För att nu göra något lite otippat denna höstlördag, min sista som 35-åring, tänkte jag blogga om Bremen. (Eller så är det inte det minsta otippat; det var nog mest en fråga om när!) Största delen av min sommar är ganska halvbloggad, och det stör mig - inte minst för att det visade sig att jag hade så dålig koll på den här sista dagen i Bremen att jag och Matias fick sitta en stund och pussla ihop det vi mindes för att till sist få en klar bild av vad vi gjorde och när och hur. Inte för att det spelar den minsta roll för varken mitt liv eller någon annans att jag minns hur vi gick och vad vi åt - men det stör mig. Det är så mycket av livet som bara trillar ut i marginalerna av minnet.
Vi var alltså tre hela dagar i Bremen, och tacksamt nog är Bremen inte en stad som skulle kräva månader för att avverka alla måste se-listor. Det mesta av det bästa hade vi redan sett, och eftersom de lovat regn från förmiddagen försökte vi hitta på något roligt att göra inomhus. Det blev Überseemuseum, bra val! Det är ett museum som inte bara berättar om de olika världsdelarna, utan försöker skapa en känsla av att besökaren faktiskt ÄR där. Det lyckades ganska bra! Det är inget briljant high tech-museum, men jag tyckte om det. Gissar att Arvid och Edvin också skulle ha trivts där.
Är det någon som kan tyda skylten och vet var vi är på bilden här ovanför? Thailand? Vietnam? Det stod det faktiskt inte så noga, men jag kan tänka mig att någon som varit där-var-det-nu-är skulle bli supernostalgisk av godiset och förpackningarna. Annars tyckte jag allra mest om Afrika-avdelningen, som kändes fräschast och dessutom var allra mest informativ, med afrikanska dagstidningar, infoskyltar och videoberättelser av människor från olika samhällsklasser i Kenya (tror jag det var). Intressant! Och ännu roligare hade det varit om inte Josef prompt skulle slänga ner de afrikanska dagstidningarna genom gallret från andra våningen till bottenplan när jag ville läsa på skyltarna och lära mig saker...
Oh! Jag snackade förresten tyska med några skolkids som var på studiebesök! Okej, inte massor, men de frågade om Josef var pojke eller flicka - och när jag svarade att han är en pojke var de väldigt skeptiska eftersom han hade rosa på skorna... Haha. Minns inte om jag skrev det när jag bloggade om början av resan, men det var så roligt med tyskan. Jag har ju använt min skoltyska extremt lite i verkliga livet, och det jag har kunnat har jag till stora delar glömt, men ändå kändes det så naturligt att använda det jag kan. Lite som att det skulle räcka med några veckor i Tyskland så skulle det flyta på som bara va. (Jag vet, det där är en illusion som skulle krossas ganska omgående, men låt mig behålla den! Den känns ju så bra!)
Sen gick vi in en sväng till grannen Hauptbahnhof som jag varit in till tidigare på jakt efter en mataffär och ville visa Matias. Vacker station! Sen hämtade vi asiatisk take-away som vi åt i en park ("drakryggen") och fortsatte med att spana in lite affärer. Processen var följande när vi hittade en stor C&A med reaskyltar i fönstren: Matias stannade ute i solen med sovande Josef i vagn, jag gick in och rekognoserade, varpå jag hämtade Matias och visade honom vad han kanske var intresserad av. Han dissade en del och köpte en del, shoppingen avklarad! Galet stereotypt, jag vet.
På något sätt lyckas vi alltid hamna framför legohyllan i ett varuhus förr eller senare, var vi än är. Lite svårt att förklara eftersom den för det mesta ser ganska likadan ut från land till land, men vi dras visst dit. Matias hittade i alla fall ett par byggsatser att imponeras av och Josef började bygga - med legolådor...
Fortsättning följer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar