tisdag 26 januari 2010

...tyst det är i huset

Vad konstigt. Det här har inte hänt på ungefär tre år. Jag ska sova ensam hemma inatt. Och det har faktiskt inte hänt på tre år - att både Matias och Arvid har varit borta samtidigt! Oj, vad jag ska bre ut mig i sängen inatt...

Har en färdigpizza i ugnen, den ska snart ätas framför tv:n. Sen kanske jag fixar småsaker som borde fixas - men bara så länge jag vill. Sen, tja glass och tv kanske? Apelsiner och tv? Te och tv? Och sova tidigt. Och länge. Ha, det kanske märks att man är höggravid småbarnsmamma när det här känns som en lyxig minisemester! Högsta önskan - äta framför tv:n och sova...

(Men Tintin verkar också ha övergett mig, honom har jag inte sett på hela dagen. Han som skulle vara min vaktkatt inatt!)

Uppdatering: Vaktkatten på sin post! Det vill säga på vårt varma, sköna badrumsgolv...

måndag 25 januari 2010

Söndagens finfina bonus

Att vi skulle komma hem med bilen full av bra saker trodde vi inte när vi körde iväg till Vasa en söndag helt utan shoppingagenda - vi trodde det skulle bli lunch på stan, festivalplanering (för mig) och träffa goda vänner på hemvägen. Och allt det där blev så. Men dessutom hade vi med oss två påsar utlånade och återlämnade babykläder, två plastkassar lånade mammakläder, en lånad pyttebabyhalare - och ett nytt babyskydd. Med klickfunktion! (Det är nästan så jag i pur lycka vill markera klickfunktionen med skimrande rosa.) När Arvid var baby behövde vi inte bilen speciellt ofta, och dessutom har tydligen en Saab från -89 tacksamt generösa bilbälten jämfört med vår "nya" Opel astra. Nu har jag med bävan sett framför mig hur jag tomatröd och svettig står och sliter i det omöjligt korta bältet med en skrikande baby i bilen och en Arvid som tar chansen att rymma när han får den. Så när L apropå (nästan) ingenting frågade om vi inte ville köpa deras jättefina babyskydd (med klickbas!) var vi inte svårövertalade...

Däremot kommer jag att ha väldigt svårt att skiljas från vårt gamla babyskydd. Kan kanske skylla sentimentaliteten på mina höggravida hormoner, men jag kommer alltid att förknippa vår isblå Britaxstol med ett yttepyttelitet russin till son som vi körde hem med en varm och grön junidag 2007 - överväldigade av hur de kunde tillåta oss att ta ut en så försvarslös liten unge i Världen. (Och nu inser jag att någon kan ha hickat till av bilden - men för tydlighetens skull: hittills är Arvid den enda russinskrynkliga unge vi tagit med oss hem från BB, bilden är gammal och nästa unge är fortfarande i tryggt förvar i magen...)

De lånade mammakläderna gläds jag också åt - mer än någon kan tro som inte provat på att växa ur alla sina normala kläder och få nöja sig med några plagg som man använder, tvättar, använder, tvättar, använder, tvättar... och däremellan av nödtvång dra på sig tröjor som lämnar halva magen framme. Åtminstone idag gör de "nya" kläderna att det känns lite mindre frustrerande att inte kunna böja sig ner och plocka upp en duplokloss från golvet utan att ta sats. (Tack, T och L!)

...och nu när jag publicerat inlägget inser jag att bilden och rubriken kunde tolkas som en födelseannons... Beklagar, ni får vänta lite till! :)

tisdag 19 januari 2010

Mat


Jag vet inte om det beror på urmodershormoner, årstiden (duktiga januari) eller om jag bara försöker hålla mig sysselsatt i brist på betalt arbete - men på sistone har jag varit riktigt inspirerad att laga mat. Och tja, det kan man väl inte säga att har hänt... på ett tag. Jag håller på att läsa sönder senast Mat-Birka, där det finns massor av bra saker. Vardagsmat, enkelt och... enkelt. Det är klassiskt för januari och precis vad jag behöver; numren som brukar komma inför jul och påsk med diverse delikatesser har jag inte lika mycket användning av. Hittills har jag avverkat recepten på morotssemlor med nötter (två gånger), sej med lök, tonfisk- och bönsallad (två gånger) och enkel renfrestelse, och så har jag vikt hörnen på sidorna med chili sin carne och snabb rotsakspuré- och skinksoppa. Det ni, så effektivt har jag inte tillämpat nån Mat-Birka förr! Skynda, skynda, hämta en egen...

fredag 15 januari 2010

Far from hurtbulle

Ja, här sitter jag i dagens tredje outfit, förutom pyjamasen. Och det är fortfarande förmiddag. Det här kunde man göra en innehållsrik modeblogg på! Men jag kan garantera att det inte är fåfängan som styr (och ni skulle tro mig om ni skulle se kombinationen), utan helt enkelt att tre försök var det som krävdes för att jag skulle hitta något som var bekvämt nog att leva i.

Det börjar nämligen vara väldigt begränsat vad jag kan ha på mig och ändå 1) fungera normalt och 2) se representabel ut. Heh, nu är det ju faktiskt mindre än två månader kvar. Bara... Men kläderna är ett mindre problem. Ett större problem är att jag håller på att försoffas totalt. Gravidyogan ställdes in pga. för få anmälda, promenera/göra annat ute tar emot eftersom min vinterjacka känns som en tvångströja, det enda pass jag tror jag klarar nu är bodybalance, och där också måste jag fuska mig igenom så många moment att det känns lite bortkastat. Och att gå till gymmet enbart för att på en löpmatta känns faktiskt lite onödigt... Så jag hoppas på er - är det någon som har en toppenidé om hur man slipper börja från noll igen när babyn väl är ute? Visserligen är jag inte speciellt aktiv annars heller, men jag hade planerat att vara i lite bättre form än sist... och det borde egentligen inte vara något svårt mål!

tisdag 12 januari 2010

Helt sant

Tja, jag inser att jag kan ha verkat lite bitter i mitt förra inlägg. Egentligen var jag inte alls det, jag bara tänkte på bra saker man kunde ha för sig, men som inte jag hade för mig. Men ändå, nu tänkte jag kontra med några facebookuppdateringar som är helt sanna (och den första har jag till och med använt):

...följer mentalt med som fripassagerare när syrran flyger till London om en liten stund.
...bakade väldoftande (och välsmakande) semlor igår. Ska snart äta såna. Med varm kakao. Mmm.
...känner inte tropisk värme mot ansiktet, men väl vintermilt väder. Hurra! Man kan vara ute utan att kämpa för att inte frysa ihjäl!
...känner sig inte smidig, men känner någon som armbågar mig envist i magen. Och det är också ganska trevligt.
...har rättat alla hemtenter och uppsatser jag fått hittills!
...har hittat en sponsoransvarig till Humlefestivalen.
...har en son som njuter stort av att få leka i Folkhälsans lekpark igen efter ett jul- och kölduppehåll på ca en månad.
...köpte tre par strumpor åt sonen idag - hittills har det resulterat i ca fem strumpbyten och massor med lyckligt babblande, hoppande och springande till strumpornas ära. Kul att glädja nån med så lite!

lördag 9 januari 2010

Bara bluff

Det finns några facebookuppdateringar jag önskar att jag kunde använda just nu:

...kom precis in från en härlig skidtur i vintervädret.
...har bakat väldoftande semlor, bullar och kakor.
...upptäcker the streets of London/New York/Berlin/Kuala Lumpur.
...känner sig smidig.
...känner tropisk värme mot ansiktet.

Men det kan jag inte. För då ljuger jag bara.

tisdag 5 januari 2010

Stor som ett hus

Det finns ett gravidfenomen som jag aldrig riktigt förstått - eller egentligen många, men nu talar vi om ett speciellt - nämligen att folk klagar på att mer eller mindre främmande människor petar och klappar på deras magar. Va? Visst har jag fått några klappar, men bara av människor som har rätt att klappa lite - nära vänner, mamma, mommo... Inte en enda gång har jag fått en obehörig klapp. Är jag den enda? Är jag kanske ovanligt avskräckande?

Men jag har kommit på en tänkbar förklaring. Det är två månader kvar tills den beräknade dagen D, men det är redan flera veckor sen jag började få svara på frågan "När är det dags" med undertexten "Idag eller förra veckan?". När jag svarar att det inte lär hända något förrän början av mars brukar frågeställaren se lite pinsamt överrumplad ut och mumla nåt om att "jaja, det är ju ganska länge kvar då..." (Min svärmor fick förresten svara på frågan om barnbarnet kommit ännu två gånger i kyrkan i söndags.)

Så vad är min slutsats? Min slutsats är att de främmande potentiella magklapparna blir avskräckta av sin första misslyckade slutsats så de föredrar att retirera/byta samtalsämne istället för att dröja sig kvar vid min stora mage. Men i ärlighetens namn skulle jag klara rätt många klappar om jag i utbyte fick en neonskylt att hänga i min panna: "9 mars. Inte tidigare. Inte tvillingar. Inte elefantunge. Inga frågor."

måndag 4 januari 2010

2009-lista

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Jag har inte testat många nya aktiviteter... inte mycket glidflygning direkt. Men jag blev huvudansvarig för Humlefestivalen och hade den roligaste festivalen sen ca 1996, sålde el på finska och blev radhusmorsa.

2. Höll du några av dina nyårslöften?

Jag gav inga och höll inga.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Jo, det dök upp några nya människor i vän- och bekantskapskretsen, och dessutom fick jag en ny liten kusin.

4. Dog någon som stod dig nära?

Nej, ingen nära mig.

5. Vilka platser besökte du?

Det blev inte mindre än tre resor till Sverige: Stockholm, Arjeplog och Luleå. Dessutom hann jag till Åbo ett par gånger, en storfavorit både vår och höst. Annars har jag rört mig mellan Vasa och Jakobstad/Pedersöre. I augusti skedde årets mest dramatiska förflyttning när vi packade ihop vår höghustillvaro i Vasa centrum och böt ut den mot radhus i Sandsund, en plats jag aldrig hade trott att jag skulle bo på. Vi böt upp oss på flera sätt, men det är fortfarande mycket vi saknar från livet i Vasa...

6. Är det något du saknat år 2009 som du vill ha år 2010?

Frihet att gå ut genom dörren utan att krångla på en motvillig unge tre lager kläder! (I bildlig och bokstavlig bemärkelse.) Men jag har mina aningar om att 2010 inte blir enklare i det avseendet...

7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?

Vi flyttade från Vasa på M:s födelsedag, 7.8.

8. Vad var din största framgång 2009?

Den har jag redan hunnit nämna: att jag var en av de huvudansvariga för en festival som faktiskt blev en festival! Ack, vad många misstag vi gjorde, men Humlefestival blev det. Min andra stora stolthet är förstås Arvid. Alla år.

9. Största misstaget?

Borde ha passat på att jobba mer medan jag kunde - det är inte bra att jag är trött på att vara hemma när det är bara en månad kvar tills jag blir mammaledig igen...

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?

Inget dramatiskt. Att jag börjat gå som en gammal gumma på hal is beror varken på sjukdom eller skada...

11. Bästa köpet

Hm... det får bli några saker som gör det trevligare här hemma: Arvids lekmatta, bokhyllan Billy, ett soffbord och sånt. Senare kommentar: Nej nej, det var Expedit vi köpte, inte Billy!

12. Vad spenderade du mest pengar på?

Mat och andra förnödenheter... vuxenpoäng!

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?

Julsnövädret, simturer vid Smulterö, vår egen spinnande katt, träningspassen den första halvan av året, Arvids många ord, vänner...

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?

Står stilla i musikdelen av min hjärna. Tyvärr, ingen kommentar.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Första halvan av 2009: ungefär som tidigare. Andra halvan av 2009: får man skriva ledsnare i en offentlig blogg utan att det missuppfattas? Det var inte roligt att flytta från Vasa, och det i kombination med energinivå 0 och alldeles för mycket humörsaboterande hormoner är lite motigt.

16. Vad önskar du att du gjort mer?

Jobbat. Rest. Kommit underfund med livets mening.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?

Slösurfat.

18. Hur tillbringade du julen?

För första gången inom räckhåll för mitt eget, vuxna hem - men ändå väldigt traditionellt tillsammans med familjen.

19. Blev du kär i år?

Det finns en ny person i mitt liv, och även om h*n mest sparkar mig i magen och knölar runt så det är obekvämt att sova är jag kär. Och jag tror det är oåterkalleligt.

20. Favoritprogram på tv?

Grey's Anathomy

21. Bästa boken du läste i år?

Dårar i Brooklyn (Paul Auster) och Kärlekens historia (Nicole Krauss). Och i bilderboksväg: Gittan och fårskallarna (Pija Lindenbaum).

22. Största musikaliska upptäckten?

Spotify! Ok, det var kanske inte det som frågades, men Spotify har gjort underverk för mitt musiklyssnande.

24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år?

Jag var väldigt vuxentråkig när jag fyllde mina 29 år och önskade mig inget speciellt. Till jul däremot önskade jag - och fick - en kompaktkamera. Den tar bra bilder och ryms i jackfickan och filmar med bra kvalitet och jag är barnsligt förtjust. Tacka den om min blogg småningom blir lite bildrikare...

25. Något du önskade dig men inte fick?

En barnfri långhelg i London eller Berlin.

26. Vad gjorde du på din födelsedag?

Arvid sov vid "jammos", så M. och jag kunde gå ut och äta och sedan se en film helt ifred.

27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Ett fast jobb på en enda arbetsplats, gärna intressant och lagom utmanande.

28. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?

Expanderande. Mitt viktigaste stilmotto just nu är "allt som täcker hela magen är bra".

29. Vad fick dig att må bra?

Popcorn

30. Vilken kändis var du mest sugen på?

Fick jag själv välja ut 32 intressanta frågor om året skulle den här inte rymmas med.

31. Vem saknade du?

Speciellt på julafton saknade jag min fammo och faffa. Annars saknade jag flera vänner som bor så långt borta att vi ses bara ett par gånger om året - det finns inget som går upp mot att helt vardagligt nöta på varandra helt vanliga, tråkiga tisdagsförmiddagar...

32. De bästa nya människorna du träffade?

Man kunde ju tro att jag skulle ha träffat många nya människor eftersom vi flyttat... men av någon anledning har det mesta av min överloppstid i höst gått åt till att ligga i sängen/soffan och försöka samla energi till att fortsätta med det som borde göras innan man får gå och lägga sig på riktigt... Men tidigare på året hann jag träffa fina nya människor som planerade festival eller som jobbade på mitt eljobb.

söndag 3 januari 2010

Konspirationsteori

Jag börjar tro att hela min kropp har gått med i en sammansvärjning mot mina kvällsvanor. Visserligen vet jag mycket väl att jag borde gå och lägga mig tidigt på kvällarna, för jag behöver sömnen. Men samtidigt är det ju så mysigt och trevligt och skönt att sitta uppe och se på tv... Men. De senaste kvällarna har jag haft så ont i ryggen på kvällarna att det ändå inte är skönt att sitta uppe. Egentligen skulle det vara skönast att lägga sig raklång redan nu, före nio. Och egentligen är det väl det som skulle vara bäst för hela mig. Så den fick kanske som den ville, kroppen, även om den måste ta till fula knep...

Annars har våra vänner från Uppsala precis kört iväg (efter intensivt hejhejande från Arvids sida...) och det betyder att julvisiterna av och hos släkt och vänner småningom börjar ta slut... Visserligen ska det bli skönt med vardag (så man kanske hinner bli hungrig mellan måltiderna ibland), men nog har det varit fantastiskt roligt att träffa så många som man träffar så sällan i vanliga fall! Nu börjar det bli dags att träffa de försummade vänner som bor på närmare håll...