På tal om myter

Nästan som en lista, ju!
(Alla vet ju att jag älskar att listblogga.)

Papper har fördomar om stad och landsbygd som veckans tema. Jag hakar på. Kör!

1. I Österbotten finns inget att göra - därför skaffar man barn så fort.

Haha, så det var därför! Har alltid undrat. Men nej. Myt. I Österbotten finns det oändligt mycket att göra. Man måste ju plocka de där lingonen, jaga de där älgarna och mosa de där äpplena också. (Haha.) Allvarligt talat, "att göra" finns det i varje litet hörn av världen. Barn som kommer tidigt har nog mer att göra med att man gör som man ser andra göra. Snöbollseffekten.

2. Alla som bor på landet är händiga.

Egentligen nej. Men lite ja också. För bor man på landet förväntas man vara mer händig, och förväntas man vara mer händig så tar man sig också i kragen och anstränger sig lite mer innan man ger sig.

3. Alla som är från Helsingfors tror de är bättre än alla andra.

Alltså, här måste jag ju erkänna att jag känner konstigt få helsingforsare när jag tänker efter. Men de jag sett till (eller läser bloggar av) är inte värre än någon annan. Det finns folk överallt som tror att de är/vet bättre än alla andra. Precis som det också finns ödmjuka, kloka människor överallt.

4. Att tala dialekt är töntigt.

Låt mig omformulera myten så den stämmer för majoriteten av eleverna i den skola där jag jobbat det senaste halvåret: Att tala standardsvenska är töntigt. Men egentligen kan jag fullständigt uppriktigt säga att ingendera låter töntigt i mina öron, annat än kanske i de fall då någon väljer fel språk för situationen. Det som inte är töntigt, men sorgligt, är ju när oförmåga att prata något annat än dialekt hindrar någon från att få fram ett viktigt budskap.

5. I Helsingfors vill alla veta var du bor - på basen av det bestämmer de om du är intressant eller inte.

Pass. Ingen aning.

6. Alla i Österbotten vill höra till Sverige.

Men så enkelt är det inte. Det är snarare så att österbottningar redan har dubbelt medborgarskap: På de flesta, och de viktigaste, områdena i livet är de (vi) finländska. Men när det handlar om melodifestivaler, svenska Idol och bolibompa kan de (vi) allt, medan finsk populärkultur är en sorgligt stor vit fläck på kartan.

7. Helsingforsarna kan inte säga en enda mening utan att använda ett finskt ord.

Okej, måste väl erkänna att det är en myt jag tror på. Men min okunskap är stor.

8. Nylänningarna är mästare på small talk, men kunde inte bry sig mindre om svaren.

Ingen i Finland är väl mästare på small talk? Och dessutom - är man verkligen mästare på small talk ingår det per definition (min definition) att bry sig om svaren.


(Lite intressant är det ju att ett tema som ska handla om stad versus landsbygd handlar om Helsingfors versus Österbotten - vad säger det om den allmänna bilden av Svenskfinland? Nu tycker jag lite synd om alla andra försummade delar av ankdammen...)