Att vi skulle komma hem med bilen full av bra saker trodde vi inte när vi körde iväg till Vasa en söndag helt utan shoppingagenda - vi trodde det skulle bli lunch på stan, festivalplanering (för mig) och träffa goda vänner på hemvägen. Och allt det där blev så. Men dessutom hade vi med oss två påsar utlånade och återlämnade babykläder, två plastkassar lånade mammakläder, en lånad pyttebabyhalare - och ett nytt babyskydd. Med klickfunktion! (Det är nästan så jag i pur lycka vill markera klickfunktionen med skimrande rosa.) När Arvid var baby behövde vi inte bilen speciellt ofta, och dessutom har tydligen en Saab från -89 tacksamt generösa bilbälten jämfört med vår "nya" Opel astra. Nu har jag med bävan sett framför mig hur jag tomatröd och svettig står och sliter i det omöjligt korta bältet med en skrikande baby i bilen och en Arvid som tar chansen att rymma när han får den. Så när L apropå (nästan) ingenting frågade om vi inte ville köpa deras jättefina babyskydd (med klickbas!) var vi inte svårövertalade...Däremot kommer jag att ha väldigt svårt att skiljas från vårt gamla babyskydd. Kan kanske skylla sentimentaliteten på mina höggravida hormoner, men jag kommer alltid att förknippa vår isblå Britaxstol med ett yttepyttelitet russin till son som vi körde hem med en varm och grön junidag 2007 - överväldigade av hur de kunde tillåta oss att ta ut en så försvarslös liten unge i Världen. (Och nu inser jag att någon kan ha hickat till av bilden - men för tydlighetens skull: hittills är Arvid den enda russinskrynkliga unge vi tagit med oss hem från BB, bilden är gammal och nästa unge är fortfarande i tryggt förvar i magen...)
De lånade mammakläderna gläds jag också åt - mer än någon kan tro som inte provat på att växa ur alla sina normala kläder och få nöja sig med några plagg som man använder, tvättar, använder, tvättar, använder, tvättar... och däremellan av nödtvång dra på sig tröjor som lämnar halva magen framme. Åtminstone idag gör de "nya" kläderna att det känns lite mindre frustrerande att inte kunna böja sig ner och plocka upp en duplokloss från golvet utan att ta sats. (Tack, T och L!)
...och nu när jag publicerat inlägget inser jag att bilden och rubriken kunde tolkas som en födelseannons... Beklagar, ni får vänta lite till! :)
7 kommentarer:
ja minsann! Jag hickade till, blev varm och glad - och så slog det mig "men int sku ju hon få ännu..??" :-D Men det är ju roligt med bra bilstol och rymliga kläder också, även om det inte är riktigt jämförbart med en bebis :-)
Nä, en baby skulle nog ha smällt ännu högre som söndagsbonus... men det är väl lika bra att den stannar kvar där den är lite till i alla fall. :) Man jag får glädja mig åt det lilla tills dess! :)
Haha! FAST vi sågs i söndags sent så du omöjligen kunde ha hunnit klämma ut en unge efter vi sagt hejdå så hann jag nog nicka till. ;-D Men sen tänkte jag "ahaaa, bilbarnstolen", och visst var det så. ;-) Klickbas rules! Er gamla är superfin den med! Och när ni transporterat hem nästa unge i den grönsvarta så har ni väl band till den med. :-) Man fäster sig vid vissa saker, punkt slut. Försöker fundera hur jag kommer att känna sen om typ 1 år när vagnen ska säljas... :-S
Bra om barnet stannar några veckor till i alla fall! :-D (Yikes! Höll på att bränna en våffla...du har för intressant blogg! :-)
"Hicka" till skulle det ju stå. Inte nicka. :-D Var nog allt annat än sovande när jag läste rubriken + såg bilden!
Ja kolla också på bilden o tänkte att "int kan hon väl redan???". Glad att grejorna kom till nytta i alla fall
Samma här, blandat med viss ilska... "Va, har Mia fött utan att berätta åt mig!" Jag väntar mig nog ett sms sen, bara så du vet. ;)
Värst vad jag fått folk att hicka, det fattade jag faktiskt inte när jag lade in bilden... :D Nu blir jag nästan generad över att det egentligen handlade om prylglädje...
Mallo, jag lovar på hedersord att du får ett sms sen! :)
Skicka en kommentar