Ett halvt sommarlov har gått! Vi har inte utfört storverk, men har lyckats riktigt bra med att fånga dagarna. Mycket har hänt, även om vi geografiskt inte varit långt hemifrån under de fem veckor som hittills gått av sommaren. Blogga bakåt om allt det kommer jag säkert inte att göra, så istället får det blir ett (säkert ganska långt) dagboksinlägg om juni. Så här!
Vecka 1
Sommarlovet inleddes lite svajigt. Det började med att jag dagen efter skolavslutningen steg snett i skogen och skadade vristen - egentligen hade jag nog gjort nåt med den redan ett par veckor tidigare (dålig idé: delta ouppvärmd men med själ och hjärta i lärarlaget på skolans brännbollsyra) men trodde att den redan var bra. Nu har den istället krånglat till och från hela sommaren och jag börjar fundera på i vilket skede man ska ge sig och visa den för någon som vet lite mer om vrister.
Sen jobbade jag vidare som en arbetshäst som liksom inte vet hur man saktar in - i början av veckan i skolan, resten av veckan hemma med Erasmusadministration som jag inte hunnit med tidigare. Samtidigt var jag trött in i märgen hela veckan, kanske kroppens tack för en stressig vår. Och som ett brev på posten kom dessutom en dunderförkylning dagen efter att jag loggat ut och bestämt mig för att ta ledigt och fortsätta tankearbetet i augusti... och även den höll i sig mer eller mindre i flera veckor. Vädret hade i alla fall blivit somrigt och härligt - sådär att man inte kunde tro att det snöade och haglade (!!!) en vecka tidigare.
Ivriga barn skjutsades också iväg till sommarens första läger på Humle och vi som var kvar hemma invigde glass-säsongen på Skorpan.
Den här veckan var min första lediga vecka, men som den trogna lärare jag ju är hade jag förstås sparat en rejäl förkylning till ledigheten. Orkade inte mycket denna vecka, men det goda i det var att jag ganska duktigt höll mig på soffan och läste eller löste sudoku. Måste medge att det var ganska mysigt ändå - och rätt så skönt att få vara sjuk ifred, utan att behöva fundera på vikarieprogram eller annat jobbrelaterat.
Edvin gick på en veckas musikaldagläger och stortrivdes - stolt som en tupp (höna) var jag sista dagen när de visade upp sång och dans och han helt klart gick ut ur sin comfort zone!
Till helgen hade den värsta förkylningen lagt sig och vi åkte en hel flock på familje-/talkoläger till Humle - min familj, Hannas familj och vår kusin som är jämnårig med våra barn. Vem vet, det lägret kanske jag skriver ett eget inlägg om, men jag är så oerhört glad att vi sent omsider bestämde oss för att delta, för där och då, mellan glassar, dassrivning och ostsmörgåsar med O'boy började jag äntligen känna att sommarlovet hade börjat på riktigt! Arvid var också med, men i egenskap av sommarjobbare. Yes, han har sitt första sommarjobb i sommar, på just den plats han ändå ville hänga på så mycket som möjligt! Han klipper gräs, travar ved, städar toaletter och växer som människa. På söndagen åkte vi tidigare för att hinna till konfirmationskalas - och när Josef strax över ett dygn senare återvände till Humle för barnläger hade han hunnit med både konfirmationskalas och kompiskalas i mellantiden...
Under helgen fick vi också ett oroväckande besked - Matias gulliga men bräckliga moster, som kämpat med sin hälsa i många år, låg på sjukhus och hade diagnosticerats med långt framskriden cancer.
Vecka 3
Veckan inleddes med barnläger för Josef (deltagare) och Arvid (sommarjobbare). Under tiden drog vi andra till Kokkola för att hälsa på Matias moster och ta reda på mer om hur det egentligen var med henne - informationen hade varit lite knackig och vi visste inte riktigt vad vi skulle förvänta oss. Det var ett fint besök; hon var trött, men glad för besöket och orkade prata med oss hela den halvtimme vi var där. För att göra det till en rolig utflykt för Edvin när brorsorna var på Humle passade vi också på att gå på loppis, äta hamburgare med havsutsikt och leta upp ett omtalat sandtag i Kronoby att ta årets första dopp i på vägen hem.
Vilken händelserik vecka det var, det här. Jag träffade också ett gäng fina vänner från way back över en lyxfrukost på Jeriko Gård och så hängde Edvin och jag med syrran Amanda och hennes knatte Paul till simhallen - och till Skorpan. Så utomordentligt sommarlovigt. Sen kom Arvid hem, fyllde 16 år och firades med släktkalas.
Midsommaren hade varit tom och oplanerad, men sist och slutligen var det precis som det skulle vara, för på grund av den sjuka mostern bestämde sig Ylva och Anders för att helt spontant komma till Finland för en långhelg, om det nu skulle visa sig vara väldigt lite tid kvar. Det var det. På midsommarafton hälsade vi på, hela gänget på nio personer, och hon var märkbart tröttare än hon varit på tisdagen, men orkade ändå med midsommarbesöket. Dagen därpå hälsade bara Ylva och Anders på, och när de kom tillbaka konstaterade de att orken hon trots allt haft dagen innan hade sipprat iväg nu. De hade rätt när de trodde att det inte var mycket kvar, för kvällen därpå fick vi budet om att hon hade somnat in, en dryg vecka efter sjukdomsbeskedet. Jag är så glad att vi var lediga och hann hälsa på de här två gångerna även om det var en kort tid!
Vecka 4
Det blev en intensiv vecka. Begravningen skulle bli bara en vecka senare och eftersom Matias moster inte hade någon egen familj blev det vi och svärfar som ordnade med detaljerna inför begravningen, med dödsannonsen och att se till att alla som behövde få budet fick det. Dessutom tömde vi på två dagar rummet på boendet som varit hennes hem i 30 år. Kan väl medge att jag var lite nervös för hur det skulle funka att styra upp tillsammans med make och svärfar i ett väldigt litet rum med väldigt mycket saker... men det gick över förväntan, så klapp på allas våra axlar för det!
Mitt i allt det hade vi ju också lovat barnen ett besök på Power Park och eftersom det var planerat tillsammans med en kompis fick vi snällt hålla vad vi lovat, så det blev en dag bland karuseller... det var ganska motvilligt jag styrde upp dagen, men ska inte hymla med att jag själv sist och slutligen också hade en riktigt, riktigt rolig dag.
Ett par kvällsdopp hann vi också med, och syrran Jenny med barn hängde med oss en dag, så ganska mycket sommarlovsaktiviteter hann vi också med.
Sen blev det en lägerhelg för Arvid och kökstjänst för mig den ena dagen (yes, vägen till Humle börjar vara så invand att bilen snart kan köra dit själv), Ylva och Anders anlände med barn och en glad liten hundvalp som vi fick träffa för första gången och så blev det dags för begravning, inklusive träff med släkt som till vardags håller till i både Sverige och Spanien. Efter det pustade vi ut! Men det skriver jag mer om en annan gång, för nu har vi redan hunnit en bra bit in i juli och sommarlovets femte vecka och detta var ju ett inlägg om juni... Men så har sommaren varit så här långt! Spontant har jag tänkt att den varit väldigt lugn och stilla, men när jag samlar det så här så får jag kanske revidera den bilden. Men även om sommaren har innehållit en oväntad sorg har den varit skön, rolig och välgörande. Ett sådant lov som vi behövde efter ett intensivt läsår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar