Hösten slog till

Som jag saknar sommaren just nu! 

Hösten tog i lite väl hårt så fort skolorna började kan jag tycka. Det regnar och är kallt. Förkylningar härjar så det står härliga till. Sjukvårdsdistriktet har gått in i spridningsfasen igen. Köksrenoveringen hann inte bli riktigt klar före skolstart. Hela huset ser ut därefter. Jobbet har börjat jättebra och jag är osedvanligt peppad för den nya terminen, men imorgon är jag hemma med förkylda barn. Det är bara så... väldigt, väldigt vardag. Puh!

Och allt det där får mig osökt att tänka på... att jag inte bloggat om vår husvagnssemester ännu. Sommar, bad och nya platser! Det var så efterlängtat och så roligt. Det får bli min eskapism när höstmolnen delar med sig lite för generöst av sina gåvor. Här tjuvstartar jag med att strössla in några bilder från vår första dag på resande fot! Plastdjuren och det höbärgande plastfolket hittade vi i en hage bakom en ABC där vi stannade och tankade. Otippat och lite märkligt, men rätt mysigt faktiskt, särskilt en vacker sommarkväll! 

(Eller glasfiberfolket kanske?)

 

Väl framme i Koli ville Edvin absolut ta sig ett dopp fast det började bli sent. Han blev ensam i vattnet den gången, men de följande dagarna tog vi igen det. Koli camping, där vi bodde, må ha en servicebyggnad som inte sett skymten av någon renovering sedan 1970, men det finns en väldigt, väldigt fin strand. Det var först i efterskott jag läste mig till att Pielisjärvi faktiskt är Finlands femte största insjö, men redan där roade vi oss med att kolla på kartan och försöka få rätsida på hur långt den sträckte sig och åt vilka håll. Att simma där var nog en av mina finaste naturupplevelser i sommar och jag skulle när som helst köra en dag för att få göra om det! 

Där lämnar jag bloggen för ikväll. Med minnet av klart, ljummet insjövatten och en solnedgång med så milda färger att själen slutade flaxa och belåtet lade sig till ro. Där.

En första skolvecka och en vaccindos senare

Vilken vecka det varit! Väldigt bra. Väldigt utmattande. Efter en första skolvecka finns det sällan särskilt mycket överskottsenergi, men samtidigt har allt gått jättebra. Josef har börjat ettan utan någon som helst dramatik och själv har jag haft en så osannolikt snäll och trevlig första vecka med elever att det känts som om varje lektion hade kommit inpackad i mjukaste bomull. Skulle lärarlivet på ett högstadium alltid vara så här skulle ingen någonsin vilja jobba med något annat, jag lovar! Och ändå var fredagen väldigt välkommen när den kom. Att behöva vara både trevlig och skärpt hela dagarna är inget jag är van vid efter ett långt sommarlov, tydligen.

Inte nog med att vi haft skolstart på gång, dessutom fick både Matias och jag vår andra vaccindos igår - samma dag som det rapporterades att hälften av Finlands befolkning hade blivit fullt vaccinerade. Det känns lite extra roligt att ha blivit vaccinerade just den dagen - nästan lite historiskt! I slutet av sommaren har jag känt mig så oerhört trött på den här pandemin. Det är klart att jag har varit det till och från tidigare, men när deltavarianten slog till och siffrorna blev allt sämre började jag känna att det här är något vi aldrig kommer att bli av med - munskydden, de återkommande restriktionerna, alla tester vid minsta förkylning, icke-resandet... jag är så trött på det. Hittills har jag tänkt i kortare perioder och sett det hela som något tillfälligt och begränsat i tid. Egentligen tror jag ju fortfarande att det är så och att vi så småningom kommer till en hanterbar vardag tack vare vaccineringskampanjen, men jag har haft lite svårt att övertyga mig själv om det. Men nu har vi gjort vad vi kan för vår del i alla fall!

Jag måste ändå erkänna att jag var nervös efter att ha hört mycket om att andra dosen pfizer kan ge starkare biverkningar än den första - och det trots att jag inte kände av mer än en något öm överarm förra gången. Den här gången hade jag funderat på reservplaner för mina lektioner, sett till att inte planera in något extra den dagen och utgick nästan från att jag skulle däckas lite, lite grann... men se nej. Armen är sjukare än sist, men fortfarande inte värre än ett rejält blåmärke - annars har det inte varit minsta fel på mig idag! Däremot uppmärksammade både Edvin och Josef skolårets första helg med lite stegring och allmän krasslighet ikväll, så om det inte går snabbt över lär det blir en riktigt, riktigt lugn helg för oss. Oh well. Kanske vi tar lite behövlig ny sats med köksrenoveringen i så fall. Wish us luck! 

Trevlig helg!