Vappen

Det slog mig idag - vappen. Det brukar man ju fira. Det är ju en av de där dagarna man förväntas ha roligt. Träffa vänner. Ta en paus från vardagen. Och det hade jag glömt bort. Inte att det skulle bli vappen och första maj, men allt det som hör till.

Jag minns en vapp i Åbo när jag inte hade något att göra. Matias, som bodde i Åbo vid det laget, hade redan börjat sommarjobba i Stockholm och alla mina vänner i Åbo råkade ha annat för sig. Så jag gick till Vårdberget för att vimla på egen hand i folkmassan och cyklade sedan hem. Där satt jag en vacker vårkväll och såg Dirty Dancing 2 medan resten av Åbo firade, festade, rumlade, härjade eller bara umgicks med serpentiner runt halsen. Det kändes märkligt, men inte helt dåligt. För vappen var ändå så mycket vapp att det genomsyrade min kväll, även om jag inte gjorde något vapp-typiskt; ungefär som när man jobbar på midsommar eller laddar en diskmaskin på julafton. Vad man än gör är det med känslan av att det är en speciell dag.

Men idag... trött redan från början har jag byråkratibråkat, jobbat, storhandlat utan att hitta majvippor i en enda affär (av tre) och tampats med trötta och fortfarande lite förkylda barn. Så jag glömde bort att det var något speciellt överhuvudtaget. Men nu, med hjälp av Noah and the Wale, känns det ändå lite festligt. Livet lyfter lite. Även om jag hänger tvätt och min man städar kylskåpet. Klockan tio på valborgsmässoafton. Det är inte så illa. Jag skulle till och med kunna tänka mig att hänga lite serpentiner runt halsen.

Träningsvecka 17

Den här träningsveckan är jag nöjd med, även om det blev skralt med motion i helgen. Sista familjejumppan hoppade vi också över, eftersom båda barnen var förkylda och jag inte hade någon att gå med...

Måndag: Cyklade till + från jobbet, ca 9 km. Härlig vårkänsla! Och då hade jag ändå dubbdäck på...

Onsdag: Zumba. Kändes hälsosamt, men jag har nog blivit lite trött på zumba. Det gör kanske inget att det blir sommarlov nu.

Torsdag: Cyklade till + från jobbet, ca 13 km, nu med sommardäck. Lite ruggigt väder, men det här med pendlingscykling ska jag nog bli duktigare på! Enda minuset var att jag inte får lyssna på ljudboken jag har på gång i bilen...

På kvällen blev det Bodytrim, också det sista för terminen. Jag var trött och hängig och skulle definitivt ha stannat hemma om det inte var för att jag hade lovat Arvid redan vid kvällsmaten att han skulle få gå på sista sagojumppan. Men det blev en riktigt bra kompromiss, för av någon anledning hade jag för mig att det började 19.15, fast det var 19. Undermedvetet sätt att få ett lite kortare träningspass kanske..? Armarna fick jobba hårt i alla fall, det var länge sen sist.

Sedan blev det inte mera. Helgen slukades av en förkylning och en hel hög språkgranskningsjobb, och det kändes lite som att den sköna delen av helgen började runt fyra på söndagseftermiddagen när jag avslutade den sista språkgranskningen och vi körde mot Purmo. Där strosade vi runt på Stennabba och letade tussilago, och det var trevligt och välgörande, men inte direkt hårdträning...

Vända papper

Jag känner mig lite matt. Jag trodde det skulle bli skönt att jobba bara 12-15 idag, men ack så fel jag hade! Ge mig en hormonstinn klass som jag ska undervisa i finska, matte eller vad som helst som jag inte kan någonting om - hellre det än att slita med alla dessa papper som ska lämnas in till a-kassan. Jag har hållit på hela förmiddagen och ringt tre gånger till a-kassans kansli, och nu är jag nästan färdig med första punkten på listan över kompletteringar som behövs. Nästan. Stackars människor som jobbar hela dagarna med det här, jag hoppas de är mer byråkratiskt sinnade än jag är. Själv har jag fått stiga upp och vika lite kläder från torkställningen eller plocka ett par glas ur diskmaskinen mellan varven för att inte få hjärtklappning.

*Andas djupt*

Gröthuvud

Man vet att man är lite för trött när tvååringen pekar nyfiket på en bild av en dammsugare och vill veta vad den heter - och man svarar mycket pedagogiskt:

- Ja du Edvin, det är en diskmaskin.

Korvdieten

Den här veckan lever jag tydligen på korvdiet. Det började bra: i söndags sparkade vi igång grillen för säsongen och grillade vad vi råkade ha i kylskåpet, vilket var grillkorv, majskolvar, zucchini och champinjoner. Därtill hade vi smått och gott i salladsväg. Kalas! På måndagen åt vi ungefär samma sak, eftersom det var vad vi hade hemma. Fortfarande gott, även om det var en upprepning. Sen började det gå neråt. Igår blev det korv med mos till skollunch. Jag suckade inombords, men åt duktigt upp min portion. Idag jobbade jag i en annan skola, där lunchen idag råkade vara... korv med mos. Vid det laget var det inte det minsta gott med korv längre.

Snart ska vi äta malet kött-paj - inte direkt den grönsallad jag fantiserade om när jag tuggade i mig min varmhållna korv tidigare idag, men ändå. Äntligen något icke-korv-aktigt!


Edit: Jag började nästan fnittra när jag läste det här inlägget. Man kan allvarligt ifrågasätta hur intressant det är att jag ätit korv fyra dagar i rad.

Hårresande x 3

Förra veckan innehöll inte mindre än tre "första gånger". Först klippte jag Edvins hår, som hittills fått växa och frodas fritt. Nu ser han mycket äldre och klokare ut! Nå, det tyckte jag gick hyfsat enkelt och gick och funderade bara ett par dagar innan jag högg in på Arvids yviga kalufs. Själv! Det är nämligen så att jag alltid tänkt att hårklippning är något svårt. Att man måste veta vad man gör. Nu visade det sig att det ju inte var så krångligt heller. Visserligen skulle jag kanske vara lite missnöjd om jag betalat ett proffs för att göra det, men som förstagångsexperiment duger det bra!

Dessutom ringde jag faktiskt frissan och berättade att jag inte var nöjd, och så fick jag komma och fixa till det lite. Det var ju inte så jobbigt! Kortare än jag hade tänkt mig är det, och jag tycker fortfarande inte att håret ser så bra ut som det kunde göra, men det duger. Vuxenpoäng för att våga vara en krånglig kund!

Träningen vecka 16

Vecka 16 är strängt taget inte riktigt slut eftersom det bara är söndagseftermiddag ännu, och jag utesluter inte att det kan bli en promenad eller så ännu. Det har ju blivit vår! Men rapporten kan jag i alla fall skriva nu. Veckan började väldigt långsamt eftersom mannen i huset levde livets glada dagar i Stockholm måndag och tisdag. Det blev inte ens nån familjejumppa eftersom vi använde upp den energin i ett väntrum på jouren (Arvids högra öra är tydligen inflammerat, fast han inte känt av det - och det borde förklara hans återkommande feberskov). Men sen tog jag mig i kragen:

Torsdag
Bodytrim, med Arvid på sagojumppa i rummet bredvid
Klassisk jumppa, ganska mycket muskelträning. Efter några alltför slappa veckor kändes det bra!

Lördag
Planen var ett lett pass, men eftersom klockan närmade sig åtta på kvällen innan jag kom så långt fick det bli hemmaträning istället. Jag började med en halvtimme Aerolates på dvd. Ganska enformigt, men det kändes nyttigt för kroppen. Lite svårare blev det när barnen kom ur badet och det blev trångt framför tv:n... Sedan fortsatte jag med 25 minuter muskelövningar och stretchning, så det blev ett riktigt bra pass sist och slutligen.

Söndag
En halvtimmes cykeltur. Äntligen vår i luften - och under däcken! Skulle gärna ha cyklat mycket mer än en halvtimme, men jag hade tydligen varit lite för optimistisk när jag klädde på min passagerare Edvin, så vi fick styra hemåt när han började se blåfrusen ut...

Inkommande vecka är tydligen sista veckan före sommaruppehållet (!) för JKG, så jag ska försöka få in ett par pass så länge det går.

Ska vi ta ett snack om vädret?

I mars skrev jag visst att jag anade sommar i luften? Vi kan säga som så, igår kväll när jag skulle köra hem mer än anade jag vintern i luften. Och det är snart första maj! Men det skulle ju vara något i och för sig, att få bygga en snögubbe med majvippa till första maj-picknicken... Inte så dumt med vinterdäck! Men ändå, med uselt före och usel sikt satt båda händerna stadigt fast på ratten hela vägen hem. Jag vet inte hur jag alltid lyckas få till så jobbiga förhållanden när jag ska köra hem ensam sent på kvällen från Vasa...

Vasafredag

När det var en lång timme kvar till kvällens program, snövattnet klafsade mellan tårna och busvädret gjorde att det kändes som en utmaning att gå mellan Rewell center och Citymarket (för att köpa torra strumpor) undrade jag om det nu var riktigt klokt att köra till Vasa efter arbetsveckan istället för att gosa ner sig i soffan hemma.

Några timmar senare kunde jag konstatera att det var riktigt, riktigt klokt. Jag gick på kören Blessed mess dramakonsert tillsammans med toppensällskap och efteråt, som en bonus, blev det te till musik av Tomas Boström i samma förträffliga sällskap. Bättre fredag kunde jag inte ha haft.

Jag var med i Blessed mess i två år medan vi bodde i Vasa och blev alldeles varm i hjärtat av de många gamla sånger som kören har tagit upp igen till den här konserten. Den repertoaren saknar jag! Det var kanske inte så mycket drama som jag hade förväntat mig, men det var mer som en väldigt genomtänkt och koreograferad konsert - och det är inte heller dåligt.

Londonlektyr

Det är ju så att jag nördar till mig lite extra när jag bokat en resa jag ser fram emot, det går bara inte att undvika. När jag får en stund över läser jag guideböcker. Sitter jag vid datorn och slösurfar blir det londonbloggar och londontips. De senast sedda filmerna är Notting Hill och Bridget Jones Diary. Idag läste jag ut Brick Lane (Monica Ali), som handlar om en bangladeshisk kvinna som flyttar till området kring Brick Lane i London. Jag börjar få kläm på vilka resehandböcker som är bra och vilka som är dåliga. Exempel:

En bra
Peter Harryson: Peters London

Peter Harryson är lika sympatisk i bokform som han var i Så ska det låta när det begav sig. Han brukar tydligen åka till London en gång i månaden om han har möjlighet (!) och då gillar han att promenera. I boken beskriver han en rad favoritpromenader och passar samtidigt på att berätta intressanta fakta, som hur man bör tilltala drottningen om man träffar henne och hur Charles Chaplin inledde sin karriär. Sånt är alltid bra att veta.

En... inte lika inspirerande
Forums silverguider, London

En guidebok behöver inte nödvändigtvis innehålla mycket text för att vara inspirerande. Ibland räcker det med fina bilder eller ett intressant upplägg. Men den här guiden är närmast en förteckning över hotell, restauranger och barer som lär vara bra. Eller som var det 1997, när boken kom ut. Det här är en genre som lätt föråldras, vilket jag påminns om när jag läser om att "Nu är det inne att dricka kaffe medan man tar emot eller skickar e-post på cyberkaféerna som på senare år dykt upp som svampar ur jorden i London". Cyberkaféer, smaka på ordet.

Första klass reseguider (på bilden) är alltid bra, dem kan jag ibland låna och läsa utan att ens vara på väg till resmålet.

Är det någon som har goda råd? Vilka böcker vill jag läsa och vilka filmer vill jag se nu? Serien The Tudors ska jag nog också ta upp där jag lämnade den...

Ännu en öppen fråga

Hur jobbig får man vara om man är missnöjd med klippningen man betalat 32 euro för? Kan man ringa och be om att få håret lite korrigerat utan att såra någons känslor? Antagligen blir det bara pinsamt och jobbigt om man gör det. Lika roligt som tandläkaren. Åååh, jag minns alltför väl de tusen gånger jag kom hem och grät framför spegeln innan jag var vuxen nog att bossa lite vid frissan. Idag blev det ändå inte så bra, vuxen eller ej.

Ytan

Ursäkta röran, vi bygger om. Jag försöker välja en mall som funkar efter att de fina stjärnorna plötsligt började kännas för vintriga. Jag försöker undvika det lätta sättet (vitt) men också alla fula eller jobbiga mallar. Inte lätt. Jag tror jag kommer att ha en dysfunktionell layout här ett tag.

Kemikalier

Allmän efterlysning:

Om det är så att man gärna skulle minska på kemikaliecocktailen man utsätter sig för, men är för lat för att läsa in sig och för feg för att se filmen Underkastelsen - vad kan man tänka på? Vilka ämnen ska man rödflagga? Riktiga no-nos? Är ekologiska produkter alltid fria från de sämsta kemikalierna? Finns det ekoprodukter för hår som är något att ha?

Träningen vecka 15

Ehrm. Den här rapporteringen skulle jag egentligen helst strunta i, eftersom det inte hänt just någonting alls att rapportera om. Men det är väl det som är poängen, att jag ska skämmas lite och skärpa mig till nästa vecka. Kan ju inte "glömma" redan första veckan. Nåja, detta har hänt:

Familjejumppa på tisdagen:

Jag tog mina söner och stökade iväg på familjejumppa: andra gången vi var där, och tredje sista gången före sommarlov... (Men tidigare i vinter har Edvin varit på yngre sidan, så det är bara logiskt.) Det var riktigt roligt, barnen var glada och knallröda i ansiktet och vi vuxna var också riktigt svettiga. Men det krävs ändå mer logistik än fysik för den jumppan.

Sedan... blev jag ordentligt förkyld och koncentrerade mig på att orka jobba och göra en del andra roliga saker som var inplanerade. Träningen trillade långt ner på prioriteringslistan.

Idag hade jag stora planer på ett pass bodypump för att försköna rapporten lite, men tydligen har det samlats en hel del jobb och fix som borde utföras idag. Konstigt. Så här sitter jag ännu, en halvtimme efter att passet slutat, och tänker mig kanske några situps senare ikväll som tröstpris. Bättring till nästa vecka!

Läget en lördag

Tja, vår är det inte. Snön faller tätt och jag är nöjd med att jag fick stanna inne när min familj gick och cyklade iväg till ekopunkten med gamla tidningar. I förmiddags däremot var vi ute allihopa och njöt av duggregnet som åtminstone påminde om vår. Något vettigt hade jag väl tänkt göra medan jag är ensam, men jag minns inte riktigt vad det var. Minns inte alls. Antagligen var det att skriva ett blogginlägg och londonsurfa. Inte kan det ha varit att röja upp på skrivbordet eller avsluta helgens språkgranskningsjobb i alla fall.

Vi har ätit hemlagad pizza och jag har prismärkt ett ton kläder som ska iväg till loppis imorgon. Hela familjen har varit ganska seg och njutit av en helg utan planer. Ullsockor, mjukisbyxor och regnkläder är dagens klädkod. Ungefär så är läget.

Men! Igår tog vi bort Arvid stödhjul och han kunde cykla direkt. Antagligen har han kunnat det länge fast vi inte vetat om det...

Inga hästbilder

Det borde förresten inte vara tillåtet att glömma kameran hemma när man gör ovanliga saker - igår hängde vi i ett stall (!) och såg på dressyrtävlingar (!) på eftermiddagen, och allt jag har för att bevisa det är en eller två skruttiga telefonbilder som jag inte ens tänker lägga upp. Roligt hade vi i alla fall. Vi såg syster Hanna tävla, barnen föll (och "föll") i leran utanför och Arvid tyckte det var roligast när han såg en häst som släppte sig. Själv tyckte jag, trots alla fina hästar, att det bästa var att hänga med största delen av min familj som slutit upp.

Sedan skumpade vi till Överpurmo på en Markbyväg i aprilföre och fortsatte dagen med ännu större delar av min familj (utvidgat familjebegrepp). Idag har en Malmösyrra flugit tillbaka och vardagen har tagit vid, men det är ju inte så länge kvar till sommaren...

Rättelse

Jag måste rätta mig själv - min lekamen är ju inte alls speciellt skraltig. Det är faktiskt en frisk och fungerande kropp jag har. Och det är just därför jag borde passa på och använda den nu. När jag sitter på ålderdomshemmet med krokig rygg och dåliga knän kommer jag att önska att det gick att skaka loss på ett zumbapass. Carpe diem.

Träningsbloggen

Nä, nu. Nu ska jag ta och göra lite åt min skraltiga lekamen. Nu ska jag ta och bli lite starkare, smidigare, slankare och uthålligare. Låter det inte bra? Så, från och med nu ska jag i slutet av varje vecka skriva ett inlägg där jag avslöjar vad jag gjort för att få det till stånd. Kanske funkar det som en spark i baken. Visserligen är mina träningsmål ganska låga, så lite pinsamt är det att breda ut sig om dem - men nånstans ska man ju börja. Och nu gör jag det.

Oturligt nog har jag absolut ingenting att skriva om förra veckan. Ett par vardagspromenader (till och från dagmamman, till och från dagklubben och lite barnrastning), men inte mer. Veckan före det hade jag faktiskt fått in familjejumppa, bodytrim och bodybalance, men det var då det. Ny vecka, nya tag!

I påsk: tre bilder säger mer

Men i rättvisans namn måste jag tillägga - Edvin var arg (läs: ursinnig) bara en liten stund till först. Så länge kameran var framme. Jag hann bara stillsamt konstatera att vi inte lär knacka på hos några grannar med en sådär ilsken häxa, så lugnade han ner sig. Sedan var det jättespännande att premiärhäxa. Arvid tyckte det var roligt från början till slut.

Näla

En annan gullighet Edvin gör är när han säger näla (nära) och kommer nära, nära med hela kroppen, och ansiktet tätt tryckt mot mitt ansikte.

Han har förresten börjat tala. Det känns lite som att han fuskade sig igenom hela det där med att lära sig ord för ord och gick rakt till det där att säga alla ord han behöver när han tycker att det finns behov av dem. Bara idag och igår har han använt mängder av nya eller nästan nya ord och vi bara gapar. Äntligen förstår vi (ofta) vad han menar när han är irriterad! Med Arvid var det mera att vi applåderade varje nytt ord som stadigt flyttade in i hans ordlista, men Edvin började bara prata. Efter att ha låtit bli i drygt två år, då.

(Och jo, för tillfället är vi alla friska - kanske det bara tog på vuxna karlar ändå? Hoppas, hoppas.)

Hur stor sannolikhet..?

Förra året blev vi magsjuka en i taget hela familjen i påskveckan. Själv var jag sjuk i själva påskhelgen och jag kände mig lite lurad på hela påsken - därför har jag sett fram emot att fira en frisk påsk i år. Tadaa: inatt blev Matias sjuk. Och nu är det bara att vänta med spänning och se om det blir en oönskad repris från ifjol eller om det är en selektiv sort som bara tar på vuxna karlar. Men hur som helst, en rutten påsktradition är det!

Sov du lilla videung

Det går inte riktigt att sjunga vaggvisor för Edvin när han ska somna. Han sjunger nämligen så hjärtligt med - med helt egna stavelser. Speciellt omsorgsfullt klämmer han i när det kommer något ord han kan, som blomma.

Jag vet inte hur det är med resten av världen, men personligen tycker jag det är oerhört gulligt.

Finhelgen

Den här helgen har varit full av bra saker - bara bra saker - från början till slut. Jag är så glad för den - och så sjukt trött. Vi har träffat en god vän och hans nyfunna flickvän, och vi har hälsat på andra kära vänner i deras nya, hemtrevliga hus. Vi har hängt med Malmömoster Amanda i Purmo och samtidigt träffat familjens alla mommor och moffar. Jag har varit på Bodybalance efter ett uppehåll på två år eller så. Vi har fått vårkänslor (och frusit) i Vasa. Jag har fyndat mera barnkläder på loppis än jag gjort sammanlagt hittills i vinter. Vi har ätit glass i Stadshusparken där det alltid är lä och (som vanligt) tjatat om att "här gick du i parken när du var liten" åt Arvid. Vi har varit på gudstjänst och söndagsskola. Vi har beundrat en alldeles ny liten kalv som varken var torr bakom öronen eller någon annanstans.

Vi har inte plockat videkissor, för det glömde vi bort. Vi har inte heller sått något påskgräs, för det glömde vi också bort. Däremot har vi plockat ner julstjärnan som ända tills nu har fungerat som mysbelysning i sovrummet...