Vår husvagnsodyssé, kapitel 1

Vem kunde tro att vi skulle få en så fin och på alla sätt lyckad semesterresa? Om jag ska vara ärlig - inte jag. Av någon orsak var det hopplöst motigt att ta tag i planeringen i år (men okej, orsaken är ganska uppenbar - jag hade planerat och åkt på inte mindre än fem Erasmusresor på ett drygt år och även bortsett från det ägnat hela läsåret åt att just planera och styra upp saker, så jag hade fått lite övernog av planering). 

Men när vi satt med barnen i början av sommaren och frågade vad de hade för önskemål överraskade de oss med att mest av allt önska en husvagnsresa i Finland med faffas gamla Solifer. Med tanke på alla mina spännande Erasmusresor och resan till London ifjol hade jag snarare förväntat mig nåt i den stilen, men gott så! För två år sen hade vi en jättefin resa till östra Finland med husvagnen och hela familjen var överens om att det skulle vara roligt med något liknande i år. Vi pratade med faffa, som gärna lånade ut sin husvagn och så prickade vi in in en vecka som varken krockade med Arvids sommarjobb eller något annat program. Vart vi skulle och vad vi skulle göra hade vi en väldigt luddig uppfattning om. Inte ens datumen lyckades sist och slutligen, eftersom vi behövde flytta fram resan ett par veckor på grund av allt kring Matias mosters begravning...

Men till sist hade vi en plan och en packad husvagn! Åboland skulle det bli, men in i det sista trodde vi att det skulle bli en tur på Skärgårdens ringväg. Men helt i enlighet med resten av vår flummiga planering ändrade vi oss kvällen innan, skippade ringvägen och bokade in oss på en tur till Bengtskär istället, för övrigt fick det bli Åbo och Pargas. Så bra val! Ringvägen är säkert också fin, men är 100 % nöjd med hur resan blev till sist. 

Vi startade en onsdagseftermiddag - E och J gick i simskola och skulle missa de sista dagarna av årets simskola, men E hade ett teknikmärke att ta innan han var redo för avfärd. Den sista uppgiften avklarades på onsdagsförmiddagen och en nöjd son kunde avsluta simskolan med flaggan i topp! Vi körde söderut, men pausade för lunch i Närpes. Av en slump råkade vi förirra oss till Vargberget, där det inte bara finns ett friluftscentrum, utan också en pytteliten pott som E och J kunde simma i medan vi trollade fram en lunch. Bra paus!

Vi var alltså på väg mot Åbo, men efter att ha läst ett tips om Poroholma camping i Raumo bestämde vi oss för att stanna till en natt där. Och med tanke på diverse humör i baksätet var det riktigt skönt att skippa den sista timmen eller så som det skulle ha tagit att köra ända till Åbo den kvällen... för allas nervers skull! Det blev också en riktigt fin kväll på Poroholma! Vi är ju campingamatörer, men åtminstone med vår begränsade erfarenhet var Poroholma lite utöver det vanliga. Mycket liv och rörelse med massor (!) av husvagnar och husbilar, uteserveringar med levande musik och mycket att se på. Ändå en lugn och trevlig stämning - åtminstone på en vardagskväll som det ju var. Hur som helst, det kändes somrigt, semestrigt och roligt att vara där! Vi hade nog inte stannat så många dagar där eftersom vi är lite för introverta för att ha fullt så nära till fullt så många grannar, men för en kväll var det toppen. Lite synd ändå att vi var på väg vidare redan nästa morgon, för jag hade gärna sett mig runt lite i Raumo också. 

Är så otroligt glad över att alla våra barn så gärna hänger med oss på resor och utflykter! Till och med fast vi numera har inte bara en, utan två tonåringar... A:s enda villkor var att han skulle få ha en egen säng som han inte delade med någon och det tyckte jag lät väldigt rimligt! Är plågsamt medveten om att antalet somrar innan de flyger ur boet krymper stadigt. Men att resa tillsammans är nog nåt av det roligaste vi vet, så jag hoppas förstås att det är något de vill fortsätta med - typ helst alltid! För de är ju så roliga att umgås med. 

