Åh suck. Nu är det så länge sedan lördagen att jag inte ens kommer ihåg vad jag hade tänkt skriva om den fast jag hade ett nästan färdigt blogginlägg i huvudet. Irriterande.
Men det jag ville blogga om var i alla fall Purmorevyn, så mycket minns jag! Just nu sitter jag och är ganska trött, trögtänkt och gnällig*, men jag vet med all säkerhet att det inte kändes så på lördagskvällen. Det var faktiskt väldigt, väldigt roligt. Man blev faktiskt riktigt, riktigt glad, underhållen och livsbejakande av den. Speciellt musiknumren var ibland hejdlöst roliga - och att dessutom min gamla söndagsskollärare fick vara med på ett hörn (inte som skådis alltså, utan som karaktär) var en extrabonus. Eitt å två å tråda på!
Det konstiga är att trots att jag är Purmobo och intresserad av scenspektakel har jag aldrig förr varit på Purmorevyn. Det var på tiden! Och naturligtvis var det sista föreställningen vi gick på - vår vana trogen. Jag började nästan skratta för mig själv när jag dessutom kom på att vi häromveckan reserverade biljetter till Pleppo - visserligen inte till sista föreställningen, men till den absolut sista som det fanns platser kvar till när vi bokade... Vad är det med oss och att vara ute i sista minuten egentligen? Vill man vara negativ kan man kanske säga att vi är lata och långsamma med att få ändan ur vagnen, men vill man vara lite mer positiv kan man säga att vi skapar spänning i tillvaron. Living on the edge eller så.
* Nej, jag blev faktiskt inte sjuk häromdagen, inte ordentligt i alla fall. Lite feber kanske, men inte värre än att det har gått att arbeta som vanligt. Men det är kanske därför jag sitter här och känner mig lite klubbad nu... Men jag kan berätta att det är magiskt att sova tio timmar per natt! Det måste jag börja göra ibland - man måste ju inte vänta tills man känner sig krank och ynklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar