Hemma igen, tillbaka i vardagsmåndag efter att ha haft sommarlov i fyra dagar! I vanliga fall brukar jag tycka att alla lediga dagar i maj brukar vara ganska onödiga - de skulle liksom behövas lite mer i november, inte nu när sommarlovet är så nära att det nästan går att ta på det. Men den här gången bjöd vädret på sommar och jag hade sett till att jag inte behövde jobba alls på fyra dagar. Underbart! Lite som att ta ut en portion sommarlov i förskott. Förra måndagen bestämde vi oss och bokade lägenhet och i torsdags körde vi iväg med bilen full av barn. Vi har pratat om dinosaurieskelett ända sedan i vintras och nu var det dags att spana på sådana - och göra annat roligt som föll oss in.
Kommer att blogga mer så fort jag kommer mig för att föra över foton från kameran till datorn, men tills vidare kan jag väl summera med att vi njöt av solen, brände kinderna, blev upprymda av stadspulsen och suckade över att vi glömt att glömma alla barnfamiljskriser hemma. Vi konstaterade att det bara är att räkna med minst en kris per aktivitet/måltid och tyckte det var väldigt skönt att kunna äta vissa måltider i lägenheten... För även om två barn är glada och nöjda så är det alltid ett som slås av akut trötthet eller blodsockerdipp/ rycks med i ett trotsdrama/ blir gråtfärdig av pollensvällda ögon. Och vi vuxna får helt enkelt hänga med, släcka bränder samtidigt som vi försöker förebygga nästa. Vi hade det bra och njöt av livet och Helsingfors*, men lite trötta blir vi... Det är en sån fas nu. Och om det är något vi lärt oss under våra snart nio (!) år som föräldrar är det just det - efter en fas kommer en helt annan, och det vi trodde vi visste om familjedynamiken får vi lära oss igen.
*Helt oavsiktlig vink till den här bloggen, fordom känd som just det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar