Jag har haft en födelsedag i år också, en riktigt bra en. Det är en vecka sedan, men det är fortfarande oktober, så det är (åtminstone lite) aktuellt... Bör bebloggas! Jag och min make gjorde något väldigt förvånande och otypiskt oss: vi ackorderade ut barnen och åkte iväg för ett dygn på tuman hand i - Seinäjoki! Seinäjoki har vi mest bara sett på genomresa, men det måste ju få en chans. Vi kunde konstatera att staden varken är speciellt spännande eller speciellt charmig, men den duger. För oss var det bara bra att det inte finns så mycket att se, för vi ville först och främst ta det riktigt lugnt! Där finns ett bra loppis och ett dåligt. Det finns två rätt bra köpcentrum att strosa i. Det finns ett trevligt hotell med Fransmanni i samma byggnad. Det fanns (åtminstone förra söndagen) massor av höstlöv och en strålande oktobersol. Det var i stort sett vad vi var ute efter den här gången!
Frukostbilden! Äntligen är jag en riktig bloggare. Men så var det också en riktig frukost. Vi satt och åt i säkert en timme och rullade ut från restaurangen.
Jag vet inte hur bra det syns på bilden, men vi hittade också Finlands mest osannolika äppelträd. Det är mycket pallarsäkert! Men å andra sidan vet jag inte riktigt vem som överhuvudtaget kan få tag på äpplena...
Och så drabbades jag tydligen av en 31-årskris och tog hål i öronen. (Det var min högsta önskan när jag var 11 år, men då fick jag inte förrän jag började högstadiet. När jag började högstadiet hade jag liksom... glömt bort hela alltihop och kom tydligen inte ihåg det förrän nu.)
Ja, sedan körde vi hem. Och dammade av kaffebryggaren och bjöd de delar av min familj som håller till här i landet på kladdkaka. (Ni som inte håller till i landet, ni kan få kladdkaka till jul!) Barnen hade varit glada och snälla med sina mor- och farföräldrar, men vi, de förlupna föräldrarna, måste ändå bestraffas av vår yngste son lite med en del eländesvrål när vi väl kom hem. Men det gör faktiskt inte så mycket. Han hade rätt att revoltera lite, det hade faktiskt varit hans första natt borta från både mamma och pappa.
2 kommentarer:
Åh, det där var min högsta önskan också, i ungefär motsvarande ålder! Tretton år var den magiska gränsen för min del också, och inte heller jag kom mig för att göra de där hålen när jag fick åldern inne. det är bra att veta vad jag kan ägna mig åt om jag får 31-årskris om ett halvår. :)
Vill gärna ha kladdkaka i jul istället! :)) /Amanda
Skicka en kommentar