England 2015 - sista dagen!

Sista dagen i England - och sista blogginlägget om den här resan, bara åtta månader i efterskott! Jag är snabb som en... snigel, tydligen. Efter att ha varit på språng i en och en halv vecka hade vi inget behov av en fullspäckad dag, utan tyckte det passade jättebra att hänga i Huntingdon med Emma och Olga. Vi började med att gå in till Huntingdon och fick samtidigt se lite mer av hur det ser ut i Emmas hoods.

Huntingdon är ingen turistfälla direkt, men det är en mysig liten småstad. Vi gick in på stadens Cromwell-museum - pyttelitet och riktigt charmigt! Oliver Cromwell gick i skola i huset i början av 1600-talet, och nu är det ett litet men välfyllt museum om honom och hans tid.

Enligt Edvin är ett bra museum ett museum med en välsorterad utklädningslåda. Check! (Nu när han såg bilden påminde han mig om att det fanns pussel där också. Ännu ett bevis på att vi kommer ihåg olika saker!)

Efteråt gick vi lite i butiker (gick ganska snabbt att plöja igenom dem), bunkrade engelskt te och aero mint och åt lunch på ett café. Har ingen bild från caféet, men jag var så stolt över mina storbarn där! De ville sätta sig vid ett eget litet bord och satt där och småpratade hur vuxet som helst över sina smörgåsar och saftburkar. Det funkar inte alltid, men allt oftare!

Vi tog en lite längre (och vackrare) väg hem längs ån. Vi geocachade förresten också (har nog inte geocachat särskilt mycket efter det här, men på den här resan var vi tydligen på gång!) Hittade en gömma vid Cromwells skola, en under ett träd vid ån och sist en som vi hittade men inte vågade röra på grund av jordgetingbo...

Idyllisk hemväg! Vi pausade för mellis och lek i en lekpark, gick längs med gröna fält och kohagar, hejade på ett roddarlag som flöt förbi, aktade oss för svanar med ungar och matade änder med brioche. Ja, vi fick faktiskt låna vessan i roddarlagets träningslokal också. När nöden faller på för en femåring är det bara att lokalisera närmaste bekvämlighetsinrättning och fråga snällt...

Väl hemma igen var de vilda småttingarna lyckliga över att släppas lösa på golvet. De lyckades öppna en påse batat och började gnaga på varsin. Antingen var de i maskopi eller så råkade det bara vara en väldigt, väldigt lockande batatpåse... Det blev en skön sista kväll, tråkigt bara att behöva börja packa ihop och fundera på avfärd. Vi lade massor med tid på att undersöka bästa sättet att ta sig till Stansted, men ringde till sist och bokade vår längsta (och dyraste) taxiresa hittills. Men oj, så skönt det var att åka från dörr till dörr istället för att släpa barn & bagage på ett antal bussar och tåg tidigt på morgonen! För en gångs skull höll budgetresenären i mig tyst och lutade sig tillbaka i det bekväma taxisätet...

Vi avslutade med en färgexplosion! Barnen hittade en stor låda och Emma plockade fram färg som de fick använda fritt. De började med att måla sitt hus och fortsatte med att... måla lite allt möjligt. När vi såg att de stod och sprutade rakt ur flaskorna på lådan/varandra grep vi in... Hurra för vattenlöslig färg! Även om tråkiga mamma Mia inte var jättelycklig över att fira sista kvällen i England med att stå och gnugga färg ur barnkläder...

Vilken rolig resa det var! Själv kunde jag gott ha stannat ännu lite längre, men egentligen var det väl ändå ganska lagom för familjen. Jag är också väldigt glad åt att vi bestämde oss för att åka till Isle of Wight, även om jag fortfarande har kvar en lång lista på platser vi valde bort: Bath, Dover, Oxford och the Cotswolds får vi ta en annan gång... Västra delen av Isle of Wight lär ha dramatiska kustlandskap, men dit hann vi inte heller. För att inte tala om de delar av Storbritannien som vi valde bort redan från början eftersom vi inte ville resa några längre sträckor den här gången! Är också så glad över Emma och Daniels gästfrihet - det är å ena sidan väldigt tråkigt att ha vänner som bor långt borta, men när man hälsar på gör man det å andra sidan ordentligt!

(Mer dröm-dig-bort-till-England-läsning finns här!)

Så vad göra nu då? Antingen får jag börja på med årsöversikten 2015 eller så är vi kanske tvungna att... boka en ny resa?