Livsnjuteri och orosmoln

När jag börjar skriva det här inlägget känner jag mig rätt osäker på var det kommer att landa. Kommer det att bli ett varmt och härligt inlägg om vårt sköna jullov eller ett frustrerat och oroligt inlägg om de motstridiga beskeden om skolstarten? Lite av båda gissar jag, eftersom de är två sidor av samma mynt. 

År 2022 har inte inlett särskilt starkt på pandemifronten kan jag tycka. Smittsiffrorna slår i taket och läget är sämre här i trakten än det varit hittills under hela pandemin. Omikron har anlänt till Österbotten, restriktioner hårdnar och hobbyer skjuts fram eller ställs in. I vår familj, där vi alla håller till i skolor om dagarna, har vi följt dagens allt starkare röster om distansundervisning i januari med visst intresse idag. Jag skulle egentligen sitta med min planering inför de närmaste veckorna nu, men jag känner hur motivationen runnit iväg i takt med att frågetecknen växt.

Jag förstår argumenten för båda sidorna, även om jag själv hoppas innerligt på att få fortsätta med närundervisning, men det är väl just oklarheten som gör mig mest frustrerad. Än en gång kommer det här med nästan noll varsel och utan någon chans för skolvärlden att förbereda sig ordentligt och göra omställningen så bra som möjligt. Som om ingen hade haft en aning om vartåt det barkade! Men blir det så blir det. Vi fixar det. Som vanligt, även om orken nog börjar tryta för många.

Särskilt med tanke på läget och de mörka framtidsutsikterna den närmaste tiden är jag samtidigt så oerhört glad över vårt jullov. Visst har även vi anpassat oss till läget och framför allt har vi sörjt att Sverigekusinerna blev tvungna att ställa in sin resa hit efter att ha skjutit fram den flera gånger, men vi har ändå umgåtts och haft väldigt roligt med familj och vänner. Det är just det jag hoppades på allra mest inför jullovet - att hinna och orka umgås med människor jag gillar. Och det fick jag! Och med tanke på hur läget ser ut framöver - även om jag hoppas på närundervisning inser jag ju att en fysisk skolstart antagligen gör att smittsiffrorna peakar ännu mer - har det känts bra att passa på. Vi har passat på att fira nyår med vänner, vi har passat på att fika med moffa - ja, vi har passat på att umgås med någon eller några vi gillar nästan varje dag under jullovet. Vi har till och med gått på bio med kusiner! Istället har vi skippat mellandagsrea och folkmassor. Rimligt byte. 

Ja, det har varit ett bra lov. Jag hann nästan tänka att jag känner mig redo att dra igång en ny termin. Nästan. Nu får vi bara hoppas på det bästa på alla fronter!

(Och maten på bilderna? Godast på länge - åt på Station 23 med syrran Hanna och tre av våra vänner häromkvällen. Kändes lite brottsligt att äta ute just nu, men det visade sig vara nästan folktomt... En tidig tisdag kväll var kanske ett bra drag i pandemitider!)