Det blev nog sommarens roligaste kvällspromenad, det här. Vacker solnedgång, glittrande vatten och mycket kul att se på! Många av husvagnsplatserna var precis invid vattnet, men eftersom vi kom ganska sent fick vi inte en sån - men ändå en helt okej plats. Det var liksom inte långt till vattnet någonstans.

Min toflsa och min vifsla. Ibland lite utmattande, men också väldigt roliga. Och barnasinnet är det inget fel på!

Tidigare hade faffa en ungefär lika gammal Solifer, men betydligt mindre och dessutom med någon gammal fuktskada som gav den en markant air av mögellukt. Vi är jätteglada för att han böt upp sig till en som visserligen också är gammal, men som är fräsch och rymmer hela vår familj! Och som barnen konstaterade när vi gick runt på Poroholma och spanade vagnar - den är tillräckligt gammal för att ha passerat gränsen mellan "tråkigt gammal" och "retro". Vem gillar inte retro! 

Tyvärr var kylskåpet lite mer retro än jag hade önskat och hade tydligen blivit mer opålitligt sedan vi lånade husvagnen för två år sen... när vi kom fram på kvällen var det varmt och vi fick kasta en del mjölk och annat som redan hade blivit ofräscht - och jag som hade ägnat förmiddagen åt att fylla kylskåpet till brädden med praktisk och god mat för resan... Det skapade lite dålig stämning, om vi säger så. Det visade sig under resten av resan att kylskåpet ibland var kallt, ibland varmt och aldrig riktigt det man hade förväntat sig... För att rädda husfriden införskaffades en eldriven kylväska redan morgonen därpå, och så var det problemet löst. Vi fick bara handla lite oftare än vi annars hade gjort. I övrigt funkade husvagnen utmärkt!

Folk och fä på getfarm

Det har blivit höst. Kanske inte om vi frågar almanackan, eller kalendern som fortfarande hävdar att det är ett par veckor kvar till skolstart, men definitivt om vi ser på vädret. Det blev en abrupt övergång - under vår husvagnsodyssé i Åboland simmade vi nästan varje dag och sommarkänslan var på topp, men efter att vi kom hem har det inte blivit ett enda dopp. Det har inte regnat hela tiden, men regnet och rusket har hela tiden hängt i luften och på morgnarna har det varit september i luften. Det här var jag inte riktigt redo för, så jag hoppas på åtminstone en liten, liten värmebölja ännu! Vill simma mer under bar himmel innan jag är redo för en lång, mörk vinter!

Häromdagen hade vi stämt träff med mina systrar och en hel hög kusiner på Mannas lilla getfarm i Esse. Vi hade kollat att vädret borde vara okej, men när vi skulle gå ut till bilen var det som om någon hade vridit på en kran. Eller snarare en vattenbazooka. Men tydligen var det ett superlokalt regnväder, för när vi körde ut från Sandsund var det som att köra över gränsen till ett annat land, eller kanske en annan årstid - sol, blå himmel och torra vägar... så lustigt!

Men Mannas getfarm/getcafé, vilket ställe! Jag hade ju hört att det var värt ett besök, men hade väl ganska modesta förväntningar. Men så mysigt! Och vilka roliga djur getter är! Det är absolut inte bara en utflykt för småbarn (och deras slitna föräldrar), för jag hade med alla mina barn och tonåringarna var minst lika begeistrade som sina små kusiner. Fast det är klart, djurvän i största allmänhet behöver man ju vara för att trivas där...

Rent och städat var det också, helt otroligt att man kan hålla det så fint med så mycket djur som strövar runt! Men mycket folk var det - när vi körde in på parkeringen kanske en kvart efter öppning var där bilar i långa rader... men väl inne bland getterna kändes det ändå ganska lugnt och rymligt, vet inte riktigt hur det gick till. Så allt som allt, trevlig utflykt för en eftermiddag i juli. Rekommenderas!

Juni 2023

Ett halvt sommarlov har gått! Vi har inte utfört storverk, men har lyckats riktigt bra med att fånga dagarna. Mycket har hänt, även om vi geografiskt inte varit långt hemifrån under de fem veckor som hittills gått av sommaren. Blogga bakåt om allt det kommer jag säkert inte att göra, så istället får det blir ett (säkert ganska långt) dagboksinlägg om juni. Så här!

Vecka 1

Sommarlovet inleddes lite svajigt. Det började med att jag dagen efter skolavslutningen steg snett i skogen och skadade vristen - egentligen hade jag nog gjort nåt med den redan ett par veckor tidigare (dålig idé: delta ouppvärmd men med själ och hjärta i lärarlaget på skolans brännbollsyra) men trodde att den redan var bra. Nu har den istället krånglat till och från hela sommaren och jag börjar fundera på i vilket skede man ska ge sig och visa den för någon som vet lite mer om vrister. 

Sen jobbade jag vidare som en arbetshäst som liksom inte vet hur man saktar in - i början av veckan i skolan, resten av veckan hemma med Erasmusadministration som jag inte hunnit med tidigare. Samtidigt var jag trött in i märgen hela veckan, kanske kroppens tack för en stressig vår. Och som ett brev på posten kom dessutom en dunderförkylning dagen efter att jag loggat ut och bestämt mig för att ta ledigt och fortsätta tankearbetet i augusti... och även den höll i sig mer eller mindre i flera veckor. Vädret hade i alla fall blivit somrigt och härligt - sådär att man inte kunde tro att det snöade och haglade (!!!) en vecka tidigare. 

Ivriga barn skjutsades också iväg till sommarens första läger på Humle och vi som var kvar hemma invigde glass-säsongen på Skorpan. 

Vecka 2

Den här veckan var min första lediga vecka, men som den trogna lärare jag ju är hade jag förstås sparat en rejäl förkylning till ledigheten. Orkade inte mycket denna vecka, men det goda i det var att jag ganska duktigt höll mig på soffan och läste eller löste sudoku. Måste medge att det var ganska mysigt ändå - och rätt så skönt att få vara sjuk ifred, utan att behöva fundera på vikarieprogram eller annat jobbrelaterat.

Edvin gick på en veckas musikaldagläger och stortrivdes - stolt som en tupp (höna) var jag sista dagen när de visade upp sång och dans och han helt klart gick ut ur sin comfort zone! 

Till helgen hade den värsta förkylningen lagt sig och vi åkte en hel flock på familje-/talkoläger till Humle - min familj, Hannas familj och vår kusin som är jämnårig med våra barn. Vem vet, det lägret kanske jag skriver ett eget inlägg om, men jag är så oerhört glad att vi sent omsider bestämde oss för att delta, för där och då, mellan glassar, dassrivning och ostsmörgåsar med O'boy började jag äntligen känna att sommarlovet hade börjat på riktigt! Arvid var också med, men i egenskap av sommarjobbare. Yes, han har sitt första sommarjobb i sommar, på just den plats han ändå ville hänga på så mycket som möjligt! Han klipper gräs, travar ved, städar toaletter och växer som människa. På söndagen åkte vi tidigare för att hinna till konfirmationskalas - och när Josef strax över ett dygn senare återvände till Humle för barnläger hade han hunnit med både konfirmationskalas och kompiskalas i mellantiden...

Under helgen fick vi också ett oroväckande besked - Matias gulliga men bräckliga moster, som kämpat med sin hälsa i många år, låg på sjukhus och hade diagnosticerats med långt framskriden cancer. 

