Mestadels ojulrelaterade aktiviteter

Jag har sprungit ärenden i två dagar nu känns det som - och vad har jag fått gjort? Det har inte varit någon imponerande effektivitet. Tja, att vi var två som skötte ärendena igår betydde iofs en del kexpauser och titta-på-tomtarna-i skyltfönstren-pauser, vilket förklarar en del - t.ex. varför jag fick fortsätta med min lista idag när Arvid överlämnats till fammo! Men nu har jag ännu en timme eller så med barnvakt, så ska försöka få undan lite av det lilla jobb jag har kvar - överhuvudtaget! För inte nog med att det blir jul snart; i januari vet jag inte av något jobb alls (hittills) och sen är det dags för min helt mammalediga tillvaro igen. Lite tråkigt. Lite skönt. Men i ärlighetens namn mest skönt!

I fredags var jag till Vasa sista gången för denna höst i jobbets tecken, men skrivhandledningen jag höll var egentligen mest en bisak som jag petat in eftersom jag ändå skulle till Kvarnen - huvudorsaken var att jag ville gå på doktorsdisputation. Även om jag var inskriven som studerande i åtta år (jo, åtta) lyckades jag aldrig komma mig iväg på någon disputation, så jag har varit nyfiken på hur de går till. Och eftersom det nu var ett intressant ämne - skrivpedagogik - på ganska bekvämt avstånd - Vasa - blev det av nu. Och jo, det var intressant! Mest fascinerades jag av inledningen, när doktoranden, kustos och opponenten skrider in till pianomusik och hela auditoriet stiger upp för att visa respekt för arbetet. För - all respekt till allt arbete och alla år som måste ligga bakom en doktorsavhandling!

Ett par gånger när jag nämnde att jag skulle gå på disputationen fick jag den lättsamma frågan om jag har planer på att börja doktorera själv... Nej. I princip kunde jag tänka mig att göra det. Framför allt tyckte jag det var jätteroligt att skriva gradu och blev inte alls avskräckt från att fortsätta, och dessutom tror jag att jag skulle klara av det, även om jag nog skulle få kämpa. Så jag kunde väl göra det i princip. I princip. Argumenten emot väger ändå tyngre: jag vill inte leva på stipendier i okänt antal år, jag vill inte gå ner mig i ett krävande jätteprojekt (speciellt med ökande antal familjemedlemmar) och jag skulle nog inte ha så stor nytta av titeln. Och så har jag en stark känsla av att de ämnen jag är tillräckligt intresserad av för att doktorera i är sådana som ingen bryr sig om. Och jag vill inte ens tänka på hur knäckande det skulle vara att fördjupa sig i något i flera år och sedan - ingenting. Ingen är intresserad, ingen har nytta av det, ingen frågar. Så jag kanske fördjupar mig i intressanta saker på fritiden istället... och struntar i omvärldens intresse.

Jag har ingen kortfattad bloggdag idag. Beklagar. Filtreringsdelen av hjärnan tillfälligt ur bruk.