Jag är så duktig. Ojoj, vad jag är duktig. Jag bara skriver och skriver, fast jag inte nödvändigtvis kan tänka så mycket mer ikväll. Man kan ju fråga sig om det är så klokt? Dessutom ligger båda (!) mina män och sover, endast tomten är vaken.
Men slutet (på gradun) närmar sig. Och då vet jag att jag sagt det i ungefär ett år, men nu är det sant. Problemet är bara att det plötsligt blir så intressant att nysta lite här och lite där när man egentligen redan är färdig, grovjobbet är gjort och det mesta man gör är bonus. Jag ska kolla upp en sak i en artikel jag läste för två år sen, hittar finfina uppslag som jag kan stöda mitt resonemang på, vilket leder till att jag måste kolla upp en annan sak, som råkar ge mig en bra idé, som... Nu måste jag verkligen sluta med det här snart!
Dessutom har de senaste dagarna blivit nån slags anti-carpe diem-dagar. Sen när gradun är färdig, då ska jag minsann... gå utanför dörren och andas frisk luft... se färdigt den där filmen som vi såg början på för 1½ vecka sen och som jag verkligen vill se slutet på... sånt.
2 kommentarer:
:-D Ja, inte är det lätt att sätta punkt inte. Det är ju ändå något du jobbat på, kärleksfullt, i flera år. Men du får tänka på allt du får tid att göra sen, så kanske det blir lite lättare att sätta den där punkten. :-) Och så går det ju alltid att doktorera sen, om du känner att näe, inte är du klar än! Lyckatill-kram!
Jo, jag tänker på allt jag hinner göra... och det känns fantastiskt bra! Hm, att doktorera känns inte så nära till hands för tillfället... Har större lust att städa ur mitt katastrofområde till klädskap och sortera fotografier och allt annat som står på "efter gradun-listan"! Men vem vet, om tio år kanske jag har glömt det jobbiga med att skriva gradu... :)
Skicka en kommentar