Det är visst inne att lägga upp bilder som "avslöjar" att det inte ser perfekt ut i ens hem? Som om någon nångång hade trott det... Vissa dagar är det bara för enkelt för att låta bli. Hellre skratta åt det än att gråta, ungefär. Så här harmoniskt har vi det i vårt hem. Och nej, vi håller inte på att flytta, kartonglådorna är för att vi tänkte organisera i skrubben. Tänkte. Tidpunkt icke bestämd.
Jag förstod inte riktigt varför den här kolumnen skapade sånt hulabaloo? Har tänkt skriva något om den, men det har strandat på ---trumvirvel--- att jag inte hinner. Eller orkar. Vilket ju lite bevisar att det ligger något i det hon skriver. Hur som helst känner jag igen mig i vissa delar. (Jag kände igen mig i delen där det står "Jag är så trött.") Däremot fattar jag inte riktigt grejen med 80-talsnostalgin, men det kanske beror på att jag inte ens kan föreställa mig mamma med blå mascara rökandes under köksfläkten utan att börja fnittra. (Oskojat - det går inte!) Men på allvar - tror ni verkligen att mammor var piggare på 80-talet? Det är klart att 80-talet verkade chill för oss som är 30+. För vi var BARN då, och vad vuxna sliter med får barn i bästa fall strunta i.
Det kan visserligen finnas korn av sanning i det. Jag tror vi blir trötta av att vara aktiva på sociala medier. Förstås. Det ger mycket, men det tar också. Jag tror också vi blir trötta av att försöka hålla många bollar i luften - kanske fler än de vuxna behövde bolla när vi var barn. Däremot tror jag inte arbetande småbarnsmammor varit utvilade och pigga någonsin i världshistorien - det bästa kanske bara vore att acceptera att det är så?
Det är så nära till hands att skylla på att "dagens mammor" vill göra allt så invecklat, men det tycker jag inte stämmer. Jag pimpar inga presenter, bakar inga tårtor och tränar högst en gång i veckan. Mitt hem är ostädat och jag handarbetar inte. Min man lagar vardagsmaten och jag jobbar inte ens heltid. Ändå är jag trött. Ibland riktigt galet trött. Men vad annat kan jag vänta mig? Jag har valt ett (jätteroligt) jobb som kräver att jag är skärpt, social och organiserad hela dagen.* När jag kommer hem har jag tre fantastiska (men oundvikligen ganska röriga) ungar som väntar mig. Jag är uppe för sent på kvällarna för att det är så behagligt tyst i huset då. Så vad kan jag vänta mig? Duracellenergi?
Jag misstänker lite att det kanske är det som är vår tids problem - vi tror det är meningen vi ska vara så pigga. Att det är vår rättighet. Vi ska köra hårt och vakna med ett leende på läpparna varje morgon. Not gonna happen!
Så vad ska vi göra åt det här nu då? Skala bort. Förenkla. Gör det du mår bra av. Och inse att det är helt okej att ändå trilla ihop i en blöt liten fläck på golvet då och då.
*I bästa fall borde vara skärpt, social och organiserad alltså - i bästa fall får jag till en av tre...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar