Mötas

På bokmässan vande jag mig liksom vid att höra kloka människor prata om böcker (eller om sig själva eller helt andra saker), så jag fortsatte på samma spår här hemma. Agneta Sjödin medverkade i nåt program på bokmässan, men det valde jag bort - henne kan man lyssna på i Nykabi också! Eller inte så ofta kanske, för det här var hennes första gång i Finland. Men ikväll kunde man.

Guldfrågan - blir ett blogginlägg bättre eller sämre av en grynig, suddig bild..?

Hur som helst. Hon tilltalas av mystik som känns ganska främmande för mig (lyckotal på allvar?), men det var ändå riktigt roligt att lyssna på henne.

När hon träffade Paolo Coelho gav han henne ett par uppgifter. Den ena var att pilgrimsvandra i Spanien (vilket jag inte lär göra i brådrasket, även om jag lockas av tanken), en annan var att i sex månader betrakta varje människa hon mötte som en läromästare. Inte så flummigt som det verkar vid första anblicken. Om jag träffar en människa och tänker att hon kan lära mig nåt, hur behandlar jag henne då? Jo, jag lyssnar. Jag respekterar henne och värderar det hon säger. Jag ger samtalet lite mer tid och ansträngning och låter inte förutfattade meningar stå i vägen. Jag skruvar ner mitt ego lite och försöker istället ta in vad den andra personen har att säga. Med andra ord möter jag människan ungefär på det sätt som jag i en perfekt värld skulle möta människor. Lyhört. Det går inte av sig själv, men om det skulle lyckas ens ibland så vore det inte fel.

Och för övrigt så har jag faktiskt HÖSTLOV nu! HÖSTLOV, people! Det är inte långt, men som det är efterlängtat och välbehövligt!