För ett år sedan var jag ganska skakis i knävecken. Det var skolans friluftsdag och jag var på väg till Vuokatti för att spänna på mig ett par klumpiga skidor och vräka mig ner i okända backar för första gången på fem år (och andra gången på minst tio). Det gick vägen och jag hade jätteroligt, så i år anmälde jag mig till Vuokatti igen. I år var det om möjligt ännu roligare! Inte så att jag nödvändigtvis var bättre på att åka än ifjol, men istället för fjolårets snöslask hade vi blå himmel, fina backar och snötyngda träd - så vackert! Ingen dålig arbetsdag alls, om du frågar mig.
Nuförtiden är det rätt så sällan jag utsätter mig för fysiska utmaningar som jag inte riktigt klarar av, så det kändes både roligt och ganska nödvändigt att ge sig in på något sådant. Det GÅR faktiskt att stiga utanför sin comfort zone rent fysiskt också! (Mentalt gör jag det mer ofta, om än lite mer sällan än för ett par år sedan.)
Mina kollegor, som alla var mycket vanare och snabbare än jag, fick vänta en hel del, men det är en rätt bra grej att göra något man är dålig på tillsammans med ett gäng lärare (varav hälften speciallärare). De är liksom vana med att ha tålamod med folk som är lite långsamma, så de förstår att vara lite peppande och taktfulla mot den där stackaren som hasar sig ner en bit efter de andra... Se det som ett tips! Hur som helst, jag åkte sittlift ensam och jag tog mig nerför ett par branta backar där jag verkligen kände att det var 50/50 att jag skulle ta mig ner utan kullerbyttor, vilket verkligen boostade mitt självförtroende. Så bra känsla! Hoppas verkligen att många av våra elever fick åka hem med den också.
På minussidan var en råkall vind som inte syns på de soliga bilderna och ett par skor som jag nog hade spänt alldeles för hårt. Fastän jag ändrade flera gånger hade jag så ont i fötterna och vaderna att jag trodde fötterna skulle trilla av, och i en backe domnade ena foten till och med bort... Kändes inte helt hälsosamt. Till sist fattade jag äntligen att jag skulle lossa på dem nästan så mycket det gick och då blev det roligare att åka. Och skönare att leva. Sådant rookie mistake!
Vi håller som bäst på och fyndar ihop slalomutrustning åt A&E på loppis, så vi ska verkligen försöka komma oss iväg till någon backe ännu i år. De börjar vara så stora att de borde få testa, och vem vet - kanske de gillar det? Det tänkte vi ifjol också, men kanske tröskeln är lite lägre nu när vi faktiskt har skaffat grejer. Tur för oss att det är mycket snö kvar ännu! Kanske i påskhelgen..?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar