Hjärta hjärta påskkatter

Långfredag

Igår trodde vi att det höll på att bli bättre med vår lilla Josefskrutt, men sen blev det sämre igen. Idag, femte dagen med feber och sjunde sjuka dagen i sträck, hade han (igen!) runt 39 grader och ville inte göra annat än sova, så på eftermiddagen tyckte vi det var nog och tog honom till jouren. Kom hem ett par timmar senare med antibiotika och burana. Läkaren gissade att han hade otur + nedsatt immunförsvar och åkte på influensa direkt efter magsjukan, och det har bland annat gått på etta örat som är lite inflammerat. Vi får hoppas det vänder nu, med medicin och allt!

I väntrummet satt jag och tänkte på hur annorlunda den här trötta och slaka lillmänniskan är jämfört med den roliga och spralliga unge vi vanligtvis är bortskämda med. Hur glad jag är att det här är något högst tillfälligt och jag inte behöver undra vem han är bakom sjukdomen som stjäl hans energi den här veckan. Tacksam, tacksam.

En sådan långfredag blev det idag, fast vädret nästan ropade högt att HELA VÄRLDEN borde vara ute och lapa sol och snöglitter idag. Att sitta och vänta på jouren är i alla fall stillsamt så det förslår! (Säger tanten som blev provocerad av Sotkas erbjudande på mattor som gäller bara idag och att stadens nygamla lekland har grand opening idag. På långfredagen! Människan behöver dagar utan reklam som pockar på. Som till exempel långfredagen var innan handeln avreglerades. Faktiskt. Om jag får be. Seriöst, vi behöver rytmen som skapas av att samhället tar ledigt från kommers ibland. De flesta av oss är inte tillräckligt stadiga för att kunna stänga alla valmöjligheter ute om allt alltid har öppet.) 

På förmiddagen var jag i alla fall på gudstjänst och fick känna att det var långfredag. Jag kan inte låta bli att vara svag för helgdagar som långfredag och allhelgona, dagar när liv och död tas på allvar. Livet är inte bara kycklingar ändå - en dag kan kyrkan klä sig i svart, sedan bubblar den av glädje igen på söndag!

Det närmar sig skärtorsdag

Den här veckan blev som den blev - vi turas om att jobba och att hålla ett vakande öga på Josef, så mycket mer än så blir det inte. Huset ser ut som... tja, som ett hus där det bor en barnfamilj med sjuka barn, ungefär. Inte påskvackert, direkt.

Josef fick ju magsjuka i lördags och även om det passerade ungefär så snabbt som det brukar, så fortsatte han med (hög!) feber i tre dagar och klagar fortfarande på huvudvärk och ont i magen. Vi höll på att bli riktigt oroliga ett tag, inte minst när näsblodet forsade länge och väl idag, men mot kvällen började han äntligen vakna till och bete sig mer som vår vanliga Josef igen. Så skönt!! Arvid har dessutom varit hemma från skolan i två dagar med en snällare variant av Josefs bacill och nu väntar vi med spänning på att se hur många av oss som är på benen i påskhelgen... hoppas på det bästa.

Jag som såg fram emot vår lediga påskhelg för att kunna vara supersocial. Oj, vad vi skulle umgås med mina syskon och alla vänner vi knappt hunnit träffa sen i somras eller så! Och åka slalom skulle vi! Och frilufta oss och allt möjligt! Vi får be om att återkomma. I juni eller så.

Oh well. Det betyder iofs att jag redan har inlett mitt påsklov, eftersom det är min tur att vara hemma med Josef imorgon. Jag kan inte påstå att det är bara elände med det! Och vädret är underbart (snö, blå himmel, fågelkvitter). Och jag tog mitt enda friska barn på en 200 meters långpromenad till biblioteket ikväll. Livet är ändå ganska bra.

Vårlistan 2018

Sevendays vårlista

...för våren är onekligen på väg, fast vi fortfarande har snö i mängder! For the record: Jag tycker om snö i mängder. Den får gärna stanna till mitten av april nån gång, när det får bli torrt, varmt och knoppande på en dag eller två.

(För att ingen ska bli förvirrad måste jag tillägga att jag drabbades av ett nostalgiskov när jag började leta fram bilder till inlägget, så jag begränsade mig till vårbilder från 2002-2003, när jag fortfarande cyklade runt i Åbo till vardags. När jag inte stod i Överpurmo och sög i mig vårsol.)

• Min vår år 2018 kommer bli:

Fylld av jobb, men förhoppningsvis inte mer än att det också ryms in tid att hänga med mina barn. Det är exakt vad jag känner att jag vill ha mer av i mitt liv just nu - tid att prata, skratta och göra roliga saker tillsammans med de här människorna som växer upp så sjukt snabbt. För att gå lite från ämnet hoppas jag faktiskt på att kunna gå ner lite i arbetstid till nästa läsår - visst funkar det med heltid, men hej hopp kommer barnen att vara vuxna och flytta hemifrån och då vill jag inte ångra att jag inte hann med. Jag hoppas också få in en mycket behövlig vana att träna 1-2 gånger per vecka, också något jag haft för lite tid för även det här läsåret. (Men nu är jag på gång, har tränat två måndagskvällar i sträck nu, så det kanske räknas som en vana snart?)

• En sak jag ser fram emot:

Alltså, mest ser jag faktiskt emot att gå och dra benen efter mig här hemma! Om hälsan och vädret vill oss väl kanske vi lyckas ta oss till Simpsiö innan snön smälter bort för att låta A&E testa en lite brantare slalombacke än vår uppfart och det blir isf kul! Ser också fram emot niornas klassresa till Helsingfors i maj, och nu närmast en ledig påskhelg med väldigt lite planer. 

• Tre säkra vårtecken:

Barmark, fågelsång och - lite senare - tussilago.

• Det här gör jag på vårdagjämningen:

Först fick jag googla på när det var... jag har som sagt väldigt dålig koll på specialdagar för tillfället! Det visade sig att vårdagdagjämningen ju var en alldeles strålande dag! Jag fick jobb, till exempel. Och stack till Vasa för en halvdag med två av mina favoriter. Jag lunchade med nämnda favoriter på Svenska klubben, gick på stan med Josef, som var på sitt allra roligaste humör och hälsade till sist på syster Amanda och Mathias i deras mysiga lya. Veckans bästa dag, utan konkurrens! Och tydligen vårdagjämning också.

• En låt jag kommer lyssna på i vår:

Solig, peppig musik helst. (Tänk Cake by the ocean, Island in the sun eller Cheap thrills) Åtminstone hoppas jag att humöret och tillvaron drar mer mot det hållet än Stromaes Formidable... heh. 

• Det bästa med våren är:

Ljuset. Värmen får gärna också komma när det är dags, men framför allt LJUSET!

• Så här klär jag mig i vår:

Känner mig alltid extremt oinspirerad av den här frågan. Jag kommer antagligen att klä mig som jag alltid gör, men inte lika varma tjocktröjor som i januari. (Våren 2003 klädde jag mig tydligen i min älskade jeansjacka och vantar som fammo hade stickat.)

• Det här hoppas jag händer i världen:

Jag hoppas att det att tusentals ungdomar i USA sätter ner foten mot landets vapenlagar äntligen skulle få någon effekt i lagstiftningen. (Läs/se här om Walk for our lives igår.) Det känns som en slags brytpunkt nu, med Women's march on Washington förra vintern, #metoo och #dammenbrister i höstas och nu protesterna mot vapenvåldet i USA. En massa människor har liksom fått nog. (Ja, jag vet att jag är märkligt inriktad på USA nu, men det beror på jobbet att jag följer med nyhetsrapportering därifrån ganska flitigt...)

• Så skiljer sig våren 2018 från våren 2017:

Det kanske låter lite trist, men våren 2018 i stort sett kommer antagligen inte att skilja sig särskilt mycket från våren 2017 och det känns helt okej. Men ja - jag kommer ju att bli moster igen, det ser jag ju verkligen fram emot!

Vill väl ändå

Jag inser att jag inom ett par dagar helt har missat både Rocka sockorna och Earth hour. Båda två har jag noterat först när mitt flöde börjat fyllas av missmatchade sockor respektive levande ljus - jag som ändå anser att jag hänger hyfsat bra med i vad som händer i världen... inte alltid, tydligen!

Men för tydlighetens skull vill jag härmed bekräfta att jag understöder både mänskliga olikheter och jordklotets framtid. Ifall någon undrade.

Going steady

Idag har det stått på ÖT, så nu räknar jag det som officiellt - jag har fått jobb! Hurra! Det innebär visserligen ingen större förändring, eftersom det är jobbet jag redan har haft i snart tre läsår, men nu som en lektorstjänst istället för tidsbunden timläraranställning. Jag har ALDRIG FÖRR haft en icke-tidsbunden heltidsanställning, och helt seriöst trodde jag inte egentligen jag skulle förvänta mig en sådan före 40 heller... Så det känns bra, minst sagt!

När det först blev tal om att min tidsbundna tjänst skulle omvandlas till ett lektorat tyckte jag det lät utmärkt, men när jag tänkte lite till och insåg att det betydde att tjänsten skulle lediganslås och att jag - i bästa fall - skulle gå igenom hela processen med provlektion och intervju igen blev jag faktiskt lite nervös. Å ena sidan kan man ju tycka att nästan tre år på posten skulle tala till min fördel, men å andra sidan var det faktiskt elva sökande och vem vet vad nämnder bestämmer? Det gick hur som helst vägen! Lite extra kul var det att tajmingen var så perfekt när jag fick reda på det nu i början av veckan - jag hade precis avslutat min korta skoldag, solen strålade från en blå himmel och jag skulle precis plockas upp av Matias och Josef för en halvdag i Vasa. Aldrig har det väl varit så välplanerat oplanerat med finlunch på Svenska Klubben!

Hur som helst, bland annat ansökningsprocessen har gjort att de senaste veckorna känts ganska intensiva, så den här lördagen var efterlängtad. Äta frukost länge - underbart! Undra över vilka tider jag borde passa i helgen och komma fram till "nästan inga alls" - fantastiskt! Känna att det finns både tid och ork att testa storbarnens nygamla slalomutrustning på vår uppfart - strålande! Otippat roligt tyckte jag också det var att sortera mina strump- och underklädeslådor. Haha! Helt enkelt för att det är något som never ever kan bli en akut prioritet, så det var liksom ett tecken på att det fanns tid.

Sedan blev Josef magsjuk och dagen blev lite mindre rolig. Jaja. Nu mår han bättre, men jag sörjer i förväg att vi måste hålla oss i karantän istället för att fira påsk i förskott tillsammans med min familj i Överpurmo imorgon. Jag som hade sett barnsligt mycket fram emot det!

Vykort från Vuokatti

För ett år sedan var jag ganska skakis i knävecken. Det var skolans friluftsdag och jag var på väg till Vuokatti för att spänna på mig ett par klumpiga skidor och vräka mig ner i okända backar för första gången på fem år (och andra gången på minst tio). Det gick vägen och jag hade jätteroligt, så i år anmälde jag mig till Vuokatti igen. I år var det om möjligt ännu roligare! Inte så att jag nödvändigtvis var bättre på att åka än ifjol, men istället för fjolårets snöslask hade vi blå himmel, fina backar och snötyngda träd - så vackert! Ingen dålig arbetsdag alls, om du frågar mig.

Nuförtiden är det rätt så sällan jag utsätter mig för fysiska utmaningar som jag inte riktigt klarar av, så det kändes både roligt och ganska nödvändigt att ge sig in på något sådant. Det GÅR faktiskt att stiga utanför sin comfort zone rent fysiskt också! (Mentalt gör jag det mer ofta, om än lite mer sällan än för ett par år sedan.)

Mina kollegor, som alla var mycket vanare och snabbare än jag, fick vänta en hel del, men det är en rätt bra grej att göra något man är dålig på tillsammans med ett gäng lärare (varav hälften speciallärare). De är liksom vana med att ha tålamod med folk som är lite långsamma, så de förstår att vara lite peppande och taktfulla mot den där stackaren som hasar sig ner en bit efter de andra... Se det som ett tips! Hur som helst, jag åkte sittlift ensam och jag tog mig nerför ett par branta backar där jag verkligen kände att det var 50/50 att jag skulle ta mig ner utan kullerbyttor, vilket verkligen boostade mitt självförtroende. Så bra känsla! Hoppas verkligen att många av våra elever fick åka hem med den också.

På minussidan var en råkall vind som inte syns på de soliga bilderna och ett par skor som jag nog hade spänt alldeles för hårt. Fastän jag ändrade flera gånger hade jag så ont i fötterna och vaderna att jag trodde fötterna skulle trilla av, och i en backe domnade ena foten till och med bort... Kändes inte helt hälsosamt. Till sist fattade jag äntligen att jag skulle lossa på dem nästan så mycket det gick och då blev det roligare att åka. Och skönare att leva. Sådant rookie mistake!

Vi håller som bäst på och fyndar ihop slalomutrustning åt A&E på loppis, så vi ska verkligen försöka komma oss iväg till någon backe ännu i år. De börjar vara så stora att de borde få testa, och vem vet - kanske de gillar det? Det tänkte vi ifjol också, men kanske tröskeln är lite lägre nu när vi faktiskt har skaffat grejer. Tur för oss att det är mycket snö kvar ännu! Kanske i påskhelgen..?

En luftigare måndag

Efter ha haft monstermåndagar hela det här läsåret känns det bra med en ny period nu - från och med har jag bara lektioner på förmiddagarna på måndagarna! Det känns fint. Visst, monsterdagarna har flyttat till slutet av veckorna, men... det är ju länge till torsdag, eller hur..? Det enda obekväma är att jag ända sedan förmiddagen känner att jag har missat något. Borde jag inte kämpa på till det bittra slutet av dagen, det är ju... måndag!? Visserligen sitter jag hemma och jobbar nu, men det känns liksom för enkelt. Borde jag inte stå framför en klass någonstans? Sitta på ett möte? Säkert?

Dagens bästa var nog att jag kunde luncha tillsammans med Matias på After Eight en helt vanlig vardag. Inte klokt! Två lärare som jobbar i olika städer är inte direkt bortskämda med sådan vardagslyx... vi kommer antagligen inte att lyckas få det till en vana den här perioden heller, men idag funkade det i alla fall. Jag vet faktiskt inte när vi senast har suttit en hel måltid och bara pratat med varandra, vardag eller ej. Vi får nog träna på det! På torsdag är det förresten 15 år sedan den slaskiga vårvinterfredagen när vi förlovade oss på Vårdberget i Åbo. Då borde vi kanske slå på stort och skaffa... barnvakt? Gå på dejt? Om vi minns hur man gör.

Hasta luego, Mallorca!

Hemma igen! Och ännu bättre - hemma igen efter en rolig, skön och frisk sportlovsresa! Vädret var ostadigt, men det visste vi ju om på förhand och hade packat därefter. På förhand kände jag mig sliten och inte jättepeppad utan tyckte att ett sportlov här hemma med max en utflykt till Vasa hade känts helt okej, men i efterskott förstår jag hur mycket mera vi slappnade av genom att inte vara hemma. Visst hade det varit skönt med ett hemmasportlov, men lediga hade vi inte varit. Jag skulle antagligen ha planerat sista perioden, röjt i skåpen och rensat i frysen. Eller - mer sannolikt! - haft dåligt samvete för att jag inte gjorde det. Nu är sista perioden bara halvplanerad och alla skåp och skrubbar lika kaotiska som de brukar vara - men vi är glada och nöjda efter att ha umgåtts och haft roligt tillsammans i en och en halv vecka!

På rätt många sätt börjar det kännas att vi har stora barn nu och att stora barn helt klart är lättare att hitta på saker med än små barn. Det är så mycket småbarnskrångel vi slipper, och dessutom kan storbarnen på riktigt hjälpa till med att bära saker eller hålla koll på lillebror. Och framför allt - de är så roliga att umgås med! (Att det ändå bråkas, tjatas och gnälls rätt så friskt utgår jag från att mina mer rutinerade läsare förstår av sig själva... men allt är relativt!)

Och Mallorca! Mallorca har jag ju velat se i flera år nu, och förra året var det snubblande nära att vi bokade sportlovsresa på Mallorca - sedan blev det ju till sist Costa Blanca, vilket också var superbra. Men nu körde vi hårt och bokade Mallorca, även om vi visste att den här årstiden kan vara lite kylig. Visst hade det varit roligt med liite mer värme och liiite mer sol, men å andra sidan njöt vi stort av att det var lågsäsong. Både lägenheten och hyrbilen fick vi till bra pris och, framför allt, det var så skönt lite folk! Vissa av de platser vi besökte skulle vi antagligen ha fått klaustrofobi av i juli tillsammans med sommarens turistinvasion, men nu fick vi strosa runt i lugn och ro och andas fritt.

För den som kan välja fritt skulle jag gissa att lite senare på våren, alternativt hösten, skulle vara ultimata tider att besöka den här ön, men för oss som är ganska låsta till skolloven funkade det riktigt bra med månadsskiftet februari/mars. Bara att packa långkalsonger och mössor!

Summa summarum är vi ganska övertygade om att det här inte var sista gången vi semestrade på Mallorca. Bergen, havet, apelsinerna och byarna i sten kommer helt klart att locka oss tillbaka!

Det jag ville mest av allt var att vandra, och det gjorde vi också flera gånger. Det finns så oerhört många vandringsleder i så oerhört vacker natur, men vi fick förstås välja familjevänligt. Gott så, det fanns mycket sådana leder också. även på storslagna platser! Men nån gång i framtiden - med bara vuxna eller med större barn - vill jag hemskt gärna återvända och vandra längre och mer utmanande leder! Något av det bästa vi gjorde var också att hyra bil för hela tiden. Jag gissar att det finns hyfsat bra med lokaltrafik på ön, men friheten bilen gav oss var oslagbar! Vi använde den varje dag och tog oss ganska ofta till platser som skulle ha varit krångliga eller omöjliga att nå utan den.

Mina topp tre på resan:
- Landskapen, vandringen
- Bergsbyarna (vi besökte Valldemossa och Fornalutx)
- Palma Jump
(och bonus: inomhuspoolen och lägenheten)

Matias topp tre på resan:
- köra bil i bergen
- solen och värmen (trots allt)
- spakvällar på egen hand
(och bonus: Palma Jump)

Arvids topp tre på resan:
- Lägenheten
- Palma Jump
- Palma Aquarium
(och bonus: poolen)

Edvins topp tre på resan:
- Palma Jump
- Simma i poolen
- Piratskeppet vid Palma Aquarium (en klätterställning)
(och bonus: födelsedagstårta och presenter)

Josefs topp tre på resan:
- Spela på ipadden (hrm...)
- Simma
- Flyga i flygplan
("Vi flög högt och högt och högt och högt och HÖGT! Man måste ha bälte på sig så man inte skulle hoppa och slå i taket.")

Fler blogginlägg om Mallorca kommer så småningom - naturligtvis!