I det gröna

Minst en gång per sommar måste man hämta en take away-pizza och äta den i gröngräset. Det gjorde vi igår... så skönt. Varför äter man inte alltid på en gräsmatta med havsutsikt, egentligen? Hm, undrar vad man kunde fixa för enkel picknickmat ikväll..?

Nu går han

Förresten, jag har ju tänkt uppdatera hur det går med gåendet - förra helgen funderade jag ju på när man egentligen kan gå. Men knappt hann jag skriva det, så blev det inaktuellt. Förra tisdagen blev Arvid ett år och en månad, och ganska precis då bestämde jag mig för att det inte är någon fråga om saken längre: nu kan han gå. Det går fortfarande snabbast att krypa, och visst vinglar han som Bambi på hal is ibland. Men han går, det är ingen tvekan om det. Och igår och idag har han fått träna en hel del på att gå i sand (igår i två omgångar på Smulterö och idag på Sandön). Inte lätt om man bara har en veckas erfarenhet av konsten att gå!

Innefolket hänger vid Pelkkala

Du är i Överpurmo. Kör rakt in i skogen. Kör längre in i skogen. Kör längre in i skogen. Kör l... nä, nu är du framme. Brännande sanddyner, tempererat vatten, platt sten att sola på i mitten och alldeles lagom långgrunt (alltså ganska kortgrunt, förutom i "barnbassängen"). Du har kommit till the one and only: sandgräve i Pelkkala.

Det tar sig

Och jag som skrev att sommarvibbarna inte direkt beror på vädret... ha! Jag hade fel. Åtminstone lite. Jag håller fast vid att vädret inte spelar roll om omgivningen är tillräckligt annorlunda, men om inte omgivningen förändras krävs det nog att det händer något med vädret för att det ska bli sommar... Och det har det gjort nu, och det börjar äntligen kännas som sommar!

Men bortsett från vädret är det ju också annat som bidragit med sommarpoäng. Helgen blev en riktig långhelg i Purmo och Jakobstad, med mycket sitta på gräsmattan, äta grillat, köpa vårrullar på Jakobs dagar och annars bara njuta av solen. Och simma! Sommarens första dopp skedde vid Pelkkala (se nästa inlägg) i fredags, det andra i söndags - och sommarens tredje (!) blev idag (men den här gången vid Smulterö i Vasa)... Jag har alltså simmat tre gånger på fyra dagar, sånt har väl inte hänt sen jag slutade gå i simskola vid Nars... Kanske det blir ett riktigt strandlejon av mig också fast man inte kunde tro det?

Bortglömt

Arvid verkar ha tänkt sig en längre tupplur än vanligt, en idé jag understöder å det varmaste. Så nu borde jag förstås börja göra något vettigt under tiden. Därför slog jag mig ner vid datorn för att skriva en Mst-bokrecension som stått på min mentala väntelista ganska länge. Väldigt länge, faktiskt. Så pass länge att jag inte har en aning om vad den innehåller - om jag minns rätt läste jag den i januari eller februari... Jag minns att jag tyckte bra om den, men mer än så vet jag inte om jag kan utveckla resonemanget. Det kanske får bli en mycket kort bokanmälan..?

Boken? Den heter När spelet är slut ska allt tillbaka i lådan, av John Ortberg. Och nu tänker jag bläddra för att se om jag har något mer än just det att säga om den...

Austen heroine

Många av de bästa onlinetipsen kommer från Ika... det här också. Jag tycker om quiz där jag får frågan "Your kind of beauty is...", där det minst smickrande alternativet är "not immediately noticed". Behagligt. Men jag vet inte riktigt hur jag ska ta det här att jag tydligen blev Elinor Dashwood - alltså förnuftet i Sense and sensibility... Men visst. Förnuftigt är väl bra.

Take the Quiz here!

Om sommar

Jag har funderat lite till sedan jag skrev inlägget om sommaren som inte känns. Jag tror att jag inte förstått att det är sommar nu för att det inte är tillräckligt annorlunda. Jag har vant mig vid att sommaren ska föra med sig en märkbart annorlunda tillvaro - medan jag gick i skolan var det förstås sommarlov. Det klassiska. Väldigt annorlunda jämfört med skolvardagen. När jag började studera blev skillnaden ännu mer märkbar: under läsåren var jag i Åbo, men till sommaren stack jag antingen till Österbotten eller till Stockholm. Det var alltså inte bara studierna som böts ut mot sommarjobb, utan hela omgivningen blev en annan. Men nu har vi bott i Vasa i tre år, sommar och vinter... och då blir det svårare att märka skillnaden. Idag har jag lekt med Arvid, tvättat kläder och gjort ärenden på stan. I våras lekte jag med Arvid, tvättade kläder och gjorde ärenden på stan. I vintras lekte jag med Arvid, tvättade kläder och gjorde ärenden på stan. Okej, så där monoton är min vardag faktiskt inte, men poängen alltså: årstiden spelar ingen större roll för vardagen just nu. Och därför får jag bara minimalt med sommarvibbar.

Hur är det med era somrar? Annorlunda eller likadana? Radikalt annorlunda eller aningen annorlunda?

Gå

När kan man gå egentligen? Är det när man kan gå ett steg utan att hålla i sig, eller när man kan gå fem steg? Tio? Gå obegränsat tills man har lust att sätta sig? Det är kanske det sista, och i så fall kan inte Arvid gå ännu. Men visst är det på gång - han har ganska länge varit duktig på att gå med hjälp av möbler eller en hjälpande hand att hålla i, och han har också kunnat gå två, tre steg utan problem ett bra tag. Men idag och igår verkar han ha utökat det till att gå fem-sex steg för sig själv. Det är kanske inte så kontrollerat... men vi tycker förstås att han är den duktigaste gångaren på norra halvklotet.

Vilken fest

Vilket vackert bröllop igår. Ändå från det att bruden kom in till vigseln i sin sagovackra klänning till fantastisk musik (Concerning hobbits) och vidare hela dagen. Jag hade fått äran att vara toastmadame tillsammans med en vän till brudgummen och var väl lite nervös på förhand... hade mina aningar om att jag skulle vara 100 % koncentrerad på toastmästeriet hela festen och varken hinna njuta av programmet, maten eller sällskapet. Men faktum är att jag stortrivdes - och såvitt jag kan komma på hände inga större missöden. (Om någon förorättad bortglömd talare sitter hemma och grämer sig nu ber jag allra ödmjukast om ursäkt.)

Men idag är verkligen dagen efter. Sov länge och har redan hunnit med en mitt på dagen-tupplur, vilket jag tycker är ganska duktigt... Ibland är det precis en sån söndag man behöver.

Senare

Inte bra. Jag har inte riktigt fattat att det är sommar ganska exakt nu. Idag fyndade jag en härligt tunn och sval skjorta på rea och kom på mig själv med att tänka att den kan bli bra sen till sommaren. Eh... nästa sommar, eller? Dags att börja ta vara på sommaren kanske. Fånga dagen och så vidare.

Kvällens allsång och loppis på Humle kunde ju ha gett en hel hög sommarpoäng, men eftersom regnet gjorde att vi hölls inomhus mest hela tiden hjälpte det inte. Trevlig kväll absolut, men rubbade inte min mentala sommarbarometer... Men jag kan ändå inte skylla på vädret för att sommarvibbarna uteblivit, är nog mellan mina öron som det inte klickat riktigt ännu.

Någon som har sommarpoängtips..?

Händer imorgon torsdag!

Lite reklam... Infon klippt från SBFU.

Allsång och loppis på Humle, 17.7

SBFU presenterar stolt sommarens storsatsning! Kom ut på en oförglömlig kväll till Humle med musik, loppmarknad och servering. Lasta bakluckan full med gamla saker och sälj bort dem på loppmarknad. Valfri bordsavgift går till SBFU. Loppmarknaden inleds kl. 17 och kl. 19 blir det sedan allsång med lokala förmågor i spetsen. Vi sjunger, gör affärer och umgås så länge vi orkar. Välkommen med på sommarens folkfest!

Hår

Fördelen med att ha långt hår utan nån speciell frisyr är ju att man inte behöver göra så mycket åt det. Nackdelen är att man (jag) har noll självförtroende när det för en gångs skull borde fixas till lite. På lördag ska vi på bröllop och mitt hår borde se åtminstone lite fint ut. Ångest. Men ikväll har jag funderat ut en idiotsäker frisyr och testat(!). Ni kanske inte inser vidden av det hela, men det är verkligen alldeles fenomenal framförhållning för att vara jag. Känner knappt igen mig själv.

Det blev helt okej. På lördag kommer det aldrig att gå lika bra. Kanske bäst att börja redan från morgonen så jag hinner tvätta håret och börja om ett par gånger... (Som sagt, det är inte mycket till frisyr, men ändå...)

Träna i det gröna

Skönt! Har just kommit hem från parkjumppa i Tiklasparken, kändes bra. Skulle passet ha varit inomhus skulle det ha varit... okej, aningen trist. Men ute på gräset en vacker sommarkväll var det super.

Förutom att det är skönt att vara utomhus är det också ganska skönt att ribban inte ligger så högt: man är många, man är utomhus och tantprocenten är ganska hög. Och om man inte riktigt orkar hänga med så är man i alla fall ute i solen. Jag tycker egentligen ganska bra om jumppapass där man blir lite lagom distraherad. Det är samma sak med mamma-barnjumppa. Tycker man själva träningen blir för arbetsam där kan man alltid pyssla lite med sitt barn utan att tappa ansiktet för att man inte håller tempot till 100 % - och är man på parkjumppa kan man alltid låtsas att man fick en fluga i ögat. Eller en pinne i skon. Eller att man blev jättejätteintresserad av en bil som körde förbi.

Det här avslöjar kanske att min ambitionsnivå inte är så värst hög... Men det var knappast nån hemlighet förut heller. Om det är mera otrevligt än trevligt att träna får det vara för min del helt enkelt. Men jag jobbar på det där med att jag ofta låter bli för att själva tanken på att ta sig i nackskarvet och komma sig för känns arbetsam... för det är nog inte en giltig orsak att låta bli.

Vår nattuggla

Innan vi fick barn hörde jag om hur morgontidiga barn brukar vara. Jag tyckte det var lite skrämmande att tänka att jag antagligen aldrig skulle få sova längre än till sju och förberedde mig mentalt för att ställa om vår dygnsrytm så vi skulle komma oss i säng tidigt och ordentligt på kvällarna. Men... jag börjar inse att man inte kan räkna med någonting med barn. Arvid har väl aldrig i sitt liv vaknat före sju utan att bli väckt (alltså vaknat för dagen). Den dygnsrytm han har nu hade jag förväntat mig skulle utvecklas i tonåren nångång: på kvällarna är han glad, aktiv och charmig tills... sent. Sover som en liten gris på morgnarna och är på dåligt morgonhumör hela förmiddagen. Väcker man honom för tidigt blir han riktigt sur och tvär.

Men nu är han så glad och söt så.

Bloggtips

Det har dykt upp en ny blogg som jag vill rekommendera: fina bilder, intressanta tankar och mycket växter - min mamma har börjat blogga. Gå hit gott folk; läs och kommentera!

Sommar

För en gångs skull känns det verkligen som om jag tagit till vara sommaren idag. Jag är så lyckligt lottad att jag har en vän som är så lyckligt lottad att hon har en trädgård som är rena rama nöjesfältet för små ungar. Så idag har Arvid och jag njutit av sommardag i trädgården. Jag har ätit jordgubbstårta i skuggan och Arvid har undersökt underbara saker som plaskpoolen, sandlådan och marsvinen.

Nu ska jag fortsätta njuta av sommaren och försöka få ut make och son och spankulera i sommarvasa. Måste ju passa på om vädret lär svänga imorgon...

Tredje juli

Tredje juli betyder GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN, syster Jenny!

Leve bio!

Kom just hem från bion, har varit på Sex and the City. Skön verklighetsflykt som överraskande nog lever upp till hypen, även om det förstås finns en del invändningar (repliker som låter skrivna, sjukt uppenbara produktplaceringar...). Men ändå. Den var välgjord och rolig och behaglig att se på. Det är bara att se och njuta. Och det är det man har bio till. Telefonen tyst, världen utanför, det finns inget utanför de fyra väggarna och filmduken. I mitt liv e.A. (efter Arvids födelse) har jag varit på bio en enda gång förutom ikväll, måste jag råda bot på.

För övrigt är jag glad att jag hann till New York f.A. (före Arvid). Alla filmer, böcker och tv-serier som utspelar sig där blir lite mer... tredimensionella tack vare det. Och vi har ju konstaterat att även om det går fint att resa med barn, är det kanske att föredra att inte resa just till storstäder med dem... och på tal om det borde jag blogga om München också. Gillar München.