Sådär på långt håll, om man kisar med ögonen, ser den här lördagen riktigt bra ut. Inga planer, perfekt väder och hyfsat frisk* familj. Så tänkte jag en liten stund när jag vaknade imorse.
Sen tänkte jag igenom min att göra-lista och upptäckte att den var en kilometer lång. Alla är trötta av någon anledning**, och alla är griniga, kanske av samma anledning***. Jag försöker få något nyttigt gjort, medan jag VILL sova och BORDE gå ut och njuta av vårvintern. Och nej, barnen blev inte blidare och gladare av att vara ute en lång stund med far sin i förmiddags, utan när de kom in fortsatte de där hade slutat med att gnälla om tv, tuggummi och lördagsgodis. Själv har jag kanske inte heller lyst som solen, får jag väl medge.
Men... nu kan det bara bli bättre? Eller? Jo, så är det! Tummis! Bättre, med start nu!
* Förutom den där förtvivlat sega förkylningen då, som fortfarande spökar för flera av oss.
** Antagligen förkylningen.
*** Alltså förkylningen. Upprepar jag mig kanske? Jag har ju sagt att jag gillar att gnälla som en hel karl när jag är förkyld.
1 kommentar:
Va "bra" att någon annan haft samma känsla idag. Jag tänkte också imorse att det kan bli en bra dag... Innan jag "hittade" tvättmaskinen med tvättad tvätt som skulle hängas upp, ett barn som gnällde om allt och inget, mor som fick i nerverna av gnället, torr tvätt i ett stort berg, mat som skulle lagas och ätas. Som tur kom vi oss ut alla tre på eftermiddagen och skida en stund, hoppas bara det goda humöret håller i sig resten av kvällen. Och vi är inte förkylda, så det Mia är en förmildrande omständighet och då har man rätt att vara sur!
Skicka en kommentar