Europeisk nationalism och sånt man kan tänka på när man egentligen bara vill ta en tupplur. Eller två.

"När jag börjar jobba sådär oregelbundet och får en massa extratid kan jag ju alltid gå ett par kurser på Öppna uni. Något vettigt måste man ju göra med sin tid."

Låter det inte klokt? Riktigt förnuftigt? Det tyckte jag också. Tills det visade sig att min oregelbundna jobbsituation visserligen är oregelbunden - men extratiden? Den kommer inte av sig själv. De första tre "arbetslösa" veckorna har jag haft en ledig vardag (bortsett från höstlovet) - och den dagen var ledig för att jag tackade nej. Så det där frossandet i historiekunskaper och skåpstädning som jag tänkte mig känns fortfarande ganska avlägset. På något sätt är jag ändå inte förvånad - för när har det nu egentligen hänt att jag haft mer tid än jag trodde..?

Och här sitter jag och försöker knåpa ihop förra veckans inlämningsuppgift till nätkursen i historia. Men det är verkligen intressant. Ikväll ägnar jag mig åt nationalismen som växte fram i Europa på 1800-talet. Fascinerande. Och aktuellt. Fortfarande.