Våren 2024 - den ungerska våren, för mig personligen åtminstone! Jag har nog inte skrivit om våra nya Erasmusprojekt... Men efter att vi i somras hade fått ett nej på en stor projektansökan och inledde läsåret helt projektlösa började revanchlusten bubbla. Vi inledde hösten med rekordmånga intresserade elever - samtidigt som vi inte hade en enda liten resa att vifta med som morot... så kunde vi ju inte ha det!
Det gick inte lämna in den stora ansökningen förrän i vårvintras, men däremot finns ett mindre projektformat som vi kunde ansöka om redan i höstas och starta vid nyår. Det blev två projektansökningar, en på temat sports and games och en annan på temat storytelling. Säkrast så, tänkte vi. Då borde väl en av ansökningarna nappa åtminstone! Det gjorde det. Först nappade det för ett projekt. Och sen, sent omsider, åkte vi också in från reservlistan med vårt andra i slutet av januari, och då blev det bråttom med att få ihop våra scheman för våren... Det var en intressant utmaning eftersom flera av våra partners har olika projekt, varav en del överlappar varandra på olika sätt i ett ganska intrikat mönster. Lösningen på våra logistiska problem blev att hålla vårens båda projektträffar i Ungern - en i april och en i maj! Vår ungerska superpartner är nämligen med i båda projekten och det funkade bäst så. Alltså: den ungerska våren!
Just nu ligger vi mitt emellan de två resorna - jag kom hem från den första för 1,5 vecka sedan och siktar redan mot nästa, som blir om 1,5 veckor med en annan kollega, en annan elevgrupp och ett annat projekt. Det låter ganska underbart, vilket det också är - men det är också hemskt hektiskt. Jag har ju liksom också ett vanligt jobb som ska rulla på, helst utan att det märks så mycket att jag är borta på resa x 2, särskilt som jag har många nior i år och det är mycket som ska ros i land innan jag kan lämna landet igen. Dessutom tvinnar efterarbetet efter den förra resan ihop sig med förarbetet inför den nya. Kan dock inte klaga alldeles för mycket - vår irländska partner kom hem från en projektträff i Polen två dagar innan hon reste iväg med en ny grupp till Ungern... Respect till henne!
De sagolikt vackra bilderna från Budapest är från vår hemresedag. Efter en intensiv vecka lät vi eleverna avgöra om vi skulle sova en rimlig natt och ta ett lite senare morgontåg från Tiszafüred eller om vi skulle stiga upp vid femtiden för att ta ett riktigt tidigt tåg och maxa vår tid i Budapest innan flyget gick på kvällen. Döm om min förvåning när de enhälligt beslöt att stiga upp tidigt. Vem bryr sig om petitesser som sömn och frukost när man kan få extra tid i Budapest? En inställning jag inte kan låta bli att uppskatta. Och det var värt det! Tack vare de extra timmarna hann vi äta en god lunch, njuta av solen vid Fisherman's Bastion och till och med släppa loss eleverna på sistaminuten-shopping innan det var dags för avfärd. En riktigt bra dag, även om den blev lång!
Och samtidigt som jag jobbar på i ilfart ser jag också hemskt mycket fram emot nästa besök i Ungern - väldigt snart! Det kommer att bli mitt fjärde besök i landet och ju mer jag lär känna det, desto mer gillar jag det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar