Jag har det bra, här mellan jul och nyår

Julen är fin, och för det mesta njuter jag av den. Men den gör mig samtidigt nervös. Allt mys, allt det högtidliga, fina, lyckliga som förväntas. Det är så mycket som kan bli fel, eller bara inte tillräckligt bra. Och jag vet inte vem som det är som förväntar sig allt det där, men det gör mig ändå nervös.

Mellandagarna däremot är en av mina favorittider på året. Det är vardagar, men lediga och extra trevliga. Granen står kvar och hyacinterna doftar ännu. Skåpen är fulla av konfekt och det finns julklappar att läsa, spela och värma fötterna med. Man kan glida runt hemma i mjukiskläder, men det är helt okej att springa ärenden eller gå i affärer och klämma på reaplagg. Man kan träffa vänner som är hemma över jul, man kan ta sovmorgnar och man kan ligga i soffan och se skamligt många filmer. Det får man, resten av det här året. Allt nyttigt man gör är bara på plus. (Utom att natta barn, det är både nödvändigt och en utmaning för en mors tålamod så här efter julhelgen.)

Idag har jag varit till tandläkaren med Arvid, men vi har också fått spontanbesök av långväga vänner och suttit och lekt, lekt, lekt med barnen och deras julklappar. Nu börjar det vara dags för konfekten och filmen. Eller julklappsspelet.