Vecka 3

Veckan inleddes med barnläger för Josef (deltagare) och Arvid (sommarjobbare). Under tiden drog vi andra till Kokkola för att hälsa på Matias moster och ta reda på mer om hur det egentligen var med henne - informationen hade varit lite knackig och vi visste inte riktigt vad vi skulle förvänta oss. Det var ett fint besök; hon var trött, men glad för besöket och orkade prata med oss hela den halvtimme vi var där. För att göra det till en rolig utflykt för Edvin när brorsorna var på Humle passade vi också på att gå på loppis, äta hamburgare med havsutsikt och leta upp ett omtalat sandtag i Kronoby att ta årets första dopp i på vägen hem.

Vilken händelserik vecka det var, det här. Jag träffade också ett gäng fina vänner från way back över en lyxfrukost på Jeriko Gård och så hängde Edvin och jag med syrran Amanda och hennes knatte Paul till simhallen - och till Skorpan. Så utomordentligt sommarlovigt. Sen kom Arvid hem, fyllde 16 år och firades med släktkalas. 

Midsommaren hade varit tom och oplanerad, men sist och slutligen var det precis som det skulle vara, för på grund av den sjuka mostern bestämde sig Ylva och Anders för att helt spontant komma till Finland för en långhelg, om det nu skulle visa sig vara väldigt lite tid kvar. Det var det. På midsommarafton hälsade vi på, hela gänget på nio personer, och hon var märkbart tröttare än hon varit på tisdagen, men orkade ändå med midsommarbesöket. Dagen därpå hälsade bara Ylva och Anders på, och när de kom tillbaka konstaterade de att orken hon trots allt haft dagen innan hade sipprat iväg nu. De hade rätt när de trodde att det inte var mycket kvar, för kvällen därpå fick vi budet om att hon hade somnat in, en dryg vecka efter sjukdomsbeskedet. Jag är så glad att vi var lediga och hann hälsa på de här två gångerna även om det var en kort tid!

Vecka 4

Det blev en intensiv vecka. Begravningen skulle bli bara en vecka senare och eftersom Matias moster inte hade någon egen familj blev det vi och svärfar som ordnade med detaljerna inför begravningen, med dödsannonsen och att se till att alla som behövde få budet fick det. Dessutom tömde vi på två dagar rummet på boendet som varit hennes hem i 30 år. Kan väl medge att jag var lite nervös för hur det skulle funka att styra upp tillsammans med make och svärfar i ett väldigt litet rum med väldigt mycket saker... men det gick över förväntan, så klapp på allas våra axlar för det!

Mitt i allt det hade vi ju också lovat barnen ett besök på Power Park och eftersom det var planerat tillsammans med en kompis fick vi snällt hålla vad vi lovat, så det blev en dag bland karuseller... det var ganska motvilligt jag styrde upp dagen, men ska inte hymla med att jag själv sist och slutligen också hade en riktigt, riktigt rolig dag. 

Ett par kvällsdopp hann vi också med, och syrran Jenny med barn hängde med oss en dag, så ganska mycket sommarlovsaktiviteter hann vi också med. 

Sen blev det en lägerhelg för Arvid och kökstjänst för mig den ena dagen (yes, vägen till Humle börjar vara så invand att bilen snart kan köra dit själv), Ylva och Anders anlände med barn och en glad liten hundvalp som vi fick träffa för första gången och så blev det dags för begravning, inklusive träff med släkt som till vardags håller till i både Sverige och Spanien. Efter det pustade vi ut! Men det skriver jag mer om en annan gång, för nu har vi redan hunnit en bra bit in i juli och sommarlovets femte vecka och detta var ju ett inlägg om juni... Men så har sommaren varit så här långt! Spontant har jag tänkt att den varit väldigt lugn och stilla, men när jag samlar det så här så får jag kanske revidera den bilden. Men även om sommaren har innehållit en oväntad sorg har den varit skön, rolig och välgörande. Ett sådant lov som vi behövde efter ett intensivt läsår.