Den här julen har varit en bra jul - är en bra jul. Den har varit lite annorlunda eftersom vi för första gången själva bor så nära våra familjer att vi kunnat mellanlanda hemma hos oss ibland - skönt för oss och skönt för Arvid! Jag kanske är lite efter i utvecklingen eftersom jag är inne på mitt trettionde år och för första gången åt frukost vid mitt eget köksbord på julafton? Men det är klart, för mig är det ingen jul utan stora familjen, så vi har förstås inte kunnat hålla oss borta särskilt mycket ändå! Så det har varit fina julklappar, film med syskon, fantastiskt snöväder och däremellan faktiskt ganska mycket lugn och ro. Det jag saknat mest - eller de jag saknat mest - är fammo och faffa, som var två av de viktigaste personerna i min jul förr.
Det här med förändringar på julen är intressant. En bra bit upp i tonåren var min bild av julen väldigt, väldigt cementerad. Småningom, med början i att vi åt julmaten inne hos oss istället för hos fammo och faffa (tvärs över vägen) har jag blivit liberalare och nu har jag märkt att det faktiskt inte krävs mer än två jular eller så för att en ny tradition ska skapas. Men om någon försöker påstå att det är gamla som är konservativa säger jag bara - ha! Det finns ingen mer konservativ än en 12-åring som vet exakt hur det måste vara... Åmtinstone på jul.
(Bilden är julrelaterad - lek med Arvid julklappsmodellera!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar