lördag 16 februari 2008

Klåfinger

Dagarna då det gick att lägga ner Arvid på golvet och förvänta sig att han låg kvar och tittade i taket en stund senare börjar vara ett minne blott. Ett mer och mer suddigt minne... Han har förflyttat sig på golvet ganska länge, men de senaste dagarna har han börjat dra sig fram med armarna, och det är nästan en liten revolution. Nu kavar han sig framåt målmedvetet, effektivt och (föreställer jag mig) nästan militäriskt. Så fort han får tillfälle ålar han snabbt som blixten fram till de förbjudna sladdarna bakom tv:n, nån smutsig mattkant eller pappas gitarr. Vi tycker det är jättespännande, men inser ju att det kommer att bli lite arbetsamt i längden... Än så länge är det mest bara roligt.

4 kommentarer:

Mamma Linda sa...

Åh vad härlig han ser ut! :-) Och vilken effektiv militärisk liten grabb som så målmedvetet ålar iväg mot förbjudna men ack så spännande sladdar. :-D Majschips gillar han ser jag. Och hoppgungan? Läste på A-Ks blogg att han iaf hoppade i den, så kanske han gillar den då? Hittade ni nån dörrkarm att lägga fast den på? :-) Trevlig helg vännen! (och vilken tjusig haklapp Malin fixat!)

Mia sa...

Hoppgungan är nog Arvids absoluta favorit nuförtiden! Vi hängde upp den i sovrumsdörren (med en krok), och så fort man går förbi med honom, tittar han långt efter gungan... ibland räcker det med att han får syn på den, så börjar han skratta och sprattla. :) Så TACK för lånet! Majschips gillar han också, tycker de är roliga. :) (Fortsatt) trevlig helg till er också!

Anonym sa...

Det där är nog ett av dom där bättre korten av Matias Junior ;)

Mamma Linda sa...

Vad roligt att han gillar hoppgungan! :-D Tacka Maria, det är ju hennes. ;-)