Ibland känner jag att den där lärargrejen jag håller på med mest av allt är en väldigt tidskrävande bisyssla. Min huvudsyssla, förstår ni, är tydligen att vara (bl.a.) administratör för företaget Familjen. Jag minns inte riktigt när jag ansökte om det jobbet eller när jag senast fick lön i reda pengar, men det är väl sånt som händer.
Igår, efter att vi hade bjudit svärfar på söndagslunch (som inte jag hade lagat, nu ska vi inte få det att låta värre än det är!) hade vi en hel del söndagstid kvar. Inga planer överhuvudtaget, inte ens på att gå utanför dörren i den här kylan. Utmärkt chans att göra sköna saker, skulle man kunna tro. Vad gjorde jag? Jo, jag lämnade in jultidningsbeställningar, planerade dagvårdstider fram till jul, beställde förskolefoton och packade utflyktsväska. Allt utom utflyktsväskan borde ha gjorts för länge sen. For the record måste vi också notera att Matias var minst lika upptagen med att sysselsätta barnen, laga mat, elda i pannan och vad han nu sprang omkring med. När barnen hade somnat stirrade vi hålögt på varandra och satte på tv:n.
Just nu är Matias och alla barnen ute på den vanliga kulturella måndagsturnén som inbegriper både konstskola och musiklekis och jag har egentid. (Vilket behövdes för att jag inte skulle smälta ner i en ynklig pöl på golvet.) Min egentid har jag ägnat åt att städa i köket, tvätta kläder, sortera kläder, ordna inför morgondagen och försöka sälja en vinterhalare på fb-loppis - och ja, nu också att blogga om det. Men det är ändå ganska skönt, för det är ingen som pratar med mig. Snabbar jag mig lite hinner jag kanske se lite på morgondagens undervisning också innan mitt kaos trillar in genom dörren.
Den här tillvaron just nu alltså. Det är visst det här som menas med ruuhkavuodet.*
*"rusningsåren"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar