Så gick det med det

Handtvätt, handtvätt, handtvätt var det ju?

Hjälpte inte så mycket, idag är det ändå hemmadag som gäller. Mycket motvilligt, kan jag tillägga. På lite drygt en vecka har jag varit ledig för resa två dagar, hemma med sjukt barn en dag och själv sjuk en dag. Efter det tänker jag minsann hållas på jobbet ett tag framöver!

På plussidan kan vi lägga att det nog är en snäll och mild variant av magsjuka som jag fått - låg och mådde illa hela kvällen igår, men eftersom det inte blev värre än så var jag helt inställd på att strunta i det och ändå gå till jobbet (enkel dag) ändå. Tills jag steg upp, duschade och insåg att det nog inte är mycket nytta med mig idag ändå... Nåja, lika bra ändå att inte smitta ner folk.

Så... kanske jag skulle lägga mig och läsa en bok nu då, så det är nån nytta med den här sjukdagen?

Inte så bra på att bygga bo

Storleken räknas! Åtminstone för köksmattor, hur fina de än är.

Det här med inredning går inget vidare för oss. Med lite högre prioritet på jobb, småbarn och livet sådär i allmänhet har Det Vackra Hemmet fått vika undan lite. Eller, mycket. Vi har faktiskt köpt och satt upp gardiner i spisrummet (yes!), fållat upp och satt upp lämpliga gardiner för årstiden i köksfönstret (yes!) och flyttat på en cd-hylla som hamnat mot en vägg helt på måfå när vi flyttade in. Matias har dessutom kommit ganska långt i arbetsrummet. Sådär så man snart kan börja spackla... Men annars är det myrsteg som gäller.

Försökt har vi, men det har lämnat lite (hrm, "lite") på hälft - vi har ett oihopskruvat soffbord i kartonglåda; osydda vardagsrumsgardiner (som vi insett att egentligen borde vara en likadan tyglängd till) och orört material till en tygtavla. Viljan är väl god i alla fall. Men jag börjar bli riktigt trött på att bo så trist som vi gör. Alla slitna tapeter och ocharmiga golvmattor ger mig rysningar, så jag försöker kisa med ögonen så gott det går.

Igår kom åtminstone en leverans från ellos - hurra för en fin vardagsrumsmatta! Men buhu för en fin köksmatta som var för kort + tapeter som inte alls var så fina som de verkade. Fast det måste medges: allt som leder framåt är verkligen jätteroligt. När vi insåg att vardagsrumsmattan var både snygg och lagom stor var det mycket, mycket nära att jag studsade jämfota av förtjusning. Man får vara glad för det lilla! Bara att röja upp och göra plats på golvet nu då...

Efter Rom

Vy över Rom, från Palatinen

Rom är en märklig stad! Vart man än vänder sig är det historialager på historialager, konstskatter och märkvärdigheter. Vi gick in i en kyrka som var storslagen - och den fanns inte ens utmärkt på kartan; nämndes inte ens i guideboken jag bar omkring på. Sånt är överflödet. Vi hoppas definitivt på att återvända och har redan funderat ut vad vi vill göra igen, vad som räcker att ha gjort en gång och vad vi vill ha mera tid för...

Colosseum

 Men den gången kanske det får bli vår eller tidig höst - man kan ha tur med vädret i november, och då tror jag det är en utmärkt tidpunkt med lite mindre turister och behaglig temperatur - men regnet var inte nådigt, och det tog bort en del "planlöst strosa runt på stan och upptäcka Fina Saker". Det regnade långtifrån hela tiden, men tillräckligt mycket för att vi skulle vara blöta varje kväll när vi kom tillbaka till hotellet... Så rekommenderar jag Rom i november? Ja, varför inte. Vi fick en billig resa, behövde egentligen bara köa till Peterskyrkan och behövde varken frysa eller svettas. Pastan är lika god och konstverken lika vackra. Men man ska vara beredd på att bli blöt, inte bli besviken när det är mulet och komma ihåg att ta med paraply, flera par skor och ett par jackor att byta mellan. Då blir det bra!

Petersplatsen, Vatikanstaten

På hemvägen hade vi ganska många timmar på flygfältet i Amsterdam (vi flög med KLM) och passade på att ta tåget in till centrum. Perfekt bonus som avslutning på resan! Jag har varit i Amsterdam förr, men det var 8-9 år sedan och jag hade lite glömt hur charmig staden är. Det lär komma fler inlägg, för jag är ju inte känd för att fatta mig kort när jag skriver om resor... Stay tuned!

Mellanlandning i mysiga Amsterdam.

När vi landat i Vanda och ringde hem för att kolla läget fick vi reda på att barnen passat in en magsjuka hos fammo och faffas/mommo och moffas... Arvid hade börjat må dåligt redan samma kväll som vi åkt iväg. Bra eller urusel timing? Beror på vems perspektiv man ser det från... Är åtminstone tacksam att de inte blev sjuka strax före resan - och att inte vi blev sjuka under resan. Arvid var helt frisk igen när vi kom hem, men Edvin hade blivit sjuk bara några timmar före, så jag är hemma med honom ännu idag så han ska hinna bli bacillfri. Men nu håller vi tummarna för att vi vuxna (och alla barnvakter!) ska hållas friska  - dels vill jag verkligen hållas på jobbet ett tag nu, dels får vi finfrämmande till lillajul. Om man nu någonsin behöver motivera varför man inte vill bli magsjuk... Handtvätt, handtvätt, handtvätt!

Alla vägar bär till Rom...

... också en del mycket mörka finländska vägar igår kväll.

Jag tyckte Mattus såg väldigt professionell ut.

Några timmar hann vi sova på ett mycket anspråkslöst, men mycket praktiskt hotell som verkar vara inrett i gamla kontor. Inte så mysigt kanske, men precis bredvid P4 där vi har lämnat bilen - och tja, det billigaste sättet att få sova i en säng så nära flygfältet som möjligt! Fast när klockan var 4:30 tyckte vi nog ändå att vi inte var riktigt utsövda...

Och här sitter vi nu, med oceaner av tid på flygfältet. Jag ba: Ett kort till! Bara tills det blir ett där jag ser ut som folk! Matias: Så du tror det blir bättre..? Får jag somna nu?

Fast det sa han inte, han bara använde all sin energi till att uppbåda ett piggt (?) leende.

För övrigt saknar jag mina barn. De verkade inte alls sörja att deras föräldrar lämnade dem med fammo och faffa... Det är ju ändå så roligt att resa med dem. Allt det som är så spännande för dem blir ju spännande för oss också. Men samtidigt skulle jag knappast sitta här och blogga i så fall. Jag hyser också vissa förhoppningar om att kanske hinna läsa boken som ligger i väskan. Och så tänker jag definitivt sova på planet.

Gäsp.

Febril verksamhet

London 2012. Men håret? Jag vill liksom inte kännas vid att jag har haft rött hår, men tydligen... (Det var inte tänkt så!)

Det har nog inte gått upp för mig att vi startar vår resa mot Rom - imorgon! Det är nu bara så mycket omvägar innan den verkliga resan startar på torsdagsmorgonen, men icke desto mindre borde jag ju ha koll på det mesta redan imorgon när det är dags att lämna barnen i god omvårdnad, hämta min man i Vasa och köra söderut. Full koll är det långt kvar till, men jag hyser ändå vissa förhoppningar om att hinna sova inatt - inte minst för att jag råkar ha en helt undervisningsfri dag imorgon. Hur bra?

Men det här med att resa utan barnen, som kändes som en så självklar idé för en dryg månad sen... Jag VET ju att det gick jättebra med en långhelg med oss i London för 1½ år sedan, och att barnen rimligtvis borde vara 1½ år mer självständiga nu... men ändå. Jag skulle helst arrangera varje liten detalj av barnens dagar utan oss. När jag gick an om reflexvästar och barnpanadol och gummistövlar påpekade mamma lite roat att våra föräldrar sammanlagt har uppfostrat sju (5 + 2) barn, så de klarar sig antagligen ganska bra.

Det tvivlar jag inte på.

Men frågan är kanske snarare om jag klarar mig i fyra dagar utan att få hålla mina söner i handen?

Hoppets stjärna

Första jultecknet! I sista minuten (vad annars) har jag packat ett julpaket till Hoppets stjärnas insamling till behövande i Lettland och Litauen. Jag har försökt göra det till en jultradition, men eftersom jag sällan har hunnit tänka så många jultankar i mitten av november har jag nog missat det ibland - ifjol t.ex. blev det nog inget paket. Men man får lämna in t.o.m. 20 november, alltså i övermorgon, så är man snabb hinner man ännu. Och jag kan varmt rekommendera det!

Jag är väl medveten om att det säkert finns mer effektiva sätt att hjälpa och skicka stöd till andra länder, men det här är nog ett av de roligaste. Till skillnad från pengar på ett anonymt bankkonto känns det här så direkt - det jag packar ner kommer någon att packa upp och i bästa fall uppskatta. Vad en barnfamilj i östra Lettland eller Litauen vill ha kan jag inte veta så noga, men gissa kan man. Och att hjälpa på det här möjligen ineffektiva, men desto mer konkreta sättet gör ju inte att min vilja att bidra på andra sätt minskar, utan tvärtom - en snöboll ska ju alltid börja någonstans!

Här finns information och kontaktuppgifter!

(Men det som irriterar mig något oerhört just nu är att jag hade köpt en mysig, gosig fleecefilt på ikea redan i somras - just för att ha i den här lådan. Givetvis är den försvunnen. Givetvis.)

Idag...

...har vi firat två superba systrars födelsedagar, och inte ett enda bildbevis har jag. Men ändå - grattis Hanna och Amanda!

Två porträtt

Bio! Igår gjorde jag faktiskt något annat än att falla i fredagskoma när jag kom hem - jag lyckades komma mig iväg på bio med Karin. (Jubel och applåder!)  (Karin var jag för övrigt med på min allra första biofilm, så hon är faktiskt historiskt biosällskap - Waterworld med Kevin Costner gjorde stort intryck på oss den gången.) Vi såg Diana, och var inte så imponerade. Visst är den lite intressant om man gillar England och/eller kungligheter, men den var nog väldigt... platt. Kändes som om filmskaparna hade varit alltför ängsliga för att på riktigt våga göra en bra film av en personlighet som Diana - det kunde ju ha blivit hur bra som helst, men nu blev det bara... jaha, he va he. I slutet höll den på att lyfta, men då slutade den istället. Trevligt ändå att gå på bio, träffa Karin och äta Draculapastiller.

Men visst, se den! Men den är ingen "måste se på bio-film", definitivt inte.

Ett annat porträtt av en verklig person som jag sett på sistone är Karol, som handlar om Karol Wojtyla, alltså påven Johannes Paulus II. Det var ingen stor Hollywoodfilm och kändes här och där lite amatöraktig, men ändå gjorde den ett betydligt större intryck på mig. Dianafilmen är det mycket möjligt att jag helt glömmer bort, men Karol tror jag att jag kommer att minnas.

Bra sak

En sak som jag gillar:

När jag inser att Edvins kurabyxor (galonbyxor alltså) är pinsamt trasiga och dessutom lite för små - och hittar ett par fina och hela i en storlek större i en kartonglåda i vardagsrummet.

Streckar över "Arvid" på lappen och skriver dit "Edvin". Klar!

(Men alltså, de där kartonglådorna. Sortera. Organisera. Placera på mer undanskymd plats? Snart, snart! När jag får tid alltså.)

Planka!

I vanliga fall är jag riktigt, riktigt dålig på träningsprogram, godisstrejk och utmaningar typ "läs Bibeln på ett år". Lite som med nyårslöften - jag börjar på och trillar av några dagar senare. För jag motiveras inte av bara utmaningen i sig.

Men. Nu har jag gett mig på en utmaning som cirkulerat på facebook och - wow - är redan inne på dag fem. Visserligen, jag har en känsla av att de första dagarna ser ut som den gör bara för att man ska känna sig lite stark och oövervinnerlig och tycka att utmaningen är lätt som en plätt. (Det har lyckats; det är märkligt hur fort jag blir mallig med tanke på hur klena coremuskler jag har.) De där sekunderna mot slutet av utmaningen ser jag väldigt, väldigt skeptiskt på, men jag tänker i alla fall försöka - om knäna råkar trilla i marken då och då är det ändå bättre än att låta bli. Tänker jag. Men det som gör att jag faktiskt räknar med att få bocka av alla dagar är att Matias har hakat på - genast mycket svårare att fuska.

Flera med? The more the merrier!

The 30 Day Plank Challenge will send your core strength through the roof!

Day 1 – 20 seconds
Day 2 – 20 seconds
Day 3 – 30 seconds
Day 4 – 30 seconds
Day 5 – 40 seconds
Day 6 – REST
Day 7 – 45 seconds
Day 8 – 45 seconds
Day 9 – 60 seconds
Day 10 – 60 seconds
Day 11 – 60 seconds
Day 12 – 90 seconds
Day 13 – REST
Day 14 – 90 seconds
Day 15 – 90 seconds
Day 16 – 120 seconds
Day 17 – 120 seconds
Day 18 – 150 seconds
Day 19 – REST
Day 20 – 150 seconds
Day 21 – 150 seconds
Day 22 – 180 seconds
Day 23 – 180 seconds
Day 24 – 210 seconds
Day 25 – 210 seconds
Day 26 – REST
Day 27 – 240 seconds
Day 28 – 240 seconds
Day 29 – 270 seconds
Day 30 – PLANK FOR AS LONG AS POSSIBLE!!

Jo förresten,

Om ni tycker om mig - snälla, ge inte mina barn leksaker som låter i julklapp! Speciellt inte en racerbil som låter som en galen leksakskonstruktör tror att en racerbil ska låta, men som egentligen låter som en elvisp gone bananas.

TGIF och en tredjedel av läsåret

Idag skrev jag för sista gången den här perioden upp TGIF på tavlan sista lektionen på fredag. (Det hann nästan bli en tradition - tre fredagar är en tradition, eller hur?) Dags för ny period - och jag fattar inte vart en tredjedel av läsåret försvunnit?

*mycket förbryllad*

I början av läsåret skrev jag ett eller ett par überentusiastiska inlägg om mitt jobb med tillägget att jag säkert kommer att ta tillbaka allt det där entusiastiska i nåt skede, när hösten blir mörk och proven många och nyhetens behag har lagt sig. Hösten har blivit mörk, proven har varit många, men nyhetens behag har inte lagt sig. Vissa dagar springer jag med andan i halsen, panikrättar läxförhör, kånkar böcker från klassrum till klassrum, tvivlar på min förmåga, blir ursinnig, irriterad och fundersam - och ändå tycker jag om det.

Det här är en plats för mig, och här vill jag vara. Delarna finns på plats, här vill jag bli bättre. För jag misslyckas hela tiden, jag inser varje dag att man kan göra saker på ett bättre sätt än jag gör - och det är inte (alltid) stressande, utan snarare stimulerande, peppande och inspirerande. Varje dag lär jag mig saker av mina kolleger - och mina elever. Att jag dessutom får blanda båda mina undervisningsämnen, och dessutom högstadiesjuor med universitetsstuderande, är idealiskt. Efter flera år av "man tager vad man haver-jobb" är jag inte bortskämd med en jobbsituation som känns så skräddarsydd för mig!

Jag vet inte om jag någonsin trivts så bra med min jobbsituation - till och med om vi tar med Gröna Lund i beräkningen. (Och då bör vi minnas att jag kunde slinka in på en Jean Paul-konsert efter arbetspasset om jag hade lust. Eller Tobbe Trollkarl.) Och jag vet inte om jag njuter så mycket "trots att" eller "tack vare" att det här (också) är tidsbundet. Men jag tror det är "trots att". Ödmjukt tacksam.

Hur roligt? Så här roligt! Nästan alltid. Hehe. (Grönan 2005, Mattus foto)

Aj, wow och puh.

Aj: En ovälkommen notering - vinterns första hudspricka i tummen. Elände. Dem hade jag nästan glömt.

Wow: Visste ni att man kan besöka hobbitbyn i The Shire? Det kräver visserligen flygbiljetter till Nya Zealand, men ändå. Se här bara!  Hobbiton!

Puh: Det kan inte vara bra att jag får grava déjà-vu-känslor när jag sätter mig vid skrivbordet för att rätta kvällens provhög. Gör jag inget annat? Inte klaga, inte klaga, det här är det perfekta jobbet för mig, jag lovar. Dessutom - sista provhögen för denna omgång!

Höstlista

Aaa-ha!

Jag såg en höstlista på Peppes blogg (där man numera blir ganska sugen på att flytta till Kalifornien) och överfölls av en obetvinglig lust att höstlistblogga. Fungerar bra för att skjuta upp den där planeringen av morgondagen som jag egentligen satte mig vid skrivbordet för.

Beskriv din höst i tre ord!

Roligt jobb + flyttkaos + kalas.

Vad är det bästa/sämsta med hösten?
Det bästa är att hösten är så fruktansvärt vacker i september och oktober. Det sämsta är att det blir november och alla löv faller av och färgerna försvinner. Nej, egentligen inte. Hösten är en väldigt behaglig årstid, men det sämsta med den är nog att det kommer så väldigt många kalla, mörka och slaskiga månader efter den innan sommarhalvåret tar över igen.

Hur höstmyser du?

Det typiska är att jag tänder ljus på matbordet och så blir barnen så entusiastiska att de släcker alla (ALLA) lampor och vi sitter där i beckmörker med två stackars flämtande stearinljus framför oss.

Dina 3 bästa hösttips - alla kategorier?

1. Boka in något att se fram emot! Det gör alla mörka vardagsmorgnar lättare att hantera. Och helgen i Tammerfors var något av det bästa vi gjort i höst, det lever vi lite på ännu.

2. Långkalsonger. Det gör liksom inte så mycket att det är kallt om man inte... fryser. Och det påminner mig om att jag verkligen borde sluta använda min sommarjacka snart.

3. Lyssna på ljudböcker i bilen! Alla årstider. Ibland tycker jag det är lite synd att jag har så kort arbetsresa, och så sitter jag kvar på parkeringen en stund innan jag går in och tar itu med verkligheten...

Hur ser din höstoutfit ut? 

Det beror på vilka plagg som ligger närmast till hands, och vilka som hittat fram ur bananlådorna. (Nej, jag har fortfarande inte packat upp alla kläder. Det gör att jag förhoppningsvis kommer att vara väldigt kritisk till vad som får stanna kvar i mitt skåp när jag väl kommer så långt...)

Har skolstarten fört med sig några insikter?
Ja - det är det här jag vill jobba med! Jag trivs så oerhört bra med min jobbsituation just nu att jag redan känner mig lite angstig för att det bara är det här läsåret jag vet något om.

Tammerfors i oktober

Vad har du på TO-DO listan just nu?

Planera morgondagens lektioner. Rätta två engelskaprov om andan faller på.  (Med den här farten verkar det dock bli något för morgondagens to do-lista.)

Några tips på hur man botar höstdeppigheten?

Skaffa ett roligt jobb! (Haha. Easy peasy.) Jag har inte varit höstdeppig i år, har trivts ganska bra med tillvaron. Hösttrött däremot, och det botas väl på samma sätt som höstdepp - långa, sköna, ostörda nätter. Inte för att sådana händer mig så ofta, men jag vet att de är guld värda.

Bästa musiken för regniga dagar?

From the top of my head - Timbuktu gör i alla fall så det inte känns så regnigt. Och Noah and the Whale och Mumford & sons.

Vilka serier rekommenderar du att följa? Eller kanske någon sevärd film?
Vi har inte haft någon serie vi grävt ner oss i i höst, och det saknar jag. Skulle gärna ta upp tråden med Downton Abbey och Mad men, och dessutom är jag lite nyfiken på fenomenet Orange is the new black. Fast jag inte ens vet vad den handlar om. Bra filmer jag sett på sistone är The Intouchables och Silver linings playbook.
 

Vilka bloggar frossar du i för tillfället?

Same old, same old (titta i länklistan). Och så förstås slumpmässiga bloggar jag googlar fram för att bloggaren någon gång varit på weekendresa i Rom.

 

Vad är den höstigaste maträtten?

Jag har mest ätit det som serverats. På riktigt, har lagat extremt lite mat sedan vi flyttade hit, och mest varit tacksam för att det finns en annan vuxen i hushållet med större intresse för kök. Skärpning!

Var hänger du helst under helgen?

Kanske på en skogsväg i Överpurmo? En skogsväg i Överpurmo är åtminstone sällan fel.

Har du någon inplanerad resa för den närmaste framtiden?

Det kan väl ingen som läst den här bloggen i höst ha undgått... men Rom!

Hur förbereder du dig för vintern?
Äter D-vitamin och försöker komma ihåg att snö är vackert.

Helg

Matias: Det här har nog varit en ovanligt skön helg.
Vi båda i mun på varandra: Och vi har gjort ovanligt lite nytta.

...sammanträffande?

Idag igen - slapp dag på ett bra sätt. Sovmorgon, söndagsskola, goda vänner och sen ingenting särskilt. Glömde helt bort att jag hade tänkt mig ett Power hour-pass, och det känns inte som att det gör så värst mycket.

(Fast nu kanske dags att rätta lite prov ändå... och det känns heller inte så jobbigt, inte efter den här helgen.)

Camp Stennabba

Vi har haft semester igen. Den här gången inte en enda bild tagen, inga stordåd uträttade, och vi var inte längre bort än Överpurmo. Men åh, så skönt. Vi har tagit det lugnt och bara slappat med en massa människor vi gillar.

Igår kallades familjen till Stennabba för att fira att generationsskiftet numera - sedan igår - är officiellt: nu är det Johannes som äger heimani. I praktiken gissar jag att pappa inte börjar med nån pensionärstillvaro ännu på ett tag, men visst känns det som en stor förändring. Och vilken tur att det kom en lillebror där på slutet, en som var intresserad av att fortsätta bondasi! Känns bra. För hur mycket jag än vill att jordbruket ska leva vidare lär det inte bli bonde av mig i alla fall... (Även om jag faktiskt var i föusi igår kväll, vi var ganska många drängar dagen till ära...)

Och sedan åkte vi inte hem, utan stannade kvar. Tills nu, ungefär. Idag allhelgonagudstjänt i Betel med mamma, söndagsmat med mommo och moffa och... ja, vi hade tänkt åka hem för vårt eviga städ- och fixprojekt redan på eftermiddagen, men det var så lugnt och skönt där att vi kom först för en liten stund sen. Lagom för lite lördagsgodis och nattning av trötta barn. Inte mycket städ, inte mycket fix. Och det var precis det vi behövde.

Och imorgon - känns som att det blir en bonussöndag. Vilken skön helg!