Ända fram till lillajul flödade det in vikariat, för det mesta minst 2-3 erbjudanden per dag. Men efter första advent hände något - det verkar som om nejdens samlade lärarkår drog ett djupt andetag och kollektivt bestämde sig för att orka fram till jul. Det betyder att jag haft fler lediga (eller ska vi säga, skolfria) dagar än tidigare, även om jag fortfarande jobbar mer än jag är utan. Hittills har jag utan undantag ändå haft att göra, med språkgranskning och Mst, men jag hoppas ändå det vänder efter jul.
Idag är en hemmadag och jag njuter. Verkligen. Idag tror jag dessutom det är första dagen jag överhuvudtaget inte har något lönearbete att ägna dagen åt, men jag skickade med gott samvete barnen till dagklubb och dagmamma för att kunna avsluta dramapedagogikkursen som jag gick i höstas. Så här sitter jag nu i all min ensamhet och funderar på olika dramakonventioner och har det riktigt gemytligt. Och som grädde på moset - nu är det dags för min traditionella solovardagslyxlunch: fryspizza (inte mikropizza, aldrig mikropizza) framför teven. Aah.
(Och nej, att jag är ensam hemma en hel vardag händer inte tillräckligt ofta för att jag ska trilla i pizzafällan...)
1 kommentar:
Dramapedagogik hade jag idag också, men praktiskt - icke-dramatiker som jag är. Svettigt. Jag hojtade med bestämd röst åt vaktmästaren till och med. Men det var bara för att jag hörde att "eleverna" utanför pojkarnas omklädningsrum skramlade med något. När jag gick dit och skulle fortsätta föreläsningen, såg jag att det var vår kära vaktmästare, svettig o stressad, som försökte få fram en stege...
Skicka en kommentar