Från lov till lov - mellan sportlovet och påsklovet blev det visst inte ett enda inlägg! Inte jättekonstigt i och för sig, eftersom det än en gång har varit en arbetsintensiv tid. Förutom allt det vanliga har jag också varit till Helsingfors med min klass, lämnat in en ny Erasmusansökan (håll tummarna!) och varit på den sista resan med elever inom det här projektet - Turkiet!
Även om jag har varit på en hel del Erasmusresor vid det här laget var den här resan verkligen lite utöver det vanliga. Jag kände mig lite tudelad på förhand - å ena sidan har jag länge sett fram emot att få hälsa på min turkiska kollega Fatma, som jag känt i fem år nu, och se hennes plats på jorden. Å andra sidan har jag varit tveksam till om det verkligen är rätt att resa till ett land med en så tvivelaktig ledning som Turkiet har. Den förödande jordbävningen i februari gjorde det inte lättare - även om både Istanbul och Trabzon, de två städer vi besökte, var långt från jordbävningsområdet och inte drabbades direkt är det ju ändå ett land i sorg som vi reste till.
Fatma försäkrade mig om att de behöver ha något positivt att ägna sig åt mitt i all bedrövelse efter katastrofen, och i efterskott har jag inga tveksamheter kvar. Det varma välkomnandet vi fick av hela skolan gör mig fortfarande glad när jag tänker på det och istället för att tänka att det är ett land som borde bojkottas i väntan på en rimligare styrning suger jag nu istället i mig alla nyheter jag ser om landet. Vårt samarbete med vår partnerskola i Trabzon är inte att understöda landets nuvarande ledning, utan det är att stöda lärare som arbetar med ett stort hjärta för internationalisering och demokrati. Det blir spännande med val om ett par månader!
It's like another dimension, sade min ungerska kollega Péter på förhand. Det hade han inte helt fel i. Får jag fler chanser att resa till Turkiet kommer jag att tacka ja utan tvekan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar