Det här var 2011, andra halvan

Juli
Juli - vilken händelserik, finfin månad det var, i år igen! Vi kickstartade månaden med att pricka in (en till) värmebölja och packa in oss i bilen och köra ner till södra Finland. Vi reste inte längre än inom Finland och Sverige i år, men vi saknade ingenting. Idén att semestra i diverse Amanda-kompisars lägenheter i Helsingfors och Åbo och toppa det med Högholmen, Borgbacken, fina cykelturer och ett par vänner i Åbo kändes utmärkt. Sedan blev det bostadsmässa (i Kokkola), Öppna gårdar (i Skata), Jakobs dagar, simturer och trevligheter. Jag blev kompis med min cykel. Vi tittade på huset från juni igen, men bestämde oss för att vårt första beslut var bra - det var för mycket renovering för oss. I slutet av månaden var det dags för nästa resa, den här gången till Sverige och fjällen. Edvin prickade in tredagsfeber dagen före avfärd, men det gick lika bra att skjuta upp resan en dag. Familjen och fjällen var återigen ett vinnande koncept.



Augusti
Vi fjällsemestrade klart och hann med ett kort besök i Norrfjärden på väg hem. Bokstavligen direkt vi kom hem störtdök jag rakt in i Humlefestivalen som jag var med och arrangerade. Besökarsiffrorna var en besvikelse, men det var en bra festival. Den här månaden cyklade jag de två sträckor jag hittills är allra mest stolt över: Vuoggatjålme-Russånes (ca 82 km, inklusive svenska och norska fjäll) och Sandsund-Vasa (102 km, sommarens mål). Två systrar stack till Malmö. Skolan och vardagen började igen och barnen fick börja i familjedagvård. Frånsett en del helt naturligt ståhej (av Edvin) den första veckan gick det smärtfritt. Jag var väldigt tacksam över att ha ett arbete att gå tillbaka till när terminen började.

September
Vardagen och höstförkylningarna lunkade på. Söndagsskolan och dagklubben började. Arvid fick kalufsen klippt vid frissan för första gången. Skolan fortsatte, och jag började känna av att mitt vikariat närmade sig slutet. Jag gav mig på en fyra veckors antibiotikakur för att slippa utslagen i ansiktet (funkade hjälpligt). Syster Hanna och hennes Andreas blev ägare till en bit åker och fina planer. Arvid och jag provkörde broder Johannes fyrhjuling.



Oktober
Matias och jag firade min födelsedag med ett dygn i exotiska Seinäjoki. Det var skönt och avslappnat, god mat och höstlöv, följt av ett litet kalas när vi kom hem. Vikariatet jag trivts så bra med tog slut i början av månaden och jag gick över till att jobba som inhoppare. Inhopp fanns det mer än jag hade trott och det visade sig vara riktigt intressant att prova på olika skoljobb. (Även om jag snabbt konstaterade att skolgångsbiträde inte är så roligt om man blivit van med att hålla låda själv.) Matias flög till London och jag var bara lite, lite avundsjuk. Jag gick en rolig kurs i dramapedagogik och fick på köpet hänga en del med några människor jag gillar i Vasa. Edvins trumhinna sprack. Jag blev ombedd att språkgranska en del och nappade eftersom jag fortfarande var osäker på hur mycket vikariat jag skulle ha. Summan blev crazy much. Jag vikarierade på dagarna och språkgranskade på kvällar och helger i ca en månad i oktober-november, och det kändes som ett ganska korkat sätt att leva. Jag försökte gå en nätkurs i historia, men fick hoppa av i mitten. Det var begravning för fammos krutgumma till storasyster. Månadens bästa var utan konkurrens lilla Joar, som gjorde mig till moster. Än så länge gillar jag det här med att vara moster väldigt mycket.


November
Mitt osunda jobbande fortsatte ungefär till mitten av månaden, då jag kunde dra en lättnadens suck. Vi lärde känna splitternya Joar. Inhoppartillvaron fortsatte, med fler vikariat än jag kunde tacka ja till. Jag tänkte en del på döden och livet (mest livet) bland annat på allhelgona, när den kloke mannen Tomas Sjödin talade i Betania. Arvid tyckte det var spännande att tända ljus på gravgården. Det blev lillajul och Anders och Ylva kom från Sverige för att fira jul i förskott med oss. Snön lyste med sin frånvaro.


December
I december var det färre inhopp och jag gick runt och var rastlös för det istället för att ta det lugnt, vila och julstöka. Det blev jullov och jag fick hämta först en, och sedan en till syster från flygfältet. Det var älgsoppa vid Lostugan, dagklubbsfest, söndagsskolfest och lillkusinens barnvälsignelse. Julen var skön, med tid både för lilla familjen och stora. Förutom ett par snödagar lyste snön fortfarande med sin frånvaro. Julen var ändå överraskande ljus och vacker, men något som mest liknade vårsol. Stormade gjorde det också, och vi gjorde en utflykt till Fäboda i (den något avmattade) blåsten. Jag anmälde mig arbetslös och gillade det inte alls. Träffade många trevliga människor i mellandagarna och avslutade precis så på nyårsaftonen: i gott sällskap.