Egentligen har jag ingenting alls emot en riktigt klassisk förkylning, åtminstone inte på den trots allt ganska snälla nivå jag rört mig på de senaste dagarna. Inte så länge det inte stör och förstör roliga saker man har planerat in, men det har det inte gjort den här gången. Jag har varit trött, ofräsch och trögtänkt, men samtidigt har jag tillåtit mig själv att vila så mycket mer än jag brukar, och det har också funkat praktiskt. Igår var det meningen att jag skulle jobba hemma (lämpligt nog hade mina lektioner trillat bort pga. specialprogram), men det slutade med att jag låg en stor del av eftermiddagen och sträckläste en (ganska hemsk) bok. Med barnen i dagvård. Och jobb på skrivbordet. Men hjälps det inte så hjälps det inte, och tack och lov är det här en vecka med utrymme för sånt.
Men två saker med min klassiska förkylning gillar jag inte.
1. Det är inte kul att äta lunch med sina kolleger när man helst av allt vill tugga med öppen mun och flåsa mellan tuggorna för att näsan är oanvändbar. Känns lite ociviliserat.
2. Förkylning gör mig dum. En av orsakerna till att jag gav mig igår är att jag måste tänka i flera sekunder för att ens veta vilken mapp jag skulle spara ett dokument i - och då är det en mapp jag använder nästan dagligen... Tillfälligt nedsatt hjärnfunktion är inte heller så bra när man undervisar - oj, vad jag flummade i måndags! Lite mindre idag dock, så kanske det finns hopp.
Nu återstår att se - bodybalance imorgon, eller ännu mera vila? För tillfället gissar jag det sistnämnda...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar