Jag har landat. Efter två arbetstunga veckor har jag höstlov i miniatyrformat - en dag i mysbyxor idag och en helg utan vare sig planer eller jobbmåsten. Det behövs. För god, normal hälsa. Precis som en popmusikal på Wasa teater.
Igår förenade jag nytta med nöje - som jag brukar, mer eller mindre, när jag jobbar i Vasa* - höstlovsledige Matias anslöt på eftermiddagen för mat och teater. Det blev Spices och så Wasa teaters storsatsning i höst, Next to normal. Jag hade inga höga förväntningar, men väntade mig lite lagomlätt underhållning. Fel! Det blev underhållning, men av en mycket starkare sort än jag hade trott. Mer seriös, men samtidigt så njutbar att jag inte en gång väntade på att det skulle ta slut. (Jo, det händer ibland.) Det var stora, komplicerade frågor på scen, men de var paketerade i så mycket musik att det inte blev tungt, utan bara starkt. Frågorna gick rakt in. Vem är sjuk och vem är frisk? Hur normal borde man vara? Hur lappar man en trasig människa? Hur skulle man klara av att inte få se sitt barn växa upp? Hur svag får en människa och en förälder vara?
Det här kommer jag att tänka vidare på ett bra tag!
(Men jag undrar bara - varför inte kalla musikalen Nästan normal på svenska? Jag är ett stort fan av engelska, men... varför?)
* En loppisrunda eller kvällsmat hos vänner - det gör att jag fortfarande tycker att det bara, bara roligt att jobba i Vasa då och då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar