En annan gullighet Edvin gör är när han säger näla (nära) och kommer nära, nära med hela kroppen, och ansiktet tätt tryckt mot mitt ansikte.
Han har förresten börjat tala. Det känns lite som att han fuskade sig igenom hela det där med att lära sig ord för ord och gick rakt till det där att säga alla ord han behöver när han tycker att det finns behov av dem. Bara idag och igår har han använt mängder av nya eller nästan nya ord och vi bara gapar. Äntligen förstår vi (ofta) vad han menar när han är irriterad! Med Arvid var det mera att vi applåderade varje nytt ord som stadigt flyttade in i hans ordlista, men Edvin började bara prata. Efter att ha låtit bli i drygt två år, då.
(Och jo, för tillfället är vi alla friska - kanske det bara tog på vuxna karlar ändå? Hoppas, hoppas.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar