt kort varsel komma och ansvara för en barnsamling på lördag förmiddag är du HEMSKT MYCKET VÄLKOMMEN!

Sen blev det kvällsmat och sen tog jag med A&E på sommarteater i Purmo (Saltkråkan). Där skulle vi äntligen ha haft något att fota, men tyvärr hade jag bara med telefonen och de bilder jag mot bättre vetande försökte ta i motljuset är inget att visa upp. Trevlig kväll var det i alla fall, väldigt somrigt! Väldigt, väldigt somrigt. Väldigt, väldigt, väldigt somrigt i betydelsen "vi höll nästan på att smälta bort i den gassande solen mot läktaren under första akten"... Jag har utrustat mig med fleecefiltar, tjocktröjor och regnkläder när jag gått på sommarteater i mina dar, men att sitta med tunn sommarklänning och skärmmössa och nästan förgås kändes... annorlunda. Bara att njuta medan det varar! Och Saltkråkan var en trevlig föreställning, även om det kanske inte är en sommarteater jag kommer att bära med mig resten av livet.

Ja, det var den dagen det. Nu en välbehövlig dusch och ett minst lika välbehövligt avsnitt av Orange is the new black. Säsong fyra alltså, mark my words. Bra säsong!

Kulturgååln

Det är något med gamla bondgårdar. Även om jag går här och trivs bättre än någonsin i vårt 70-talshus - som vid det här laget också är fräschare än någonsin - känns det logiskt att det är i ett gammalt hus jag snart kommer att bo. Huset vi ska flytta in i har visserligen bara stått på den platsen sedan början av 90-talet, men huset är från åtminstone 1840. Själv har jag växt upp i ett nästan nytt hus i jämförelse; nästa år firar vi 100-årsjubileum för huset som min farfars föräldrar byggde klart och flyttade in i samma år som han föddes, alltså 1919. Huset som fortfarande känns som hemhemma för mig. 

Och så finns det ett annat hus också. Det är Kulturgården på Lassfolk, som numera är hembygdsmuseum. Jag minns hur imponerad jag blev när jag var liten och det klarnade för mig att min moffa faktiskt har växt upp i det huset; det är hans första barndomshem. 

Det är öppet vid Kulturgården på söndagseftermiddagarna, och jag brukar försöka pricka in en söndag nån gång när pappa eller moffa har dejour där, vilket de har var sin gång per sommar. Sist vi var dit var en söndag för ett par år sen när moffa var dejour och häromveckan passade vi på när pappa hade sin eftermiddag där.

En del är sig likt från tiden när jag läste Kitty och Tvillingarna, alltid använde diadem och önskade mig en äkta Coca Cola-jojo. Och då och då var på utflykt från skolan, som inte ligger långt därifrån. Men rätt mycket har faktiskt förändrats och utvecklats sedan det - bra jobbat, Överpurmo hembygdsförening! Finns mycket att se i uthusen nu också som jag inte minns alls från förr.

Ja, som den här cykelverkstaden* till exempel - den där min moffas pappa Josef (namnet är inte ett sammanträffande) reparerade cyklar och höll öppet hus för byns gubbar innan kriget kom. I vintras skrev moffa en jättefin (!) och jätteintressant (!) berättelse om året när han var sju år, vinterkriget bröt ut och hans pappa stupade strax före jul. Texten har publicerats, nu senast i superlokala Purmotidningen. Hoppas han sätter sig och skriver mera - han är visst inte alls någon oäven författare och har säkert mer att berätta!

Och hur gammal är Kulturgååln då? Det visste inte pappa när jag frågade, men jag försökte med moffa istället när vi träffade honom ikväll. Enligt honom vet ingen det exakta årtalet, men efter att ha släktforskat och pusslat har han kommit fram till att det antagligen har blivit färdigt på 1850-talet och att det fortfarande ser ut som det gjorde då, utan tillbyggnader och ombyggnader. I stort sett jämnårigt med vårt blivande hus alltså!

* Disclaimer: Medan jag skriver inser jag att jag inte VET om cykelverkstaden var just i den delen av uthuset på den tiden. Men någonstans där på gården fanns den i alla fall!

Juli. Underbara månad!

Början av juli. Mitt i sommaren. Mitt i sommarlovet. Jordgubbarna mognar i landet och hela månaden är som en stor smällkaramell av sommarteatrar, glass, långväga vänner och släktingar, frukost utomhus och utflykter. Visst kan även det bli för mycket, men just nu känns det verkligen som att det här är den bästa årstid som någon överhuvudtaget kan tänka ut. Trots att jag har bränt etta (!?) låret i solen idag. Eller just för att jag hade chans att göra det.

Jag vet att jag skrev ett lite inlägg för ungefär ett år sedan som ungefär gick ut på att sommarlov är trevligt, men ändå mest samma gamla vardag. Det är ju sant i och för sig, men så mycket mindre rutinvardag i år än ifjol. Det kan bero på att barnen är ett år äldre (även om det också innebär att en viss nästan-fyraåring plötsligt fick bråttom med treårstrotset som han höll på att glömma bort). 

Det kan också ha något att göra med flytten som hägrar i höst. Det är en slags frustration som släppt nu när vi vågat språnget - samtidigt som jag trivs här bättre än någonsin. Smyga ut och äta frukost med katten och morgontidningen på den nya terrassen gör jag de flesta morgnar och jag älskar det. Det välstädade huset som plötsligt känns så luftigt och fräscht när vi måste se till att hålla det i visningsskick med ojämna mellanrum... ah, det får mig att må bra. Varför städar vi inte mer till vardags..? 

Ja, vi har det bra. Nästan varje dag händer det saker man kunde blogga om, men just därför hinner bloggen inte riktigt med. Kommer säkert en del retroaktiva guldkorn så småningom, men just nu trillar det in guldkorn mest hela tiden så det får bli vad det blir!